De bröt med sonen när han blev kriminell: ”Kan drabba alla”
Publicerad 2025-05-17
Johan och Jenny älskar sin son.
Men de hatar den han blivit.
– Den pojke vi hade finns inte längre, säger de.
Det kommer ett mejl från en man vi kan kalla Johan.
Han har läst en artikel om en pappa som mördats för att hans son var kriminell.
Johan känner igen sig, skriver han. Den pappan hade lika gärna kunnat vara han själv.
”Jag hade aldrig trott att den vänlige lille pojken som ville hjälpa allt och alla skulle växa upp till ett slags monster”, skriver Johan.
Hotade döda sin pappa
Vi bestämmer att vi ska träffas på en plats i södra Sverige. För sin och sin familjs säkerhets skull kan Johan inte prata öppet.
Men för att ta det från början så kan man börja med att pojken, som vi kan kalla Martin, en gång var en kille med röda kinder. En artig och väluppfostrad pojke. Som kallades för förskolans ”riddare” då han alltid var den som sprang fram när någon ramlat och slagit sig.
I familjealbumet finns bilder av Martin och hans syskon när de är i Frankrike på Disneyland. Från resorna till USA.
De ser lyckliga ut. Martin ler.
Men av den pojken finns i dag inte mycket kvar.
Senast Johan och Jenny träffade honom hade han inte många tänder kvar i munnen. Han var blek och kinderna insjunkna.
Blicken var svart.
För den där sista dagen de träffade Martin var han hög på heroin och hotade att hugga en kniv i Johan.
– Vi bestämde där och då att bryta med honom. Inte bara för vår skull utan även för hans syskons skull. För det liv han lever kommer inte bara döda honom, det sätter även oss andra i fara, säger Jenny.
”Hatar den han blivit”
Just nu sitter Martin häktad misstänkt för ett grovt brott. Han har erkänt och hans egen advokat räknar med att han troligtvis kommer att dömas till flera års fängelse.
– Det känns sjukt att säga som förälder, men det känns bra att veta var han är åtminstone. Då vet vi att vi inte behöver vara lika rädda och oroliga de närmaste åren, säger Jenny.
Johan och Jenny har inte besökt honom den här gången i häktet. Men Johan ska skriva ett brev.
– Han är ju enormt lättkränkt och tål ingen som helst kritik. Men jag kommer nog för min egen skull att skriva precis vad jag känner till honom: att jag älskar honom men att jag hatar den han har blivit, säger Johan.
Johan och Jenny beskriver Martin som ett före och efter. Fram till han var 13 år var han en vanlig kille. Lite livligare än många kanske, det skulle senare visa sig att han har adhd.
– Han var genomsnäll men också naiv. Ett lätt offer. Och nog också ett villigt offer, säger Jenny.
I efterhand har de fått veta att Martin och hans vän som 13-åringar fick en pistol riktade mot sina huvuden av en äldre kriminell. ”Gå med eller så dödar vi er familj”, sa han.
”Borde varit strängare”
Martins kompis vägrade. För honom har livet gått betydligt bättre än för Martin. Det visade sig bara vara skådespel från den kriminelles sida.
Men Martin gick på det.
Han började plötsligt umgås i helt fel kretsar. Han ”boffade” doftspray och begick brott som de andra kriminella lade ut på honom.
Johan och Jenny märkte hur det började gå allt sämre i skolan.
Och så var det lögnerna, alla dessa lögner, som de till en början trodde på.
– Jag har rannsakat mig själv mycket. Jag borde nog ha varit strängare mot honom, tvingat honom att släppa in mig. Samtidigt så har ju våra andra tre barn inte på något vis blivit kriminella, säger Johan.
Som 16-åring placerades Martin för första gången på ett behandlingshem. Det var där han introducerades för heroin.
– Vi trodde att han skulle få hjälp där. I stället kom han ut än värre, säger Jenny.
Nu gick det snabbt utför. Heroin är en dyr drog som en kille som inte ens gått ut gymnasiet inte har råd med om han inte stjäl och säljer.
– När han är påverkad är han som en helt annan person. Vi fick tillbaka honom vid ett tillfälle. I två veckor var han ren, då var det som att ha vår son tillbaka. Men sedan försvann han igen, säger Johan.
Tvingades flytta
Martin har genom åren dömts för många brott. Sedan finns det mycket annat som han gjort som han inte straffats för.
Johan och Jenny tvivlar på att de vet hälften av det Martin varit med om men några saker har han avslöjat. Som att han allvarligt skadat någon. Att hans bästa vän mördats.
Ibland har hoten mot sonen även riktats mot Johan och Jenny och deras andra barn. Till slut flyttade de från staden där de bodde.
– Det är hemskt att hans val ska påverka oss alla så mycket. Ibland känns det som att vi redan har förlorat honom, att vi sörjer en som fortfarande lever, säger Jenny.
De vill understryka att de är en vanlig, svensk familj. Arbetare som själva aldrig befattat sig med kriminella.
Innan deras egen son hamnade där han gjort hade de fördomar om att bara barn från trasiga familjer kunde hamna i kriminalitet.
– Nu vet vi att så inte är fallet och det känns viktigt att säga. Det kan nog drabba alla, säger Johan.
”Dåliga minnena fler”
I efterhand har de frågat sig många gånger i vilket skede som Martin hade kunnat räddas.
Som när han fick sin adhd-diagnos, kunde han även ha fått samtal och inte bara piller?
När han åkte in till psykakuten och sa att han ville dö, men bara skickades hem?
Eller när han sattes med tungt kriminella på en anstalt på grund av platsbrist, trots att han var dömd för ett mindre allvarlig brott, hade han klarat sig undan det värsta då?
– Samhället kan bli bättre på mycket men i slutändan är det vi föräldrar som också måste steppa upp. Umgänget är det som avgör de här barnens framtid och vi föräldrar måste vara extremt tydliga med vilket umgänge som inte accepteras. Där kunde jag varit hårdare, säger Johan.
Johan och Jenny hoppas att Martin finns kvar någonstans där innanför det hårda skalet. Kärleken för honom är fortfarande stor.
När de får frågan om de har fina minnen av Martin börjar de båda gråta. De har många säger de.
– Men tyvärr är de dåliga minnena numera fler, säger Johan.
Fotnot: Johan, Jenny och Martin heter egentligen något annat.