Plagget Carl Jan inte vill se på NK: ”Så äckligt!”
Beställde delikatesser från NK – till Sevilla
Publicerad 2026-01-07
Carl Jan Granqvist tycker att svenskar klär sig för slappt, att elitism är nödvändigt – och att NK absolut inte får bli Mall of Scandinavia.
För honom är varuhuset en sista utpost för borgerlig ordning.
Carl Jan Granqvists 185 centimeter långa uppenbarelse avtecknas långsamt i rulltrappan mellan NK:s tredje och fjärde våning. Vi har stämt träff på NK:s Franska café – men han hade gått direkt till Bobergs matsal.
– Jag tog för givet att vi skulle ses i matsalen, det är ju så vackert där. Ritat av Ferdinand Boberg, magnifikt, säger den snart 80-årige krögaren och livsnjutarprofilen.
Han hänger av sig sin ytterrock. Under bär han ljusrosa skjorta, gul slips, väst och yllekavaj. För honom har NK varit en självklar destination genom livet.
Som liten var han förtjust över att få åka i varuhusets rulltrappa, på 60-talet fick han här smaka på it-drinken ”gröna hissen” för första gången och i NK:s bokhandel har han hållit i många författarsamtal.
– Jag är uppvuxen på landet och man åkte inte till Stockholm utan att besöka NK. Särskilt under julen. Skyltfönstren var alltid genomtänkta. Dessutom brukade vi alltid beställa hem en krokan härifrån när jag var liten. När den ställdes i mitten av julbordet, då var det jul.
”Oerhört borgerligt”
Carl Jans föräldrar var båda födda kring förra sekelskiftet och gav sin son en traditionell uppfostran. Det gjorde att han kände sig hemma på NK under Stockholmsbesöken.
– Jag var uppvuxen med väldiga normer, allt var oerhört borgerligt. Jag hade gamla föräldrar och deras umgänge var äldre än de själva. Det passade perfekt när man skulle in här. Det är bourgeoisiens högborg. Allt var så oerhört noga, hur man satt och stod och vad man sa.
Carl Jan blir nostalgisk när han minns vissa avdelningar som numera är nedlagda.
– De hade en otrolig antikavdelning här. Där köpte jag en väldigt rolig himmelsäng en gång. Förr fanns också NK Livs som kunde sända mat till vänner utomlands. Det var mycket bra service. De kunde skicka allting. När jag var på världsutställningen i Sevilla hjälpte de mig att få ner delikatesser.
”Kan inte bli Mall of Scandinavia”
Även om Carl Jan fortfarande är en flitig NK-besökare tror han att det är svårt för varuhuset att mäta sig med forna tiders glansdagar.
– Butiker som NK Livs, det gamla herrskrädderiet och hattavdelningen... Det finns inte tillräcklig efterfrågan på den typen av hantverk längre. Men det måste vara rent, snyggt och flott. Så tror jag att de tänker. De kan ju inte göra det till Mall of Scandinavia.
Carl Jans besök på Mall of Scandinavia gjorde honom föga imponerad. Det han minns från visiten är mest trängsel, barnfamiljer som ”drar runt” och frustration över att inte hitta i den jättelika byggnaden.
Plagget som väcker avsky
Carl Jan ser sig omkring på NK:s fjärde plan och konstaterar, något överraskat, att besökarna är ganska välklädda.
– De ser ovanligt vettigt klädda ut. En så nedklädd medelklass som i Sverige finns ingen annanstans i Europa. Alla har gymnastikkläder. Svensken har verkligen tagit till sig det amerikanska sportmodet.
Ett plagg krögaren helst vill slippa se på NK – eller någon annanstans – är täckjackan. Den fick han nog av kvällen innan.
– Igår var jag på en tillställning och 70 procent hade sådana där gamla äckliga täckjackor. Så äckligt! Det säger en del.
Carl Jan skäms inte för att omfamna elitism och tror att det är viktigt för en institution som NK.
– Jag gillar ju elitism. Men svensken får bara vara elitistisk inom idrott och möjligtvis sjukvård.
Med de orden hänger Carl Jan på sig sin kashmirrock.
Han har en fullspäckad dag framför sig: En lunchträff, ett eftermiddagsmöte – och på kvällen vankas Svansjön på Operan.
