Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

Ida skickades hem med Alvedon – hade cancer

Publicerad 2025-01-12

Ida, 31, hade upprepade gånger sökt hjälp för sina svåra buksmärtor.

På vårdcentralen rekommenderades hon Alvedon och värmedyna och när smärtorna var som värst – flytande föda.

Två månader senare fick Ida veta att hon hade cancer.

Ida, 31: "Jag kräktes blod"
Ida, 31: "Jag kräktes blod"
2:29

Den 25 april förra året har Ida Holgersson väldigt ont.

– Jag tänker att jag måste ändå jobba för att... Ja, jag brinner för mitt jobb på förskolan. Men mina kolleger märkte direkt att det var någonting.

Arbetskamraterna försöker få henne att åka in men Ida tvekar på grund av hur hon har bemötts under tidigare besök: hemskickad med rekommendationer om att äta Alvedon och använda värmedyna.

Läs mer: Många misstar cancer för hemorrojder

Till sist tvingar en kollega Ida att åka till en jourcentral i Göteborg.

Ida förklarar sina symptom igen. Man mäter även sänkan, CRP-värdet som var 41 när det borde vara under 3. Ida har också 38 graders feber.

Läkaren som undersöker Ida säger att hon nog har inflammerade tarmfickor. I journalen skriver han ”

DivertikulitEn divertikel innebär en fickbildning i tarmen. Vid en divertikulit föreligger inflammation i en eller flera divertiklar.?” och skickar hem henne.

Han uppmanar Ida att prova med flytande föda i två tre dagar.

Ida är övertygad om att det är någonting värre.

Kräktes blod

Tjugo minuter senare är hon hemma igen. Ida kräks och svimmar sedan i duschen som hon tar för att vara redo för jobbet nästa dag.

När hon vaknar ringer hon larmcentralen som uppmanar henne att åka in till akuten.

På Sahlgrenskas kirurgiska akut har sänkan gått upp till 47.

TumörmarkörernaTumörmarkörer är ämnen som kan mätas i blodet och som produceras av tumörceller eller av kroppen som svar på en tumör. visar 500 respektive 4 000 när det normala värdet ska ligga på 35 och 37.

Ida röntgas och man finner någonting som liknar en tumör i buken, eventuellt på vänstra äggstocken, och även en mindre förändring till höger i buken.

Hon skickas vidare till den gynekologiska akuten.

Fick beskedet på jobbet

Den 11 juni, knappt två månader senare, opereras hon första gången med titthål och provbitar skickas för odling.

Den 31 juli ringer telefonen. Ida får veta att hon har äggstockscancer.

– Jag fick beskedet när jag var på jobbet. Kollegorna visste att jag väntade ett samtal. Jag blev jätteledsen, satt och grät ett par dagar. Sedan var det något som gjorde att jag blockerade det och inte ville fatta att jag hade drabbats.

Skärmbild från Idas journal.

Ida har funnit tröst i sina djur och i att kunna prata med familj, vänner och kollegor och genom att skriva av sig.

– Även om det känns tungt får man inte glömma av att prata med någon. Det blir alltid lättare efter ett tag, tro det eller ej.

En operation till görs i augusti och ytterligare en i december.

Med ett 21 centimeter stort ärr över buken går Ida sedan på cellgiftsbehandling var tredje vecka.

Den första tiden efter behandlingarna är tung. Ida är darrig och har hjärtklappningar.

Om ett tag ska hon röntgas igen för att se att det inte finns någon cancer kvar i kroppen.

Har anmält

Ida har aldrig tidigare varit sjukskriven och älskar sitt jobb på förskolan. Hon tycker det är jobbigt att vara hemma hela dagarna.

– Jag har ju mina katter och min hund. Och jag är jätteglad att min mormor och mina kollegor kan ta ut henne när jag tagit mina cellgifter.

Ida är tacksam för bemötandet på Sahlgrenska, men tycker inte om hur hon behandlades på vårdcentralen innan läget blev akut.

Hon har gjort en IVO-anmälan och en anmälan till Patientnämnden.

– Jag vill ju inte att det här ska drabba andra. Jag vill att vården ska lyssna på patienten, även om det är en vanlig vårdcentral. Om man som läkare är osäker och frågar sig vad patienten har borde man kunna uttrycka det på rätt sätt till patienten. I mitt fall såg ju läkaren mina höga värden och att jag hade väldigt ont.

Ber om ursäkt

I ett svar på Idas anmälan till Patientnämnden ber vårdcentralen hon blev hemskickad från om ursäkt för bemötandet.

Man skriver att vårdcentralen inte startar några utredningar utan bedömer varje fall utifrån den status som patienten uppvisar under besöket.

Enligt vårdcentralen framkom dock i Idas fall inga larmvärden som skulle ha föranlett någon annan behandling och bedömning än den som gjordes.

– Jag var ganska irriterad på svaret. Även om de kanske inte gör utredningar, så borde man ha skickat mig vidare. De såg ju att jag hade väldigt ont, förhöjd sänka och feber, säger Ida.

Aftonbladet har kontaktat vårdcentralen i ärendet.

Verksamhetschefen meddelar via mejl att man med hänvisning till patientsekretessen inte kan uttala sig i enskilda patientärenden.

Följ ämnen i artikeln