Kommunpampen om kinesiska giftet: Då har de gjort bort sig
Publicerad 2025-04-29
ESKILSTUNA. Ett cancerframkallande gift som ska välla ut – mitt i Eskilstuna?
Om det stämmer har myndigheterna gjort bort sig, säger kommunens starke man Jimmy Jansson (S).
– Jag har inte ägnat mig åt att kasta folk under bussen. Det kanske jag borde göra lite oftare.
På brandstationen i Eskilstuna pågår arbetet inför den kinesiska batteritillverkaren Senior Materials etablering.
Forskare har varnat för riskerna när den förbjudna och cancerframkallande kemikalien metylenklorid ska släppas ut.
Men också för vad som händer vid en brand, som skulle innebära att stridsgasen fosgen bildas.
– Det bildas genom att du hettar upp klormetan eller att det uppstår en brand. Det krävs en mindre mängd för att få allvarliga skador eller att omkomma, säger brandingenjör Viktor Danielson.
På räddningstjänsten försöker man nu få fabriken klassad som ”farlig verksamhet”.
– Då skulle de få mer krav på sig att ha en egen organisation med personal eller resurser för att kunna minska påverkan vid olyckor. Det kan vara att till exempel kunna släcka ner en brand snabbt. Stoppa utsläpp och sådär.
En egen brandkår?
– Det kan det vara.
En brandbil fullproppad med kemikalisk skyddsutrustning står redo i garaget om något skulle gå fel.
Men frågan är hur Eskilstuna hamnade här?
– Man kan väl säga att hela frågan har blivit en jävla soppa, säger Jimmy Jansson (S).
När Senior materials beslutade att etablera sig i Eskilstuna beskrev kommunstyrelsens ordförande det som ”oerhört positivt”.
En stad som slåss om industrijobben hade vunnit dragkampen om ett företag som skulle bidra till att säkra den gröna omställningen.
Nu låter det annorlunda.
– Företaget presenterar sig, går ut offentligt med att man har bestämt sig för Eskilstuna, bjuder in kommunen, undertecknad och flera. Man pratar om ett slutet system, det låter ju bra. Politiken reagerar inte. Medborgarna reagerar inte. Lokaltidningen reagerar inte. Sen kommer ju smällen, liksom.
Det finns inget slutet system.
Men hjälp av ett kryphål i lagen lyckas Senior materials få dispens att släppa ut 900 ton metylenklorid årligen, avslöjade Dagens Arbete.
Inte ens kommuntoppen Jimmy Jansson kände till mängden.
”Stämmer det verkligen att utsläppen är 900 ton? Användningen i Sverige är väl ca 500 ton eller så? Och ökar ju dessvärre en del med batteritillverkningens utveckling… Men att det med detta skulle släppas ut 900 ton?”, skrev han i ett mejl till industritidningen.
– Jag var tvungen att skicka en fråga om det stämde. Det stod att det var ett slutet system och i min värld är ett slutet system ett slutet system. Punkt slut. Annars är det ett läckande system. När Dagens arbete hör av sig om det här och berättar tror jag att alla blev lika förvånade, säger han och fortsätter:
– Jag har ju inte ägnat mig åt att kasta folk under bussen. Det kanske jag borde göra lite oftare. Men det är klart man kan fundera ganska mycket på i processen kring bakgrund och kontroll och sådana saker. Men det är lätt också att vara efterkritisk. I normala fall så är det ju inte så att man frågar Coop när de ska etablera sig. ”Men, hej, tänker ni ha extremt farliga kemikalier på hyllan i ert lager?” Det är ju någonting mellan Coop och myndigheterna.
Men vilka är det som är ansvariga för att det har blivit så här?
– Ja, det är en jäkla bra fråga. Man kan väl säga så här: Sverige har inte varit rustat för den här typen av investeringar. Nu råkar det vara Eskilstuna som får hamna i fokus på det här. Men jag tror att det bottnar i någon sorts perfect storm, om man får uttrycka sig så. Ibland blir det skit. Du har en ny teknik, du har en myndighetsapparat som ska handskas med det här, och man kör på i alla avseenden, precis som man har gjort vid andra företagsetableringar. Och sen blir det såhär.
– Jag tycker att hur man än vrider och vänder på det måste företaget berätta vad man håller på med. Vi lever i en demokrati och jag är socialdemokrat. Jag tycker inte att företag är undantagna från det demokratiska samhället. De är en del av vår demokrati.
Samtidigt så kommer det här företaget från ett land som Säpo i flera år har pekat ut som en säkerhetsrisk. Och som anklagas för industrispionage i andra länder. Går det att ta för givet vad de säger?
– Ja, som du säger. Kan man göra det eller borde man? Borde man inte granska dem noggrannare? Vi är ju bara en plats där man har valt att etablera sig. Det är ju inte utrikespolitik vi håller på med direkt. När man landar nere i kommunen är alla företag lika. Då spelar det ingen roll om man är Apoteket AB, Senior eller Coop. Men det där får man nästan fråga regeringen om.
Kommunen är ju också tillsynsmyndighet. Har inte ni någonting att säga till om i den här etableringen? Har man inte kunnat ställa krav?
– Jo då, och det har ju gjorts. Om du läser miljönämndens första yttrande ställde vi en rad krav på åtgärder och insatser som man tyckte att myndigheterna skulle kräva av Senior och då då blev det hörsammat. Men man ska också veta att kommunen har inget veto. Du kan ju inte säga ja eller nej i den här typen av tillståndsprövningar. Inte ens ett alkoholtillstånd. Det kan du ju också överpröva i högre instans.
Jansson menar att det stora ansvaret vilar på kemikalieinspektion, Mark och miljödomstolen och Miljöprövningsdelegationen.
– Kommunen ska kunna komma in och yttra sig och göra medskick och synpunkter, men en oberoende miljönämnd ska göra sin bedömning utifrån profession och expertis. Det är inget vi ska kladda i från politiken. Det är rätt olämpligt så att säga.
– Men i den här frågan ligger ju avgörandet helt och hållet på de här tre myndigheterna. När vi bjuder in mark och miljödomstolen och miljöprövningsdelegationen, då vill vi ju att de kommer till kommunen och svarar på frågor. Det är de inte intresserade av, de har tackat nej. Kemikalieinspektionen däremot, det ska de ha heder för. De har kommit och varit med och redogjort för sitt ansvar.
När Länsstyrelsen valde att avslå Senior materials tillståndsansökan för att man ansåg att företaget inte hade informerat tillräckligt om miljöeffekterna sa du till Eskilstuna-Kuriren att det var byråkratisk parodi. Det lät som att du var för etableringen. Svängde det sen?
– Nej, det där är en jävligt taskig tolkning av mig som jag får ta mycket skit för. Det var inte det jag menade då. Det var en riktig karusell fram och tillbaka för att myndigheterna inte var vana med den här produkten. Så det bollades fram och tillbaka jättemycket.
Han fortsätter:
– Jag bor ju nästan granne med fabriken, ska vi veta. Själv med tre barn.
Så det är inte så att jag som medborgare är jättelycklig heller över det här. Och jag blir såklart orolig. Att det inte hade varit några samråd, inga ordentliga inbjudningar till diskussion, ingen information kring det hela och på det också, att vi inte hade fått veta i förväg vad det här faktiskt handlade om. Hela skiten tyckte jag var en parodi.
Du säger själv att du bor i området. Nu pratar forskarna om en ökad risk för cancer och ALS. Vad tänker du om framtiden för Eskilstuna?
– Allt det där måste ju få definitiva svar innan man kan få starta professionen tycker jag. Finns det ökade risker, som en del forskare säger. Ja, då kan det ju inte vara någon som helst möjlighet för myndigheterna att säga ja. Myndigheter är ju till för att skydda oss medborgare. Finns det minsta sån risk, då har ju i så fall myndigheterna gjort bort sig något fullständigt, skulle jag säga.
Har ni gjort bort er i så fall?
– Nej, men den myndighet som kommunen är, Miljökontoret, verkar genom de lagar och regler som riksdag och regering har beslutat. Det är därför du har sakliga myndigheter som säger ja eller nej. Miljöprövningsdelegationen, Mark och miljödomstolen och Kemikalieinspektionen. Ska en kommun kunna agera, ja då måste vi åtminstone veta vad vi ska agera på. Om diskussionen är ett slutet system och ingen reagerar, vad fan ska vi göra?
– Men om det i stället är ett system som läcker, då måste man ju få veta det, först och främst. Det har ju tre myndigheterna vetat. Så min slutsats att om det stämmer det som hävdas, att det finns en ökad risk för att man ska bli sjuk, ja då har ju myndigheterna gjort bort sig.
Jimmy Jansson säger att regeringen och klimatminister Romina Pourmokthari (L) känner till vad som händer i Eskilstuna.
På frågan om han sträckt ut en hand för att få hjälp säger han:
– Jag har skrivit någon debattartikel i Kuriren om att bollen ligger hos riksdag och regering som sätter ramarna för myndigheterna. Jag vet att de har diskuterat det på den nivån. Och mycket mer än så kan jag inte göra. Det är klart att jag skulle kunna stå och skrika på barrikaderna över den frågan och göra något populistiskt utspel. Men chansen att de lyssnar känns ju som ganska liten. Jag tycker att man ska ställa sig frågan som miljöminister i alla fall och egentligen hela regeringen: Vad var tanken med möjligheten att ge dispens? Det här kan ju aldrig någonsin ha varit avsikten.