Mannen lockade med vejp – våldtog Alice, 14
”Vill att andra som utsatts ska känna att det inte är deras fel”
Uppdaterad 2025-01-07 | Publicerad 2025-01-02
Våldtäktsmannen erbjöd vejpar och krävde sex som betalning.
Nu vill Alice, 14, dela sin berättelse och få fler utsatta att bryta tystnaden.
– När mamma fick veta så kände jag bara en lättnad, säger hon.
Du känner henne garanterat.
Du kanske själv var som hon. Kanske är du det i dag.
Tjejen vars kärlek till hästar fick vila när tonåren slog till och det planlösa kompishänget i stan blev viktigare.
Läs mer: 21 män som dömts för vejpvåldtäkter
Hon som tecknade så fint på papper och därför fick förtroendet att sminka vännerna när de experimenterade med skuggning och lyster.
Som Alice, 14.
– Jag gillar skönhet. Som smink och parfymer och sånt. Jag gillar att vara med kompisar och att gå på stan och shoppa.
”Inte deras fel”
Hon försöker att inte tänka så mycket på vad som hände på en av sommarens sista dagar.
Men i stan, när hon går förbi toaletten, får hon minnesbilder.
Av hur den vuxne mannen såg ut och vad han krävde för att släppa ifrån sig vejparna han köpt ut åt henne.
Av hur hennes unga kompis väntade på andra sidan dörren.
Alice är nervös men vill nå ut med sin berättelse för att hjälpa andra som stängts in med en våldtäktsman.
– Jag vill att de ska kunna känna att det inte är deras fel och att de inte är ensamma.
Blev beroende
Alice gick i sexan när hon blev medveten om vejpar, eller e-cigaretter. Hon gick på stan och såg någon som rökte.
– Det var verkligen så att jag gick förbi och bara: Det här är inte cigaretter. Det här är någonting som luktar gott.
Det dröjde inte länge förrän en kompis till henne hade fått tag på en vejp.
– Jag var ganska nyfiken så jag provade direkt. Det bästa var smaken. Det finns ju tusen olika smaker att välja på.
Med tiden blev hon beroende av nikotinet som vejparna innehåller. Hon kunde ofta vejpa på tom mage.
– Då kan man få något som kallas nikotinkick. Det är när man blir snurrig och det varar i kanske tio sekunder. Och sen brukar man skaka efter. De flesta tycker om det. Och man vill ha mer såna kickar.
Det var inte alltid lätt att få tag på vejpar. Om Alice vågade kunde hon be någon på stan att köpa ut. De flesta sa nej.
”Kom snabbt in på sexuella saker”
Men en dag i slutet av sommaren fick hon tips om en man som kunde fixa grejer åt barn.
Hon la till honom på Snapchat.
Mannen, som egentligen var 23 år, skrev att han var 19 år. Alice trodde att han kanske inte ville köpa ut åt en 14-åring och skrev att hon var 16.
– Han skrev att han kunde fixa det men kom snabbt in på sexuella saker som han ville ha i utbyte mot vejparna.
Alice berättar att hon inte ville göra något sexuellt. Samtidigt ville hon så gärna ha vejpar.
När de till slut gjorde upp om att träffas trodde hon att hon skulle kunna få vejparna ändå.
Skolorna skulle snart börja igen när Alice väntade på den bestämda mötesplatsen, en offentlig toalett i centrum.
Hon hade fått sällskap dit av en yngre kompis som såg upp till Alice och som tyckte att det var häftigt att hon kunde fixa vejpar.
Efter en stund knackade det på dörren.
Utanför väntade mannen med vejparna.
– Då öppnade vi och han sa att min kompis skulle gå ut. Sedan pratade vi ingenting med varandra mer än att han sa vad jag skulle göra. Då kände jag: Vad fan har jag gett mig in på?
”Var lite förstörd”
Instängd på toaletten med en vuxen man, var hon rädd.
Efteråt lämnade mannen kvar två vejpar på handfatet och flickan han just våldtagit.
Sedan gick han.
– Jag kände mig smutsig. Jag kände mig äcklig. Jag ville att det här skulle vara ogjort.
Hon vågade inte gråta så länge mannen var kvar. Tårarna kom så fort Alices kompis bytte plats med honom och frågade vad som hade hänt.
– Jag tyckte synd om henne. Att hon hade behövt stå där utanför och undrat vad vi hade gjort.
Alice försökte slå bort tankarna på vad hon varit med om. Hon beskriver det som att livet rullade på, men att hon innerst inne var ”lite förstörd”.
Hon vågade inte berätta för sin mamma om våldtäkten. Hon skämdes över vad som hade hänt och ville heller inte att mamman skulle få veta att hon vejpade.
Lättnad när mamman fick veta
I tio dagar höll hon allt inombords, tills hon berättade för en kompis som hon sov över hos. Kompisen berättade i sin tur för sin mamma, som ringde hem till Alices mamma.
När mamman till slut fick veta kände Alice bara en stor lättnad.
– Mamma förklarade att det inte var mitt fel, det var hans.
Enligt polisen finns det ett stort mörkertal runt sexuella övergrepp mot barn. Delvis kopplat till skuld- och skamkänslor hos den som utsatts.
Utan att tveka formulerar Alice vad hon skulle vilja säga till någon, som likt henne, inte vågat berätta.
– Du är jättemodig om du vågar berätta det för någon. Och det kommer kännas mycket bättre inom dig när du har berättat för någon du litar på. Du kommer känna en stor lättnad och du kommer säkert få höra att det inte var ditt fel.
Domen överklagad
Efter telefonsamtalet polisanmälde Alices mamma våldtäkten. De är båda tacksamma över bemötandet från poliserna som höll i utredningen och för stödet från advokaten som blev Alices målsägandebiträde i rättsprocessen.
– Jag kände att de lyssnade på mig. Och att de förstod mig, säger Alice.
Åklagaren ville se mannen fälld för våldtäkt mot barn, men enligt tingsrätten gick det inte att slå fast att mannen visste – eller borde ha insett – att Alice var under 15 år.
Däremot var det enligt rätten tydligt att Alice inte deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna.
Mannen dömdes därför till 3 år och 6 månaders fängelse för våldtäkt.
Domen, som gav Alice en känsla av upprättelse, överklagades av alla parter. Hovrätten dömde sedan mannen för våldtäkt mot barn, men sänkte samtidigt strafflängden till tre års fängelse.
– Jag vill aldrig se honom igen någonstans. Jag vill inte höra hans röst eller någonting och jag tycker att han förtjänar det som han fick.
Framtidsdrömmen
Efter våldtäkten såg Alices mamma hur dottern först blev mer instängd. Att hänga på stan lockade inte längre lika mycket.
Hon ville mest vara hemma och var i behov av närhet och samtal.
Alice hade till en början också svårt att orka med skolan. Men efter att hon fått ett specialschema har studielusten kommit tillbaka. Hon är motiverad att klara skolan så att hon kan komma in på den gymnasielinje hon vill.
– Jag vet bara inte vad det är än, säger hon och skrattar.
Hon och hennes mamma tror att stödet från familj, vänner och de vuxna som lyssnat på henne hjälpt henne att läka efter brottet.
Och sakta, sakta har tonårshjärtat börjat bulta för hästar igen.
– Jag skulle verkligen vilja ha en hästgård. Jag vill kunna bo kvar här nära familjen och ha egna hästar. Det är min dröm.
Alice heter egentligen något annat.