”Elsa” är hemma igen – men föräldrarna lever med ständig oro
Publicerad 2026-04-18 06.57
ÖREBRO. Efter månader av kamp är ”Elsa” hemma igen.
Men bara nästan.
– Jag går hela tiden på äggskal. Tänk om jag gör något fel och så tar socialen henne igen? säger pappa Joacim.
Joacim knackar på bilrutan och ber om ursäkt. Han måste dra.
– Elsa är hos några kompisar och plattan till stomipåsen har lossat, så jag måste åka och byta den. Jag är tillbaka om 45 minuter.
Det finns inte mycket annat att göra. Kompisens föräldrar vet så klart inte hur man byter . Att skicka Elsas mamma eller bonuspappa går inte heller.
Då kan de förlora Elsa för gott.
”Det löser sig, Victoria”
”Fallet Elsa” har engagerat Örebro och Sverige sedan Kalibers granskning publicerades i december förra året. Men då hade Elsa redan varit skild från sina föräldrar i flera månader.
På kvällen efter skolavslutningen stod plötsligt polisen där. De tog med sig Joacims och Victorias då åttaåriga dotter och placerade henne på hemlig ort. För att skydda henne från sin mamma.
– Jag kommer så väl ihåg vad mina föräldrar sa i telefon: ”Det löser sig Victoria, det är bara ett missförstånd. Vi går till kommunen och pratar med dem i morgon, så kommer hon hem”
I väntan på att Joacim ska komma tillbaka från stomiutryckningen får mamma Victoria börja berätta.
Hon slår sig ned vid bordet och ber om ursäkt för att hon inte kan bjuda på kaffe – det här är Joacims hem och hon vet inte hur maskinen fungerar.
– Det visade sig att det hade lämnats in två orosanmälningar från Elsas läkare.
Elsa lider av en ovanlig och obotlig tarmsjukdom och har behövt avancerad vård hela sitt liv. Det har betytt läkarkontakter både i Örebro och Uppsala, stomipåsen och en pump som ger Elsa den näring hon behöver.
Kom ihåg pumpen, den har en huvudroll.
Fick slut på energi
Under lång tid innan polisen tog med sig Elsa hade föräldrarna börjat misstänka att allt inte stod rätt till. Hon fick snabbt slut på energi och ju äldre hon blev, desto tydligare blev det.
Det knepiga är att illamående och minskad energi kopplades samman med hennes sjukdom.
– Sjukvården beskrev det som att Elsas sjukdom är ”progressiv” och att hennes mående hade att göra med det.
Men inom sjukvården misstänkte man även något annat. Att Victoria överdrev Elsas symtom för att hon skulle få fel vård. Ett fenomen som kallas Münchausen by proxy eller ”misshandel genom sjukvårdsinsatser” som det hette i orosanmälan.
Det var därför polisen tog med sig Elsa.
”Kan vara jävligt jobbig”
De kommande månaderna fick Joacim och Victoria bara kommunicera med sin dotter via brev, samtidigt som de kämpade mot Örebros socialtjänst i flera rättegångar.
Det är nu pumpen kommer tillbaka. Den som var kopplad till Elsas hjärta och gav henne hundra procent av hennes näring.
Trodde man.
– Mellan rättegångarna pratade jag med en mamma i telefon, som har ett barn med samma sjukdom som Elsa. Jag berättade om pumpen och att hon fick 100 procent av sin näring därifrån. Hon stoppade mig mitt i samtalet och sa: ”Va? Inte en chans att det stämmer”.
Victoria sticker inte under stol med att hon kan vara ”en jävligt jobbig mamma”. Har man en svårt sjuk dotter med ständiga vårdkontakter så finns det inte så många andra val, säger hon.
– Jag har haft stenkoll på allt. Men droppet... där har jag backat och litat på vården. Det är så högspecialiserat och en hel vetenskap.
Då kom nästa motgång
Efter det samtalet började hon ändå att räkna efter. Siffran hon fick fram var långt från 100 procent.
Den var knappt 40.
– Helt plötsligt blir allt logiskt. Att hon kört slut på energin, att hon mått illa. Det är så rimligt, det är ju ett barn som inte fått mat. Jag bad två andra läkare räkna på det också och de kom fram till samma resultat.
Joacim och Victoria andades ut. Nu måste väl alla förstå att allt varit ett stort missförstånd och att Elsa kan komma hem igen?
Men när de berättade vad de upptäckt i rätten kom nästa motgång. Kammarrätten beslutade att Elsa skulle fortsätta bo på hemlig ort. De köpte inte att Victoria inte hade förstått att Elsa fick för lite näring.
– I rätten försvarar sig sjukvården med att ”ja, förvisso står det hundra procent dropp i alla orosanmälan och olika intyg. Det är även vad som sagts till socialtjänsten. Men till mamman har vi sagt 40 procent”. Och den förklaringen köpte domstolen.
Är du säker på att du förstått vad som sades i domstolen rätt?
– Ja, jag förstår att det låter helt galet. Men det är därför vi vill vara helt transparenta med vad som hänt. För det är en helt sjuk situation. Man kan inte lita på systemet.
– Dessutom måste någon ha förstått att något var fel med näringen hon fick. För under tvångsplaceringen ändrades Elsas vård och hon började må mycket bättre.
Mediedrevet drar igång
Allt såg med andra ord ut att gå åt helvete för Joacim och Victoria. De hade förlorat i rätten och Elsa höll på att glida dem ur händerna.
Men sedan publicerade Kaliber i P1 en granskning om ”Fallet Elsa” i december 2025 och allt började sakta men säkert gå föräldrarnas väg.
De kommande månaderna duggade avslöjandena tätt i medierna. Om brister i orosanmälningarna och socialtjänstens utredning. Om tidigare fel i behandlingen av barn med samma sjukdom som Elsa. Om dokument som politikerna i Örebro aldrig fick se innan de fattade beslut om tvångsomhändertagandet.
Det ledde till en folkstorm med demonstrationer, upprop och protestlistor. Både Joacim och Victoria intervjuades i de flesta av landets större medier.
Det gav resultat. I mitten av mars kom beskedet att Elsa skulle LVU-placeras hemma hos pappa Joacim och att mamma Victoria fick umgängesrätt två och en halv dag i veckan.
– Det som är galet är att inget har förändrats. Vi är fortfarande lika ”värdelösa föräldrar” som vi var i juni förra året. Enda skillnaden är att vårt fall uppmärksammades i medierna, säger Victoria.
”Vågar knappt ge en huvudvärkstablett”
Joacim är tillbaka, stomiplattan är fastsatt igen. Han slår sig ned vid bordet och ställer fram ett par kaffekoppar och fika.
Sedan snart en månad tillbaka bor Elsa hemma hos honom. Men bara som LVU-placering. Med andra ord har Joacim och Victoria fortfarande inte vårdnaden om Elsa, även om hon bor under samma tak som Joacim.
– Hon var lite försiktig i början, men nu vågar hon ställa krav här hemma. Det är mycket diskussioner om vad vi ska se på tv. Hon vill gärna se ”Drama forever”, ”Bäst i test” och ”Masked singer”. Det är inte precis vad jag gillar, men vad gör man.
En stor fråga för Elsa var också om hon skulle få komma tillbaka till sin gamla klass, som hon inte sett sedan skolavslutningen.
– Det var väldigt mycket snack i början om att hänga med klasskompisarna efter skolan.
Det efterlängtade beskedet kom bara någon dag efter att hon flyttade hem. Hon var välkommen tillbaka.
– Det var skönt. Det kändes som ett viktigt steg för att kunna återgå till det normala.
Men dit är det en bra bit kvar, för samtidigt fortsätter karusellen med möten hos socialtjänsten och besök på sjukhuset.
– Jag är hela tiden orolig för att göra något fel, så att de drar tillbaka LVU:n. Vågar jag ge henne en huvudvärkstablett om hon har ont i huvudet, eller kan någon komma och säga att jag har gjort fel?
Han tittar på sin klocka och frågar hur länge till intervjun kommer hålla på. Om en timme ska han ta med Elsa till skolan. De ska ha ett uppstartsmöte med hennes lärare inför att hon kommer tillbaka till klassen.
– Det är precis den ovissheten jag pratar om. Vad händer om vi kommer för sent till det mötet, hör skolan av sig till socialen då?
Hur förklarar man det här för en nioåring?
– Det är svårt. Socialen har sagt att vi inte får prata med henne om ärendet. Men hon har såklart en massa frågor, och dessutom är hon orolig. En kväll undrade hon vad som skulle hända om vi glömde borsta tänderna till exempel.
Vad gör du då?
– Jag försöker prata om något annat, utan att skoja bort det. Jag måste hela tiden tänka på hur jag formulerar mig. Jag ska ju vara hennes trygghet och förklara världen. Det ger mig en klump i magen.
Frågan hänger i luften
Med det är intervjun över. Joacim dukar undan kaffekopparna och fikat. Tillsammans med Victoria ställer han sig framför fotografens kamera, för femtielfte gången det senaste året.
De hoppas på att om de fortsätter berätta sin historia och om de fortsätter förmå mediernas strålkastare att riktas mot deras fall, så ska de inte bara få tillbaka Elsa, utan även kunna förhindra att samma sak händer andra familjer.
Men frågan hänger i luften. Vad händer om de lyckas? Kan de andas ut då? Tveksamt säger Victoria. Oron kommer nog alltid finnas där.
– Om hon kommer hem för gott, men blir sjukare igen. Kommer de ta henne igen?
”Elsa” heter egentligen något annat