Prischocken på kaffe är bara början
Kaffepriset chockhöjs, på grund av extremväder och klimatförändringar.
Men detta är bara början.
I en avglobaliserad värld, som blir allt mer påverkad av global uppvärmning, kommer dyrt kaffe att vara ett av våra minsta problem.
Arabicabönan står för ungefär två tredjedelar av allt odlat kaffe, men den har en stor svaghet – den är alltför beroende av ett holocent klimat. Den klarar inte om det blir för varmt, för torrt, för blött eller för kallt.
Det har varnats om bönans känslighet i många år och om hur klimatförändringar och extremt väder hotar den. Ändå har vi haft svårt att riktigt ta det till oss.
Delstaten Minas Gerais i Brasilien producerar mer än hälften av allt kaffe i landet. Men förra året minskade produktionen med 23 procent, på grund av torka, frost, värmeböljor och oregelbundna regn.
Det här är inte okänt, vi har sett det komma. Nu finns det uppskattningar som visar att utbudet av traditionellt producerat kaffe kommer att minska med upp till 50 procent fram till 2050, samtidigt som den globala efterfrågan förväntas dubbleras.
Det går helt enkelt inte ihop.
En lyxvara
Kaffet kommer att bli en lyxvara, men kaffe kan vi å andra sidan i värsta fall klara oss utan.
Det är betydligt värre med andra livsmedel. Och även där har varningarna har funnits länge.
Mer än hälften av världens livsmedelsproduktion riskerar att gå förlorad inom de kommande 25 åren, till följd av en snabbt fördjupad vattenkris slog ett antal forskare fast i en rapport nyligen.
Det är egentligen inga nyheter: Redan 2016 läckte en hemlig rapport ut på Wikileaks med dramatiska slutsatser – enligt rapporten lurade en global vattenbrist precis runt hörnet. Allt fler vill äta som amerikaner, och eftersom världens växande medelklass konsumerar mer kött kommer jordens vattenresurser pressas till det yttersta. Det är närmast en naturlag att man äter högre upp i näringskedjan i takt med ökat välstånd.
Rapporten var full av skrämmande scenarier som mest förde tankarna till en Mad Max-film.
Gjord av Nestlé
Men det intressanta var vilka som hade producerat den: Studien var gjord av Nestlé – världens största livsmedelsproducent. Och de ville för allt i världen inte att den skulle nå offentlighetens ljus.
”Vi tror att en tredjedel av världens befolkning kommer att påverkas av färskvattenbrist före 2025, vartefter situationen bara blir allvarligare och potentiellt katastrofal år 2050”, skrev rapportförfattarna.
Vattnet sinar nu i 20 av världens största grundvattenreserver. Även om vi ignorerar alla andra frågor kring klimatets sammanbrott, kring markförstöring, kring förlusten av genetisk mångfald hos växter, kring hur skördar minskar kraftigt i ett varmare klimat; kan bristen på vatten vara tillräckligt för att förstöra livsmedelsförsörjningen.
Varningarna har kommit i en strid ström de senaste åren.
Inga snabba lösningar
Geopolitiske experten Peter Zeihan skriver i sin bok The end of the world is just the beginning att matproduktionen är den största utmaning världen står inför.
Prylar klarar vi oss utan. Men utan tillräckligt med mat, då är det helt andra mekanismer som sätts igång. Och det existerar inga snabba lösningar på problemet.
Varje gröda drivs fram med sin speciella typ av konstgödsel. Varje konstgödselsprodukt bär på ett bagage av geopolitiska komplikationer.
Naturgas är centralt i nästan all sorts konstgödselproduktion som baseras på kväve. Den andra stora ingrediensen är fosfor, som finns i riklig tillgång i bara några få länder: USA, Kina, Ryssland och Marocko. En störning i det här systemet kan få oöverblickbara konsekvenser med de tullar som nu införs.
50 procent mer mat
I en globaliserad värld odlar eller föder vi dessutom upp både växter och djur där det är som mest ekonomiskt fördelaktigt inom det större, globala handelssystemet. Men i en postglobaliserad verklighet faller allt det här samman.
Det finns en allmän vetenskaplig konsensus om att vi behöver cirka 50 procent mer mat till 2050.
Men till skillnad från pengar, som vi faktiskt kan uppfinna ur tomma intet som under finanskrisen 2008, så är det svårare med med det vi faktiskt sätter i oss.
Arabicabönan står först i ledet – men den är knappast ensam om sina svagheter.
Vi har alla varit starkt beroende av ett stabilt klimat – och en globaliserad värld.