Elsa Teklay, 32, dog i massakern: ”Hon var hopp, ljus och kärlek”
Fyrabarnsmamman blev ett av Rickard Anderssons offer
Publicerad 2025-02-07
ÖREBRO. 32-åriga Elsa Teklay gick till Campus Risbergska och kom aldrig hem igen.
Nu har fyra barn förlorat sin mamma, och en make har mist sin fru.
– Hon var hela mitt liv, säger Simret Tekie.
I tisdags morse fixade Elsa Teklay frukost och såg till att barnen kom i ordning för dagen. Precis som hon brukade. Sedan lämnade hon de yngre på förskolan och den äldsta i skolan. Precis som hon brukade. Därefter gick hon till Campus Risbergska. Precis som hon brukade.
Men vid lunchtid trasades tillvaron sönder, och ingenting skulle någonsin bli som det brukade igen.
Elsa blev ett av den misstänkte massmördaren Rickard Anderssons offer. Nu kämpar hennes närstående med att försöka förstå vad som hänt.
– Jag kan inte ta in det, säger maken Simret Tekie, 46.
– Elsa var allt för mig. Hon var hopp ljus och kärlek. Nu känns det bara mörkt.
”Han skulle ångra sig”
Simret sitter vid ett bord i den eritreanska kyrkans lokaler i Hovsta, som ligger en dryg mil norr om Örebro centrum. Han bor vanligtvis i Italien, men reste till Sverige direkt efter att han fått veta vad som hänt.
I rummet intill har mängder av människor samlats för att sörja Elsa och hedra hennes minne.
– Det är så här vi gör i vår kultur. När någon behöver stöd så kommer alla för att göra det de kan, säger diakonen Emmanuel Ghebrezghi.
Församlingen är mycket aktiv. Varje helg är det gudstjänst och söndagsskola för de små. Elsa Teklay kom ofta hit med sina barn.
– Hon var en väldigt uppskattad person. Alla tyckte mycket om henne, säger prästen Okubazgih Yemanab.
– Om killen som gjorde det här skulle kunna se hur mycket skada han orsakat så skulle han ångra sig. Det är jag helt säker på.
Ville bli läkare
Elsa Teklay kom till Sverige 2015. Hon pluggade till undersköterska på Campus Risbergska. Vid sidan av studierna arbetade hon på ett äldreboende, och som kontaktperson i kommunens LSS-verksamhet.
Målet med de dubbla jobben var att tjäna tillräckligt mycket pengar för att maken Simret Tekie skulle kunna få uppehållstillstånd i Sverige.
– Tidigare hade hon inte haft den lönen som krävdes men nu hade hon det. De väntade på ett nytt beslut från Migrationsverket, säger familjevännen Yebio Zerezghi.
– Elsa drömde om att plugga till läkare. Hon skulle söka in när Simret flyttat hit.
Diakonen Emmanuel lägger till:
– Alla som går på Risberska vill lära sig och utvecklas. De vill skapa bättre liv för sig själva, och de vill bidra till samhället. Mördaren förstörde allt detta. Han dödade deras drömmar.
Prästen Okubazgih Yemanab menar att det krävs gemensamma ansträngningar för att samhället ska kunna läka.
– Regeringen och alla myndigheter måste förebygga och se till att något liknande aldrig kan hända igen.
– Men det är också upp till oss alla att ta ansvar och räcka ut en hand till våra medmänniskor. Vi måste hjälpas åt för att komma vidare.
