En boll är satt i rullning i Gaza – ingen kan förutse slutmålet
En diplomatisk seger för USA och dess försök att mäkla fred i Mellanöstern.
Men resolutionen från FN:s säkerhetsråd kan vara en av historiens mest oklara.
När den ska bli verklighet är hindren många.
Det var glada miner i FN:s högkvarter i New York efter att resolutionen med stor majoritet fått grönt ljus i säkerhetsrådet.
Den amerikanske FN-ambassadören visste inte till sig av lycka och tackade rådets medlemmar som röstat igenom en historisk resolution för fred som kommer att få Gaza att blomstra och dess invånare att leva i trygghet. Ungefär.
Planen som säkerhetsrådet röstade om är en fortsättning på den bräckliga vapenvila som inleddes i början av oktober och är tänkt att bocka av punkterna i president Trumps 20-punktsplan för hållbar fred. Gott så, men fortfarande råder många frågetecken.
En internationell styrka på omkring 20 000 soldater ska upprätthålla ordningen i Gaza, avväpna Hamas och förstöra ”terror-infrastruktur” som tunnlar. Trump har tidigare sagt att han vill se styrkan på plats i början av 2026, men det är fortfarande oklart vilka länder som kommer att ingå och hur deras uppdrag ser ut.
Hur ska det till exempel gå till att avväpna Hamas som omedelbart efter omröstningen förklarade att de minsann inte tänker ge upp sina vapen eftersom det vore att gynna ockupationsmakten?
Flera av de länder som visat intresse för att ingå i stabiliseringsstyrkan har också haft historiskt goda relationer med Hamas. De lär inte ha något överdrivet sug efter en väpnad konfrontation.
De vill också passa sig noga för att anklagas på hemmaplan för att samarbeta med Israel eller ses som en ny form av ockupationsstyrka.
Det ska också inrättas en tillfällig regering i Gaza.
Ministrarna ska vara palestinska experter på sina områden och sakna tydliga band till Hamas och den ständigt korruptionsanklagade Palestinska myndigheten. Men att hitta kandidater kan bli en utmaning.
Innan den ens inrättats ses styret av många som en marionettregering som i slutänden styrs av USA:s president Trump.
Det blir han som kommer att ha den yttersta makten över vad som sker. Han blir ordförande i ”fredskommittén” som ska övervaka både den internationella stabiliseringsstyrkan, teknokratregeringen och den nya palestinska polisstyrka som ska bildas.
Ingen vet vilka fler som kommer att ingå i kommittén – förutom det som Trump deklarerade i sociala medier: ”de mäktigaste och mest respekterade ledarna i världen”. Det har talats om Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair. Något som väckt ilska bland palestinier, då han ses som en av dem som förstörde Irak under det andra Gulfkriget.
Resolutionen innehåller också en formulering som i förlängningen skulle kunna leda till en färdplan för palestinskt självbestämmande. Inför omröstningen var Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och flera av hans ministrar tydliga med att de kommer att motverka alla försök att bilda en palestinsk stat.
Trots sin luddighet och de många tveksamheterna ger resolutionen nya förutsättningar i Mellanöstern. En boll är satt i rullning som ingen sett antydan till på många år – och vars slutmål är omöjligt att förutse.
Israels exklusiva kontroll över Gaza kan luckras upp av många länders inblandning i både stabiliseringsstyrkan och ”fredskommittén”.
Den amerikanske förhandlaren och Mellanösternanalytikern Aaron David Miller sammanfattar det på plattformen X:
”Om resolutionen verkligen kan implementeras är oklart, men den visar på två nya realiteter – Trump har internationaliserat Gazafrågan och gett stöd för en tvåstatslösning. Västbanks-annekterare – se upp!”