Eva-Li från Finland: ”Svenskar är mer fejk”
Publicerad 2026-04-18 07.29
Svenskar är trevliga mot alla, utan att mena något med det.
Finländare är mer genuina och ärliga.
Det är Eva-Lis uppfattning efter ett halvår i Uppsala.
Du stöter på en gammal bekant och utbrister: ”Vi borde ta ett glas”. Men både du och din vän från förr vet att det aldrig kommer att ske, för du menar det inte. Det är ett kontrakt som man har med resten av mänskligheten, säger min kollega – att inte ta trevlighetsfrasen på allvar.
Tyvärr har han fel. I alla fall enligt Eva-Li Teir från Finland. För henne blev det en kulturkrock när hon studerade ett halvår på Uppsala universitet hösten 2023 och fick höra ”vi borde ses” och ”vi borde ta en fika”. Hon tog det bokstavligen, men blev snabbt varse om att det bara var något man sa. När Eva-Li trodde att hon klickade med en ny person märkte hon snabbt att personen i fråga var likadan mot alla.
– Jag insåg att det var en kulturell grej, att svenskar bara var trevliga mot alla. Jag skulle aldrig säga ”ska vi ta en kaffe” utan att mena det.
”Inte så mycket falskhet”
I sin podd 20-nånting pratar hon och kollegan om fenomenet, och säger att svenskar är ”fejk”, det vill säga falska, och har en ”fejk kultur”.
– I Finland är vi mer tillbakadragna och genuina. Om någon säger något så vet man att den menar det. Vilket kanske är orsaken till att vi har utsetts till världens lyckligaste land för nionde året i rad, man vet att man kan lita på varandra och att vi finns där för varandra. Det är inte så mycket falskhet, säger Eva-Li.
Hon blev förvånad över att svenskar och finländare är så olika trots att vi är grannar och att hon, som är en social person, inte kunde mäta sig med svenskarna. Vi har en annan social förmåga, menar hon. Även i en butik får man det lilla extra av kassapersonalen.
– Jag har reflekterat över det här i efterhand och jag tänker att det kanske är därför som Sverige är så framgångsrikt när det kommer till att bygga stora företag och skapa kontakter. Ni har en smalltalk-kultur.
Kan lära oss av varandra
Vår sociala framtoning speglar sig även i hur vi ser ut. Vi är mer trendiga än finländare, tycker Eva-Li.
– Man ska vara jättetrevlig och se välklädd ut. Ert businesstänk finns i allt, känns det som.
Finländare ser dock vårt sätt att vara som negativt, man vet inte var man har oss. Med det sagt – Eva-Li känner många genuint trevliga svenskar.
Vad skulle vi svenskar kunna lära sig av finländare, och vice versa? Hon tycker att vi borde sluta föreslå att vi ska ses, när vi inte menar det. Dessutom tycker hon att vi borde bli bättre på att acceptera tystnad.
– Vi finländare mår lite bra i den här tystnaden och stelheten, att du kan vara med någon helt ny utan att prata. Sedan skulle vi finländare kunna försöka bjuda på lite mer trevlighet.
”Nästan mitt i prick”
Stämmer bilden att svenskar är mer sociala och framåt och att finländare är mer tillbakadragna och genuina?
Enligt danska etnologen Sarah Holst Kjaer, docent vid Stockholms universitet, så stämmer stereotyperna i alla fall.
– Det är nästan mitt i prick på hur finländarna ser sig själva. De ser sig som mer autentiska och ärliga och svenskarna ser sig som lite mer dynamiska, flexibla och mer smidiga.
Stereotyper är ett sätt för oss att närma oss varandra, men också att känna tillhörighet. Vissa föreställningar vi har av varandra har funnits med i flera generationer.
– Vi har varit grannar i tusentals år. Det är ett sätt att bemöta och attrahera varandra. Vi älskar ju att tolka andra och projicera våra egna uppfattningar i den andres beteenden.
Bättre på tystnad
Våra uppfattningar är en mix av uppdiktning och sanning – självklart kan man inte säga att alla finnar och svenskar är si eller så. Men visst går det att resonera kring varför det finns en bild av att svenskar inte tål tystnad lika mycket som finländare. Svenskar har gjort affärer på sin skog, finländarna använder den mer som rekreativa zoner.
– Det är något med att ha väldigt mycket natur omkring sig som gör att man kanske är mer tyst.
Sedan finns det ett storstadsperspektiv – att man har mer bråttom och är mer framåt om man är från till exempel Stockholm. Eva-Li reflekterar också kring det: ”Jag träffade främst stockholmare när jag pluggade. Så det kanske är de som gett mig den här bilden”.
Hur är det då med att säga ”vi borde ses”? Finns det ett kontrakt med resten av mänskligheten om att man inte ska ta det på allvar, som min kollega säger?
– Det är ett väldigt välkänt kulturellt fenomen. Egentligen säger vi det för att visa att vi gillar samtalet, att vi tyckt att det varit intressant och roligt att prata. Vi syftar inte på framtiden utan på det som sker nu.
Fenomenet finns överallt i den västerländska världen, även i Finland.
– Det är härligt på något sätt att det inte blir en förpliktelse när vi inte har mer tid att ge.
”Större chock i Sverige”
Men har vi svenskar en ”fejkkultur”? Rent forskningsmässigt, med risk för stereotypisering, så är den svenska kulturen mest amerikaniserad i Norden.
– I USA är det lätt att prata med alla. Man råkar ut för ett samtal, sedan är det över och man går vidare. Man kan mingla och röra sig fritt mellan främmande människor. Det är en del av det svenska beteendet, man gillar inte konflikter. Man vill ha det smidigt och trevligt, säger Sarah Holst Kjaer.
Eva-Li, som nu bor i USA, säger att hon ser det svenska beteendet hon upplevde även där. Speciellt när hon rör sig i jobbsammanhang. Men det har inte varit lika förvånande, de är ju amerikaner.
– Det var en större chock i Sverige för jag trodde ni var lika oss, och sedan var ni inte det.