Ny rapport: Läget värre för Amoc
Forskare vid Stockholms universitet: Hela systemet stryps
Publicerad 2026-04-16 21.24
För Europa, Afrika och USA väntar en katastrof.
Enligt en ny studie är sannolikheten att Amoc kollapsar större än man tidigare trott.
– En kraftig försvagning till 2100 är tyvärr realistisk, säger professor Stefan Rahmstorf vid Potsdaminstitutet i Tyskland.
De mest pessimistiska klimatmodellerna för det livsviktiga strömsystemet Amoc (Atlantic meridional overturning circulation) är ett troligare scenario än de positivare, enligt en ny studie.
En kollaps skulle flytta det tropiska regnbältet, som miljontals människor är beroende av för livsmedelsproduktion och leda till extremt kalla vintrar och sommartorka i Västeuropa. Dessutom skulle det höja redan stigande havsnivåerna runt Atlanten med 50–100 cm.
Hälften så stark
Redan 2021 upptäckte forskarna varningssignaler som visade på en möjlig tröskelpunkt. Enligt den nya studien kan Amoc försvagas med upp till 50 procent till 2100, även utan smältande inlandsis och höga utsläpp.
Redan tidigare har forskarna pekat på att strömsystemet nu ligger på den svagaste nivån på 1 600 år. På 400-talet, under senantiken, handlade försvagningen av Amoc om naturliga variationer i klimatet med perioder som hade mer nederbörd eller smältande inlandsis, skriver The Guardian.
Klimatforskare använder flera dussin olika datormodeller för att bedöma framtidens klimat. Det finns modeller som inte visar någon ytterligare avmattning till år 2100 och andra som antyder en kraftig minskning på cirka 65 procent. Detta även om koldioxidutsläppen från fossila bränslen minskas till netto noll.
”Kollaps sannolik”
Forskningen kombinerade havsobservationer med modellerna för att avgöra vilka som är mest tillförlitliga, vilket kraftigt minskade osäkerheten. Resultatet visade en uppskattad avmattning på 42–58 procent till år 2100. Den nivån leder, enligt forskarna, med stor sannolikhet till kollaps.
Dr Valentin Portmann vid Inria Centre de recherche Bordeaux Sud-Ouest i Frankrike, som ledde den nya studien, säger:
– Vi fann att Amoc kommer att minska mer än förväntat jämfört med genomsnittet av alla klimatmodeller. Det innebär att Amoc ligger närmare en tröskelpunkt.
”Oroande resultat”
Professor Stefan Rahmstorf vid Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland har studerat Amoc under 35 år. Han har sagt att en kollaps måste undvikas ”till varje pris”.
– Detta är ett viktigt och mycket oroande resultat. Det visar att de ’pessimistiska’ modellerna, som visar en kraftig försvagning av Amoc till 2100, tyvärr är de realistiska, eftersom de stämmer bättre överens med observationsdata.
– Jag blir allt mer orolig för att vi mycket väl kan passera den tröskelpunkt där en nedstängning av Amoc blir oundviklig, redan i mitten av detta århundrade, vilket är ganska snart.
”Kan bli ännu värre”
Den globala uppvärmningen gör att lufttemperaturerna i Arktis stiger snabbt och gör att havet där kyls ned långsammare. Ett varmt vatten sjunker långsammare i djupet än kallt. Det gör att mer nederbörd samlas i salt ytvatten – vilket försvårar nedströmningen av vatten. Detta förstärker försvagningen av Amoc.
Amoc styrs alltså av små skillnader i vattnets densitet, som orsakas av variationer i salthalt över hela Atlanten.
Den nya studien, publicerad i tidskriften Science Advances, undersökte fyra olika sätt att använda verkliga observationer för att utvärdera modellerna. Metoden , som tidigare har använts i liten utsträckning inom klimatforskning, gav enligt forskarna bäst resultat.
Rahmstorf säger att avmattningen av Amoc till år 2100 kan bli ännu större än vad den nya, pessimistiska bedömningen visar. Detta beror på att datormodellerna inte tar hänsyn till smältvatten från Grönlands inlandsis, vilket också späder ut havsvattnet:
– Det är ytterligare en faktor som innebär att verkligheten sannolikt är ännu värre. De mest dramatiska klimatförändringarna under de senaste 100 000 åren i jordens historia har inträffat när Amoc växlat till ett annat tillstånd.
”Stora brister”
Léon Chafik, forskare vid Stockholms universitet, har läst studien och tycker att den är intressant med havsobservationer som ”rättar till” kända brister i klimatmodeller.
Han säger till Aftonbladet:
– De har ökat risken från IPCC:s 32 procent till 50 procent i studien. I andra studier är det tvärtom, de har pekat på en begränsad försvagning. Det här diskuteras livligt i forskarvärlden. Det finns fortfarande stora brister i modellerna, som ju är vårt verktyg för att titta in i framtiden.
Léon Chafik betonar att frågan är ytterst viktig och att om scenariet stämmer kommer det att få stora konsekvenser.
– Det är en stor dragkamp. Du har global uppvärmning och sedan havscirkulationen och det är lätt att tänka att en försvagning kan leda till en ny istid. Men det kan vara så att den globala uppvärmningen reduceras på grund av en försvagad Amoc.
Han säger att vi inte ser ut att kunna backa från den globala uppvärmningen som vi ser nu. Men att det kanske inte blir någon ny istid, eftersom vi har denna uppvärmning.
– En av Amocs viktigaste roller, förutom att den skickar oss värme till våra breddgrader, är att den tar upp koldioxid och lagrar det i haven. Om den här cirkulationen försvagas kommer den kunna ta upp mindre koldioxid. Då hamnar koldioxien i atmosfären och förstärker den globala uppvärmningen, säger Léon Chafik.
Märkbara effekter
En försvagning av Amoc av den här storleken kommer dock att få märkbara effekter för klimatet och vädret, inte minst i norra Europa, varnar han.
– Det är mycket mer nyanserat, för vi pratar om den här tippningspunkten: att systemet kan ha två olika tillstånd och att det kan gå från ett försvagningstillstånd till att det helt tippar över. Då stryps hela systemet.
– Vi brottas också med extremväder och havsnivåhöjning, de är verkligen väldigt akuta problem.
