Liberalerna längtar efter staten
Liberalernas nya program ”Selma” ska ge partiet både särprägel och tydlighet.
Samtidigt kritik inifrån partiet att programmet mest är en murbräcka för ett närmare samarbete med SD.
Johan Pehrson kommer att behöva mer än charm om han ska lotsa sitt parti igenom ännu en stor positionsförändring.
När en skådespelare klädd som Selma Lagerlöf skred in på scenen på Liberalernas riksmöte i Karlstad, suckade någon i publiken ett ljudligt ”nej”. Och det är en bra sammanfattning av Liberalerna den här helgen.
Inför mötet i Karlstad, som samlar några hundra liberaler från hela landet, har partiet tagit fram ett nytt visionsprogram och döpt det till Selma, efter Selma Lagerlöf. Vad Selma Lagerlöf har med saken att göra har varit något höljt i dunkel, men en förklaring har varit att hon var med och grundade Folkpartiet för snart 100 år sedan.
Programmet har tagits fram för att ena det annars så splittrade partiet, och peka ut en enhetlig och tydlig väg in i framtiden. Arbetet med programmet har också lett fram till en del självkritik. Som att Liberalerna i perioder har misslyckats med att svara på väljarnas frågor. Eller att internt velande gått före behovet av kraftfulla svar på samhällsproblemen och att det funnits för lite pragmatism.
Sammanfattningsvis går det att beskriva projekt ”Selma” som partiets försök att lämna smärtsamma diskussioner och kompromisser bakom sig. Liberalerna borde varit tydligare till exempel när det kommer till repressiva åtgärder i kriminalpolitiken. Läs – Tidöpartiernas förslag om visitationszoner och anonyma vittnen slet upp sår i partiet, var onödigt.
Johan Pehrson vill inte prata om relationen till Sverigedemokraterna, men det går inte att komma ifrån att det är det enda stora beslut som Liberalerna kommer att behöva ta inför nästa val. Ska de ompröva sina röda linjer och öppna upp för att sitta i regering med SD, eller ska de sätta en ny underskrift under beslutet att inte sitta i eller släppa fram en regering med SD.
Fram till dess ska partiet utmärka sig i sakpolitiken genom att göra upp med friskolesystemet och andra välfärdsmarknader där Liberalerna uppfattar att avregleringen gått för långt. Förslaget som presenterades på riksmötet var Liberalerna vill fasa ut det privata ägandet av HVB-hem för unga kriminella.
Liberalerna har svårt att hitta sin plats i den politiska landskapet och det är svårt för partiet. Med ett väljarstöd som knappt orkar sig upp till tre procent har de i alla fall rätt i att de inte når fram till väljarna.
