Kristersson försöker charma sig ut Landerholmaffären
KARLSTAD. Ulf Kristersson är på charmoffensiven när Moderaternas lokala politiker sammanstrålar i Värmland.
Återigen ska statsministerns varma och tillgängliga sidor lyftas fram med prat om barn och socialpolitik.
Samtidigt som han försöker undvika att dras in i stormen runt den förre säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm.
Med jämna mellanrum ger sig Moderaterna i kast med att ”återlansera” den mjukare och mänskligare Ulf Kristersson. Ett problem som Moderaterna delar med många partier är att de inte förstår hur allmänheten inte kan se alla de varma och tillgängliga sidor som de olika partiledarna har. I Ulf Kristerssons fall landar det varje gång i socialpolitiken. Kristersson var socialminister under Fredrik Reinfeldts andra regeringsperiod och han har även varit socialborgarråd i Stockholm. Han sägs brinna för socialpolitiken och den branden får vi ofta se när det går lite knackigt för Kristersson. Som till exempel när hans barndomsvän och före detta säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift.
Med ett val som hägrar nästa höst står Moderaterna inför stora utmaningar. Utmaningarna stavas kvinnor och storstadsväljare. Tyvärr för Moderaterna är dessa två, för partiet avgörande väljargrupper, skeptiska till Moderaternas samarbete med SD. Ett samarbete som inte är förhandlingsbart för Moderaterna om de ska kunna fortsätta att regera. Sedan valet 2022 har partiet hoppats vinna tillbaka dem på sakfrågor och politiska förslag. En underhållande slutsats i det här arbetet har varit att kvinnor gillar vindkraft. Nu verkar det som att partiet sett sina begränsningar på just det sakpolitiska området och i stället siktar in sig på det ideologiska.
Ulf Kristersson inledande tal på Moderaternas möte i Karlstad andades nostalgi på flera områden. Dels gjorde det självgoda Sverige en rejäl comeback när Kristersson pratade om hur bra vi är i Sverige som kan hålla sams i orostider. Läs mellan raderna att det är skönt med en opposition som mest håller med, när man närmar sig ett val och vill bli omvald som statsminister.
”Moderata samlingspartiet” är tillbaka. När partiet 1969 bytte namn till Moderata samlingspartiet var det just för att betona Moderaternas roll i att samla borgerligheten mot den dominerande socialdemokratin. Sedan ett decennium tillbaka har partiet i mycket liten utsträckning använt sig av namnet utan kallat sig kort och gott Moderaterna. I ett läge där M ser ut att ännu en gång se sig omsprungna av Sverigdemokraterna i ett val, blir det allt viktigare att visa på sin avgörande roll i en möjlig regeringsbildning. Rollen att kunna samla och leda partierna som vill bilda regering och att kunna få statsministerposten oavsett vilket parti som blir störst. ”Samlingspartiet” ska stoppa Jimmie Åkesson från att kräva statsministerposten.
För den riktigt nostalgiska moderaten som förra valet valde att hellre rösta på Annie Lööfs Centerparti än M, är också liberalismen tillbaka. I det liberalkonservativa Moderaterna var den liberala delen härskande under Reinfeldt-åren. Sen dess har konservatismen tagit över. Nu är det åter tal om liberala värderingar och frihet. Kanske lockar det tillbaka några av de moderater som lämnat skeppet, kanske är det mer en respit från den hårda politiska verkligheten som regeringen verkar i. En politisk verklighet som domineras av rättspolitik, upprustning och världskris.
Två stora applåder fick Ulf Kristersson under sitt tal – när han pratade om att bygga nya kärnkraftverk och när han sa att regeringen inte skulle höja några ”skadliga skatter” för att finansiera det monumentala upprustning av försvaret som Sverige, likt hela Europa, står inför. Applåder till Kristersson, men nu är det upp till finansminister Elisabeth Svantesson att lösa hur det hela då ska finansieras.
