Mysteriet löst – därifrån kom ”oförklarliga” värmen
I månader har forskare försökt förstå varför temperaturerna blev rekordhöga 2023.
Nu tror man sig ha hittat svaret: molnen försvann.
Tre orsaker kan ligga bakom – två av dem kan bli avgörande för framtiden.
Det var de där 0,2 graderna som klimatforskarna inte riktigt begrep sig på.
Under såväl 2023 som 2024 har temperaturrekord slagits gång på gång. Klimatförändringar samt väderfenomenet El Niño har haft en del av skulden – men ingen av dessa faktorer har helt kunnat förklara den ovanligt höga värmen, som skickat upp de genomsnittliga temperaturerna kring 1,5 grader över förindustriell nivå.
Men nu tror sig ett team forskare vid Alfred Wegener-institutet ha hittat en förklaring – och den kan få stor betydelse för framtiden.
Det handlar om minskande så kallad albedo-effekt, det vill säga planetens förmåga att reflektera solljus tillbaka ut i rymden, och det handlar om moln. Jordens albedo har minskat stadigt sedan 1970-talet, främst på grund av smältande polarisar.
Enligt Helge Goessling och hans kollegor vid Alfred Wegener-institutet i Tyskland uppmättes en rekordlåg albedoeffekt under 2023. Och man fann också att antalet lågt liggande moln hade sjunkit kraftigt under förra året. Förändringen var extra påtaglig över världens hav och särskilt markant över Atlanten, där många av de mest extraordinära temperaturavvikelserna uppmättes under året.
Men då återstod frågan: varför?
Vad var det som gjort att de lågt liggande molnen försvunnit?
Något förenklat skulle man kunna säga att det finns tre alternativa orsaker, tre dörrar som står på glänt.
Bakom den första döljs en helt naturligt förklaring, en variation i klimatet som är högst tillfällig. Det är den hoppfulla vägen – att allt det som nu sker omkring oss är ett resultat av krafter vi inte kan påverka och som vi inte är orsak till.
Bakom nästa dörr finns förklaringen att det skulle kunna bero på en global minskning av aerosoler, alltså svavelpartiklar, som bidrar till att moln att bildas. Det är klarlagt att utsläppen av aerosoler minskat de senaste åren, bland annat på ändrade regler för fartygsbränsle.
En tredje dörr att öppna, vilket är betydligt allvarligare och läskigare, är att orsaken kan vara att den globala uppvärmningen börjat förändra hur molnbildningen beter sig.
Det alternativet är det vi har störst anledning att försöka förstå – för det har djupgående konsekvenser för framtiden. Om bristen på moln beror på återkopplingseffekter i klimatet kan skeendet accelerera under de kommande åren och driva upp temperaturerna högre än vi tidigare trott.
Vi har all anledning att var extra uppmärksamma på det vi har svårt att förutspå, även om det kan kännas orealistiskt.
För molnbildning är verkligen klimatforskningens blinda fläck. Moln har länge utgjort en av de största osäkerhetsfaktorerna när forskare ska beräkna klimateffekter – de kan både skugga jorden och hålla kvar värme och det är svårt att översätta små skalor till större skeenden. Molndynamiken är liksom höljd i dunkel.
Men varningstecknen har ändå trillat in de senaste åren.
NASA-forskaren Norman Loeb visade till exempel att den kraftiga ökningen av den globala temperaturen sedan 2013 sammanföll med en minskning av molntäcket över haven.
Andra forskare har rapporterat färre låga moln i tropikerna under varmare år. I sin studie från 2016 upptäckte klimatforskaren Tapio Schneider något väldigt obehagligt – att klimatmodeller som tog med detta samband i sina beräkningar förutspådde en snabbare global uppvärmning.
För några år sedan blev det stora rubriker när samme Schneider hävdade att det globala molntäcket kan ha en ”tipping point”, bortom vilken molnformationer helt enkelt blir instabila, bryts upp – och helt försvinnner. (Kodioxidmängden i atmosfären måste dock i så fall upp på betydligt högre nivåer än i dag, nivåer som vi inte är i närheten av).
Men om det skulle visa sig att det är uppvärmningen i sig som är orsaken till den ”oförklarliga” uppvärmningen, vilket Helge Goessling vid Alfred Wegener-institutet tror, lämnar det oss med bistra besked – vi bör förvänta oss en ännu mer intensiv uppvärmning i framtiden.
Temperaturen kan komma att permanentas över 1,5-gradersgränsen tidigare än beräknat. Samtidigt skulle våra åtgärder för att anpassa oss till framtida extremväder behöva bli betydligt mer långtgående.
"Det är först nu som signalen tycks framträda ur bruset”, säger några forskare till en ny studie i tidskriften Science.
Förändringarna är små, men trenden kan vara enorm. "Detta skulle indikera en molnåterkoppling som är utom kontroll”, säger Björn Stevens, en klimatforskare vid Max Planck-institutet.
Vi har tre dörrar framför oss – två måste vi till varje pris undvika att kliva in igenom.
Nu står vi på tröskeln: vad blir vårt nästa steg?