Se upp världen! Nu är det de största som bestämmer
En kidnappad president. En lika störtad världsordning.
USA:s attack mot Venezuela är det senaste beviset på att världens gemensamma regler nu bara finns i minnet.
Och det är farligt.
Säga vad man vill om Nicolás Maduro, de allra flesta drar nog en lättnadens suck över att despoten är borta. Men här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Sättet Maduro störtades på. Amerikanska specialstyrkor som understödda av robotar, helikoptrar och stridsflyg tog sig in på en militärbas och bokstavligen slet Maduro och hans hustru Cilia Flores ur sängen, innan de fördes (eller kidnappades om man föredrar det begreppet) ut ur landet.
En operation som genomfördes helt utan den amerikanska kongressens vetskap, som planerats i veckor eller månader.
– Det mäktigaste ögonblicket i amerikansk historia. Ingen militär kan åstadkomma vad vår militär kan, sa president Trump på en presskonferens.
Han har rätt, det är just det som är skrämmande.
Trump har ju ihärdigt sedan han svors in för snart ett år sedan undan för undan nött ner den rådande världsordningen. Han har övergett FN-organ, infört sanktioner mot internationella brottmålsdomstolens åklagare och visat liten, eller ibland ingen respekt för internationella principer, regler och lagar.
Trump hävdar med emfas att Maduro är en knarkbaron, att han ägnar sig åt narko-terrorism men faktum är att bara en ytterst liten andel av de droger som smugglas till USA kommer från Venezuela.
Anledningen till det brutala störtandet av Maduro kan mycket väl – än en gång – stavas OLJA.
OLJA, OLJA, OLJA. Och migration, men mest OLJA.
Venezuela besitter världens största oljereserver, hittills utom räckhåll för amerikanska oljejättar. Det blir det ändring på nu.
Trump ägnade en betydande del av lördagens presskonferens åt att förklara hur de amerikanska oljebolagen kommer att investera och styra upp de venezuelanska oljereserverna och göra Venezuela rikt. Samtidigt kommer landet att styras av USA, oklart hur, till det på ett säkert sätt kan överlämnas till venezuelanernas egen makt.
Vi har sett det förr, det är därför det finns anledning till oro.
Även om det finns fog att fira en despots fall finns det ännu större orsak att oroas över världens framtid.
En stormakt som inte låter sig utmanas militärt kan nu uppenbarligen agera helt fritt.
Se upp Grönland.
Se upp Taiwan.
Se upp alla mindre länder, rika på naturtillgångar men med svag militär.
Den regelbaserade världsordningen är nu satt ur spel. Folkrättens varningsflaggor lyser röda.
För varje flisa världsordningen som urholkats blir det också allt tydligare att resten av världen, åtminstone västvärldens ledare, bara är skuggfigurer. Birollsinnehavare rädda att stöta sig med “den store”.
Omvärlden “följer utvecklingen noga”, politikerspråk för “vi gör inget särskilt men vet vad som sker”.
Under Gazakriget vågade ingen riktigt ställa hårda krav, ingen vågar mer än försiktigt ifrågasätta den uppenbart regelvidriga operationen i Venezuela. Trump ska strykas medhårs, inte ifrågasättas. Rädslan för repressalier, strafftullar eller att överges av den viktigaste Nato-allierade är för stor. Bättre att vara tyst!
