Tråkig och impopulär – L har kört i botten
Den ena är impopulär, den andra tråkig.
Liberalerna hoppas att en ny partiledare ska rädda partiet, men det ser hopplöst ut.
Partiet har redan slagit i botten.
Johan Pehrsons sista gärning var att kasta in Liberalerna i kaos.
Nu står de ledarlösa, på gränsen till desperation.
För att rädda sig står loppet mellan två kandidater. Ingen av dem har egentligen vad som krävs för att rädda kvar partiet i riksdagen efter nästa val.
Framför sig har de den trygga men tråkiga alternativet Lotta Edholm, eller den vågade vägen att satsa på Romina Pourmokhtari.
Pourmokhtari är impopulär hos väljarna, men ser ut att bli partiets favoritkandidat.
Innan hon blir vald behöver partiet ställa sig några svåra frågor:
Ska Liberalerna satsa på sin kronprinsessa, med risken att det går åt skogen?
Plikten är en stark och bärande känsla i politiken. Pourmokhtari har haft en långsiktig plan på att bli partiledare, men målet har legat några år fram i tiden. De flesta tycks överens om att det egentligen är för tidigt för henne att stiga. Det är riskabelt att sätta sin kronprinsessa på tronen i ett hopplöst läge. Misslyckas hon har de vaskat sitt starkaste framtidsnamn.
Ett ännu större problem för partiet är att hon inte ens verkar vilja ta över. Och en motvillig partiledare i ett sådant här läge är inte vad L behöver. De behöver fler väljare för att inte åka ur riksdagen.
Hur ska partiet hantera att väljarna inte gillar Pourmokhtari?
Hon är impopulär. Pourmokhtari ligger i bottenligan när väljarna ska ge betyg på regeringens ministrar. Det är en dålig utgångspunkt för en möjlig partiledare för ett parti som knappt skrapar sig över tre procents väljarstöd. Delvis är det partiets eget fel. De har satt Pourmokhtari som klimatminister i en regering som lagt om politiken så att de missar alla sina klimatmål.
Att de satte ett framtidsnamn på en sådan position var inget annat än en strategisk miss.
Hur kommer Romina Pourmokhtari förhålla sig till SD?
Det här är vägvalsfrågan som aldrig tar slut. I dag har Liberalerna beslut på att inte sitta i en regering tillsammans med SD och inte heller släppa fram en regering där SD ingår. Det är uppenbart att detta kommer att behöva omprövas om partiet inte vill göra sig irrelevanta för väljarna i nästa val.
Pourmokhtari har tidigare varit kritisk till SD-samarbete och partiet behöver försäkra sig om att hon kan leda en sådan process, utan att färgas alltför mycket av sina egna åsikter.
Om några dagar behöver valberedningen låsa in sig med den ganska långa lista på namn som partilandet föreslagit till partiledarposten. Om några veckor ska de ha kortat ner denna lista till ett namn som partiet sedan ska sluta upp kring. Det kanske låter enkelt, men för Liberalerna är det svårt att enas om någonting.
När dammet väl lagt sig ska kanske någon i partiet ta ett rejält snack med Johan Pehrson. Om Liberalerna lyckas hålla sig kvar i riksdagen är det inte tack vare Pehrson.
Det är trots hans insatser.
