Vi kastas mellan hopp och förtvivlan
Att betrakta världspolitiken i dessa dagar är att kastas mellan hopp och förtvivlan.
Trumps utskällning av Zelenskyj i Vita huset kändes som slutet för den liberala världsordningen. Förtvivlan slog rot.
Känslan byttes i går mot hopp om att Europa tillsammans med USA kan fixa en rättvis fred mellan Putin och Ukraina.
Men så kommer Elon Musks uppmaning att USA bör lämna Nato.
Det är en sådan turbulens i världspolitiken att inte ens de som sitter i förarsätet hänger med. Beskeden ändras från dag till dag.
Vid Europas toppmöte i London i går försäkrade Nato-chefen Mark Rutte att Donald Trump står helt bakom Nato och försvarsparagrafen artikel fem. Han uppmanade media att sluta spekulera om motsatsen.
Hemliga samtal: Vill öppna Nord Stream 2
Några timmar senare landade Trumps helikopter på Vita husets gräsmatta. Ut klev presidenten tillsammans med Elon Musk. Samma Musk som tidigare under dagen gillat ett inlägg om att USA borde lämna Nato och FN.
Från Moskva kom beskedet att Kreml nu anser att de ryska och amerikanska ståndpunkterna om kriget i Ukraina är i överensstämmelse.
Det är som världen blivit galen.
Mötet i London i går var ett försök att akut reparera skadorna efter Trumps skamliga offentliga förnedring av Zelenskyj.
Europa ställde sig som en man bakom Ukrainas president. En väldigt tydlig markering mot president Trump utan att direkt kritisera honom. Kung Charles bjöd till och med in Zelenskyj till en privat visit. Visserligen inget statsbesök, men det är ändå en tydlig signal till Trump att Zelenskyj fick träffa kungen före den amerikanske presidenten.
Men Europa är i ett knivigt läge. Alla inser att det kommer att bli mycket svårt och extremt kostsamt för Europa att helt ersätta USA:s roll i säkerhetsordningen.
Europa försöker förtvivlat rädda relationen med USA samtidigt som man i handling försöker visa att man uppfattat Trumps besked om att USA inte längre vill ta huvudansvaret för Europas försvar.
Konkret resulterade det i att Europa tillsammans med Ukraina ska utarbeta en fredsplan och bilda en ”de villigas koalition” där trupper från Storbritannien och Frankrike utgör grundbulten.
Sedan ska man försöka förfina den planen tillsammans med USA.
Ett försök från Europa att ta tillbaka initiativet som man helt tappade när Trump beslöt att på egen hand inleda samtal med Putin utan att Europa eller Ukraina skulle få vara med vid bordet.
Europas inställning var tidigare att man inte skulle föra några samtal med Putin så länge han fortsatte sin aggression mot Ukraina. En inställning som är överspelad i och med Trumps separata förhandlingar.
Nu är Europa plötsligt villigt att förhandla.
Målet med fredsplanen är att undvika att bli sidsteppade av Trump och få en plats vid förhandlingsbordet.
Samtidigt försöker Storbritanniens ledare Keir Starmer undvika att runda Trump och i stället försöka involvera USA.
Vid Macrons och Starmers separata besök i Vita huset förra veckan ville Trump inte utlova några amerikanska försvarsgarantier till Ukraina. Ändå är en central del av Europas fredsplan, som i övrigt är tunn på detaljer, att europeiska fredsbevarande styrkor som ska placeras i Ukraina vid ett fredsavtal måste ha någon form av säkerhetsgarantier från USA.
Europa vill inte på egen hand riskera att hamna i krig med Ryssland.
Det kan tyckas meningslöst att fortsätta tjata om säkerhetsgarantier när Trump så tydligt visat att han inte tänker ge några. Men Europa har ett trumfkort.
Det blir väldigt svårt för Trump att driva igenom ett hållbart fredsavtal med Putin utan europeiska trupper på marken, eftersom USA inte vill ställa upp med egna.
Ett avtal förutsätter också att Ukraina skriver på. Utan det kommer Europa inte att skicka några trupper.
Av de vi sett de senaste dagarna är det uppenbart att USA är berett att utöva oerhört starka påtryckningar på Ukraina samtidigt som Trump inte vill höra ett ont ord om Putin. Men så länge Europa är beredda att försöka ersätta det amerikanska stödet lär Ukraina inte göra den typer av eftergifter som behövs för att Trump ska få till ett avtal.
På Londonmötet var det flera av ledarna som tydligt markerade mot Trumps beskrivning av verkligheten genom att påpeka det självklara.
Det är Putin som är diktator, inte Zelenskyj. Det är Putin som startade kriget. Inte Ukraina. Det är Putin som är en opålitlig lögnare. Inte Zelenskyj.
Europa slåss för principen att det i vår tid inte ska vara okej att med våld ta ett annat lands territorium. Något som även var en grundläggande princip för USA fram till att Trump återvände till Vita huset. Fast kanske inte längre.
I den säkerhetspolitiska berg- och dalbana världen befinner sig i är det lätt att dra förhastade slutsatser om långsiktiga förändringar av allianser och världsordningen.
Nato existerar fortfarande trots att den transatlantiska relationen är utsatt för hårt tryck.
Men hur är det imorgon?
