Inga tider eller tillstånd varar för evigt
Jag har alltid tyckt att ruinerna i Rom är så vackra, men denna gång fyller de mig med fasa – inga tider eller tillstånd varar för evigt. Det gäller även det som vi är mitt uppe i nu.
Jag vet inte vilken byggnad som blir framtidens Colosseum att köa för, kanske finns det ingenting från just vår kultur som man finner intressant om 2 000 år, kanske ligger allt då under vatten, vad vet jag, men att detta ska bestå är lika osannolikt som att romarna skulle fortsätta regera i evighet.
Det högteknologiska imperiet föll ihop definitivt på 400-talet, bland annat för att slavekonomin inte var tillräckligt dynamisk. Framtidens historiker kommer säkert säga samma sak när de strosar runt i resterna av det som en gång var vi: den människofientliga kapitalismen visade sig vara dödens väg.
År 536 och 539/540 inträffade dessutom minst ett par vulkanutbrott, ett i Tropikerna och ett i dagens El Salvador, som var så exempellöst stora att solen blockerades av ett tjockt partikeldis i tre år, vilket skapade global missväxt. I Skandinavien halverades befolkningen.
Arkeologen Neil Price berättar om det där i ”Ask och Emblas barn”, om vikingarnas historia. Jag har aldrig brytt mig om vikingatiden, men boken golvade mig fullständigt.
Det här är inte platsen för en recension, bara en rekommendation till den som vill ge en bort bra läsning i julklapp.
Vikingarna var rätt kralliga under några hundra år, men sen försvann de också. Allt tar förr eller senare slut; stormakter bryter samman, folk börjar vandra, det uppstår maktvakuum och sen stabiliseras nåt nytt.
I dag är undergångskväden ett kommersiellt narrativ, särskilt i Sverige. Den här veckan har omvärlden förvånats över apokalypsen i MSB:s ”Om krisen eller kriget kommer”.
Armageddon-skurkarna växlar mellan Putin, Kina, Trump, AI, klimatförändringarna och att mobilskärmarna gör oss dumma i huvudet. Det är så förbannat irriterande att lyssna på, eftersom ingen tycks ha nån idé om hur man kan stoppa den där annalkande katastrofen.
Ett vulkanbrott kan vi inte förebygga, inte heller att en meteorit slår ner, men allt borde inte vara bortom kontroll.
Med utsikt över undersköna Pantheon, läser jag att Ukraina med USA:s goda minne avfyrat långdistansvapen in i Ryssland och att Putin svarat med en ny kärnvapendoktrin. Jag har försvarat vartenda vapenpaket till Ukraina, men nu vet jag inte riktigt vad Joe Biden ser framför sig ska hända.
Ingen sörjer att romarna, hunnerna, barbarerna, vikingarna och alla de andra försvann. Det är den enda tröst som ruinerna i Rom skänker mig. I framtiden kommer man sucka av lättnad över att också den här civilisationen gick under.