Med skräcken som drivkraft förvandlar han vårt land
Sveriges räddaste man satt i SVT:s Agenda i söndags med ett plåster över vänster ögonbryn. Det var det synliga tecknet på den fruktan han burit inombords ända sedan han var ett litet barn.
Finns någon räddare människa än Jimmie Åkesson?
Jag tvivlar.
Såret i pannan fick han när han hade en mardröm och kastade sig ur sängen. Han blev jagad av en man.
”Han gillade inte vare sig svenskar, sverigedemokrater eller västerlänningar eller judar för den delen. Han var väldigt antisemitisk och han ropade saker jag inte förstod på ett utländskt språk men det var uppenbart att han var en väldigt aggressiv islamist av något slag”, sa Jimmie Åkesson i Expressen 27 januari.
Den irrationella skräcken kan inte få en tydligare illustration. Den svettige, vettskrämde Åkesson ligger i sängen och jagas av en man som skriker på ett ”utländskt språk”.
Ändå vet Åkesson att den skräckinjagande mannen är antisemit, islamist och fiende till svenskar, västerlänningar – och sverigedemokrater! Åkesson kastar sig i panik in i ett buskage för att gömma sig. Men det är inget buskage, han vaknar av att ha brakat in i sitt eget sängbord och en spegel. Blodet rinner.
Jimmie Åkesson har alltid varit rädd.
2014 berättade han i SVT-programmet ”Nyfiken på” om sin ängslan som barn. När han var liten gosse kom det invandrare till Sölvesborg. Det var hemskt.
”– Där vi lekte blev det ju olika grupperingar. Med barn från andra länder som inte sällan höll ihop mot oss, det blev ibland rent fysiska konflikter.
Hur hanterade du det då?
– Jag tror jag sprang hem till mamma mest och ville inte vara med om det. Men man såg ju att det fanns konflikter, motsättningar av olika slag.
När du sprang hem, vad var det du kände då?
– Jag vet inte, förmodligen var jag ganska rädd. Vid nåt tillfälle vet jag att man hotade med kniv till exempel. Då blir man väldigt rädd. Men jag tog inte striden utan sprang hem.
Vad var attityden mot dem som flyttat in?
– Det var ganska polariserat. Man tyckte inte om varandra. Det hängde säkert ihop med att man inte förstod varandra, både språkligt och rent kulturellt.”
Så berättade Jimmie Åkesson i SVT för tolv år sedan. Historien var oklar i sin skenbara exakthet. 1984, när Åkesson var fem år gammal, var nettoinvandringen till Sölvesborg – nio personer!
1986 kom det fler, ett hundratal flyktingar från Rumänien. Var det dessa Jimmie Åkesson levde i skräck för? Men lärare och skolkamrater till Åkesson sa att det knappt fanns några invandrare i skolan, någon enstaka i varje klass bara.
Ändå denna skräck!
Sverigedemokraternas valfilm 2010 visade en gammal dam som stödd på rullator stapplade fram, bakom henne kom kvinnor i svarta burkor springande. En hord av svarta spöken! De sköt barnvagnar framför sig, jagade den gamla damen som orkeslöst och förtvivlat försökte komma fram till sin pension, snart blev hon omsprungen av dessa spökplumpar utan ansikten, utan kroppar – som ynglar av sig och tar våra pensioner, snart är svenskarna en minoritet i sitt eget land!
Filmen var så grov att TV4 vägrade visa den.
Men den gynnade Åkesson. 2010 var året då Sverigedemokraterna för första gången valdes in i riksdagen.
Underskatta aldrig girighet, ärelystnad och ångest som drivkrafter. Ångesten kanske är den starkaste, den värker alltid inombords, du blir aldrig kvitt den.
Den kan driva dig till undergång, eller framåt.
Framåt.
Med skräcken som drivkraft omvandlar Jimmie Åkesson vårt land.