Trumps pågående generalangrepp på det fria ordet
USA kan snart tvingas stryka strofen i sin nationalsång som lyder ”land of the free, home of the brave”.
Detta efter president Donald Trumps pågående generalangrepp på yttrandefriheten.
Jimmy Kimmels pratshow är bara det senaste offret för en president som likt många auktoritära ledare inte tål att bli motsagd.
Kimmels brott var att han skämtade om mordet på den högerextreme aktivisten Charlie Kirk och hävdade att republikanerna desperat försöker dölja att mördaren egentligen var en Trump-anhängare.
Man kan tycka att Kimmels uttalande är smaklöst eller att det bidrar till att skapa konspirationsteorier. Men taket i USA:s ”late night shows” har alltid varit högt och ska vara det. Oavsett vem som är president blir denne ofta föremål för pratshowvärdarnas giftiga kommentarer.
Det är något en president måste tåla.
Donald Trump gör inte det. Han känner sig förföljd av samma media som han regelmässigt anklagar för att vara ”fake news”.
På senare tid har han vidtagit en rad åtgärder för att försöka stoppa det fria ordet och den kritiska bevakningen av presidentmakten.
Nu var det inte han personligen som stoppade Kimmels show. En underhuggare höll i yxan.
Brendan Carr är chef för FCC, den myndighet i USA som övervakar etermedia och utfärdar sändningstillstånd. Han är tillsatt av president Trump.
Strax efter Kimmels show gick Carr ut och kritiserade innehållet och uppmanade tv-kanalen ABC att agera. Annars hotade han att FCC skulle göra det.
Knappt hade han yttrat dessa ord förrän beskedet kom att ABC beslutat att pausa Kimmels show för överskådlig framtid.
Beskedet har väckt ett ramaskri hos framförallt demokraterna.
Den tippade presidentkandidaten Gavin Newsom kallar det ett farligt och koordinerat hot mot yttrandefriheten.
– Republikanerna tror inte på det fria ordet, hävdar han. De försöker stoppa det i realtid.
Den politiske kommentatorn på kanalen MSNBC Chris Hayes säger att det är den ”värsta attacken mot det fria ordet som jag någonsin sett en statlig aktör utföra”.
Man kan givetvis se det här som bara ännu ett inslag i den politiska polarisering och maktkamp som pågår i USA mellan republikaner och demokrater.
Men det här är allvarligare än så.
Det finns ett tydligt och oroande mönster hos Trump och hans administration där man försöker täppa till truten på fria medier.
Presidenten meddelade nyligen att han tänker stämma New York Times och fyra av dess reportrar på fantasisumman 150 miljarder kronor. Detta för att de enligt Trump förtalat honom under valrörelsen och för att New York Times ledarsida haft fräckheten att offentligt ställa sig bakom motståndaren Kamala Harris kandidatur.
När tidningen Wall Street Journal i juli rapporterade att det fanns en ekivok födelsedagshälsning från Trump till dåvarande vännen Jeffrey Epstein (som senare begick självmord efter åtal om sexförbrytelser) hävdade Trump att den inte existerade och stämde tidningen på miljardbelopp.
En dryg månad senare kom sanningen fram. Födelsedagshälsningen fanns och bar Trumps signatur.
Under valrörelsen stämde Trump tv-kanalen CBS för att man klippt om en intervju med dåvarande motståndaren Kamala Harris där hon fick ändra ett svar. CBS bestred anklagelsen men gick ändå med på att betala ett mångmiljonbelopp för att slippa en rättslig strid med den tillträdande presidenten.
Bolaget fimpar även Stephen Colberts talkshow från maj nästa år i ett drag som också ses som en eftergift till Trump.
När den världsomspännande nyhetsbyrån AP vägrade kalla Mexikanska golfen för Amerikanska golfen efter Trumps namnändring blev de som straff portade från presskonferenserna i Vita huset.
Exemplen hopar sig.
Syftet med stämningarna är att skrämma medier till tystnad och lydnad. Varje pratshowvärd som i framtiden ska dra ett elakt skämt om Trump vet att hen kan få sparken. Så kanske bättre att skämta om någon annan.
Varje tidning som publicerar ofördelaktiga uppgifter om presidenten vet att de riskerar att hamna i en rättslig strid med Vita huset. En strid som kan bli kostsam på väldigt många sätt.
Vi talar här om väldigt stora och mäktiga medieaktörer som de allra största tv-bolagen och tidningarna som delvis redan givit efter för Trumps påtryckningar.
New York Times och Wall Street Journal har så här långt vägrat ge vika. Men hur länge till orkar och vågar de?
I de tre senaste valrörelserna besökte jag många Trumpmöten där han pekade mot mediefållan och kallade oss ”fejkmedia” och liknande tillmälen. Åhörarna buade åt oss.
Länge tog jag det inte så allvarligt. Jag smålog och såg det som en del av Trumps show där vi var en del av rekvisitan.
Nu är det ingen som skrattar längre. Hans attacker på media är ett verkligt hot mot den amerikanska demokratins överlevnad.
Fortsätter det här kommer USA varken att vara fritt eller modigt i framtiden.