Försöker Israel tysta journalisterna i Gaza?
När Israels militär säger att man alltid gör allt i sin makt för att undvika civila dödsoffer är det ett hån inte bara mot de journalister som dödades i går utan mot alla civila som fått sätta livet till i Gazakriget.
Det är svårt att värja sig mot misstanken att Israel systematiskt vill tysta journalister från att rapportera om verkligheten i Gaza.
I radio lyssnar jag på talesmannen från den israeliska militären, IDF, som med allvar i rösten säger att Israel inte medvetet gör journalister till måltavlor och alltid gör allt i sin makt för att undvika civila dödsoffer.
I så fall måste IDF vara världens uslaste armé.
Hur kan man annars förklara det faktum att Israel under mindre än två års krig i Gaza lyckats döda över 40 000 civila, varav ungefär hälften är barn.
Hur ska man annars kunna förklara att kriget i Gaza är ett av de dödligaste någonsin för journalister. Hittills har över 200 reportrar och fotografer fått sätta livet till.
Detta i ett krig där Israel förfogar över de bästa precisionsvapen som existerar och rimligen borde kunna undvika många oönskade dödsfall.
I gårdagens attack mot Nassersjukhuset i Khan Younis dödades fem journalister. Några av dem rapporterade för internationella nyhetsbyråer som AP och Reuters.
Israels militär är väl medveten om att journalister ofta gör sina stå-uppor från sjukhusets tak.
Ändå genomfördes attacken.
Sjukhuset är ett av få i Gaza som fortfarande delvis fungerar.
Bland de totalt 20 döda och 50 skadade fanns förutom journalister också sjukvårdspersonal och patienter.
Först exploderade en bomb eller granat. När hjälparbetare och journalister rusade till platsen för att hjälpa till och samla fakta kom en ny explosion som dödade många av dem.
Taktiken att första spränga en bomb, sedan vänta för att locka till sig människor som vill bistå och därefter spränga en andra bomb används ofta av terrorgrupper som Islamiska staten och al-Qaida. Nu verkar även Israels armé använda samma taktik.
Gårdagens attack var inte den första med detta modus operandi.
Det ovanliga med attacken var att Israel väldigt snabbt bad om ursäkt ”för den tragiska olyckan”. Till och med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu beklagade personligen det inträffade.
Detta i ett försök att dämpa den oerhört hårda internationella kritiken mot attacken.
Precis som i nästan alla fall där hård kritik riktas mot Israels agerande i kriget så utlovade militären att en utredning om det inträffade skyndsamt ska göras.
Problemet är att utredningar brukar ta lång tid och sällan resulterar i att omvärlden får någon klarhet i vad som hänt eller att de skyldiga straffas.
I mars i år dödades 15 palestinska hjälparbetare i södra Gaza i vad som bara kan beskrivas som en massaker. Israels militär hävdade först att ambulanserna och brandbilarna färdats med släckta lyktor. En videofilm från en av de dödas mobiler visade att det var en lögn.
Hjälparbetarna sköts kallblodigt ihjäl.
Militärens utredning kom fram till att dödsfallen var en följd av misstag och missförstånd. Inte en medveten handling. En officer fick sparken men inga åtal riktades mot någon av de inblandade militärerna.
AP och Reuters ifrågasatte i går i ett gemensamt brev till israeliska myndigheter den israeliska militärens ”vilja och förmåga att utreda sig själv”.
Påståendet att Israel inte anser journalister vara måltavlor stämmer inte heller. För några veckor sedan bombade Israel det tält där al-Jazeera journalisten Anas al-Sharif befann sig. Utan att presentera några övertygande bevis hävdade Israel att han i själva verket var en Hamas-operatör.
Fyra andra journalister som delade tält med al-Sharif dödades också. Journalister som Israel inte anklagade för att vara Hamasmän men som likafullt fick sätta livet till.
När Israel säger att man gör allt i sin makt för att skydda civila så menar man i praktiken att civila offer är helt acceptabla om de sker i samband med att man eliminerar en befälhavare i Hamas.
Det är därför som kriget i Gaza är ett av de dödligaste för civilbefolkningen i modern tid.
Eftersom Hamas i praktiken redan är militärt besegrat har Israel allt svårare att hitta militära mål. Samtidigt som man vill hålla upp trycket mot de milismän som trots allt finns kvar och försöker lokalisera den kvarvarande gisslan.
Gårdagens attack kan vara ett krigsbrott. Att attackera sjukhus är inte tillåtet. Israel brukar försvara sig med att Hamas har lagt sina ledningscentraler och vapenförråd i eller under sjukhusen.
Något som givetvis kan vara fullt möjligt. Det är dock väldigt ovanligt att Israel presenterar konkreta bevis för att så varit fallet i de enskilda attackerna.
Det är snarare en allmän anklagelse som Israel ständigt riktar mot terrorstämplade Hamas. Precis som man rutinmässigt hävdar att Hamas lägger beslag på all hjälp som förs in i Gaza trots att FN och hjälporganisationer förnekar att det sker annat än i undantagsfall.
Under hela kriget har Israel nekat internationella journalister att resa in i Gaza. Något man inte gjort vid tidigare krig. Det är uppenbart att Israel i möjligaste mån vill kontrollera den information som kommer från Gaza.
När lokala journalister rapporterar om övergrepp och svält irriterar det militären och drabbar Israels anseende internationellt.
Med tanke på det oproportionerligt stora antalet journalister som dödats i konflikten är det svårt att inte misstänka att Israel medvetet försöker tysta palestinier som rapporterar från Gaza.