SD fortsätter sin kräftgång
Verklighetens bistra sken fortsätter att sätta ljuset på Sverigedemokraternas mer kontroversiella förslag i Tidösamarbetet.
Sist ut i raden är informationsplikten, där SD misslyckats med att få igenom sin hårdare linje.
Snart behöver partiet kunna visa upp en tydlig politisk framgång.
För Sverigedemokraterna är Tidöavtalet partiets innehållsföreteckning inför valet 2026. Målet är att innehållet ska dra till sig tillräckligt med väljare för att bära SD in i nästa regering. Med Tidöavtalet behöver partiet inte ens sitta i en regering, andra partier gör arbetet åt dem. Allt de behöver göra är att växla in resultatet till röster i valet om två år. En drömsits kan tyckas, om det inte vore för verkligheten.
Med sig in i Tidöavtalet hade Sverigedemokraterna med sig en tjock bibba politik på migrationsområdet och inom rättspolitiken. Men de hade också med sig en rad politiska reformer av mer signalpolitiskt värde. Det vill säga politik där det inte spelar någon roll om den fungerar eller har effekt. Politik vars huvudsakliga uppgift är att visa att SD was here. Tiggeriförbud var en sån fråga, att slopa reduktionsplikten en annan. Införa avgifter för tolk i vården, storsatsa på att få utländska medborgare att återvända och återvandra till sina ursprungsländer och informationsplikten.
Hittills har det inte gått så bra.
Reduktionsplikten fick höjas för att regeringen skulle ha minsta suck att nå sina klimatmål. Sverigedemokraterna fick gå ut och försöka förklara för sina väljare att det ändå var okej, så länge priset på bränsle inte rusade i höjden. En pedagogisk utmaning minst sagt.
En utredning om ett nationellt tiggeriförbud tillsattes för bara nån månad sen, två år in i mandatperioden. Det är med nöd och näppe det kan hinnas ett färdigt lagförslag innan nästa val.
SD:s storsatsning på återvandring föll platt till marken. Utredningen landade i att det inte fanns några bevis för att ett kraftigt ökat återvändande bidrag skulle få människor att återvända till sina ursprungsländer. Regeringen valde att ändå gå fram med förslaget att höja bidraget från 10 000 kronor upp till 350 000. Sverigedemokraterna ser möjligtvis detta som en vinst, men det kan istället bli en börda för dem om det visar sig att utredaren hade rätt och att de lagt så stora ägg i en korg som ingen ville ha.
Nu då till informationsplikten. Dagens besked att både Liberalerna och Kristdemokraterna fått gehör för sina efterfrågade undantag för vård och skola visar hur SD ännu en gång lagt sig i en förhandling.
Pressen utifrån från fackförbund och medarbetare i de yrken som Sverigedemokraterna hade velat att informationsplikten omfattade har förmodligen också spelat roll. Inte ens SD har råd att förlora stora väljargrupper inför nästa val. Partiet är ett kort steg bort från att infria sitt mål att få sitta i en regering, och rädslan att sjabbla bort det ser ut att ge SD en något mer böjlig ryggrad än de är vana vid.
