Demiroks motståndare vädrar blod
Motståndet mot Muharrem Demirok tar allt tydligare form.
Centerpartiets svårigheter att navigera den ensamma tillvaron i ”den breda mitten” skapar frustration i partiet.
Att behöva kommentera krav på sin egen avgång är varje partiledarens första steg mot avgrunden.
En uppenbart pressad Muharrem Demirok mötte journalister utanför partiets möteslokaler i Gamla Stan. Anledningen är de senaste dagarnas rapportering i framförallt Expressen, om missnöjet med Demirok och hans ledarskap. En rad anonyma källor har till och med pratat om att han måste avgå. Att behöva kommentera avgångskrav är varje partiledares mardröm. Det är nästan omöjligt att hantera på ett bra sätt. Misslyckas man finns det bara en väg, och det är ut i kylan.
Muharrem Demiroks budskap var att han tänker fortsätta det arbete han påbörjat och anser sig ha fått mandat att utföra. Han var också kritisk till att kritiken läckt ut till media. I politiken betyder ”högt i tak” att man inte luftar sina åsikter i offentligheten, om man nu måste klaga ska det ske internt.
Demirok har helt uppenbart gjort bedömningen att hans motståndare är för få för att få till ett riktigt myteri mot den sittande partiledningen och honom.
Sakta mejslas nu fram två falanger hos kritikerna - en falang som är upprörd över ett eventuellt samarbete med Vänsterpartiet och hellre vill sitta i opposition, och en falang som vill återvända till borgerligheten oavsett om den måste delas med Sverigedemokraterna. Men inget av detta ser den sittande partiledningen som alternativ.
Centern är ett parti i kris, men att skylla krisen på Muharrem Demirok är att göra det enkelt för sig.
Det finns ingen politisk mitt i svensk politik längre. Den har inte funnit på tio år, sen valet 2014. Under de här tio åren har Centerpartiet vägrat att hantera detta faktum och i stället kämpat för att hålla sig ensam kvar i den allt mer uttorkade mittfåran. Under den korta och begränsade tid som Januariavtalet låg till grund för regeringsmakten, hade Centern visst inflytande. Men när avtalet föll med regeringskrisen 2021, försvann också det. Nu är de tillbaka på den där otacksamma platsen där de inte är särskilt relevanta.
Vill man inte regera med någon gör man sig inte heller särskilt relevant. Det är ett hopplöst och svårt arv som den förra partiledaren Annie Lööf lämnat efter sig och därför Demirok nu försöker baxa sitt motsträviga parti åt vänster och in i Socialdemokraternas famn.
Rapporterna om ett mer högljutt, internt missnöje med Demirok har pågått i flera veckor nu. Det är inte längre dåliga opinionssiffror och allmän leda som ventileras, nu är det Demiroks ledarskap och person som är i skottlinjen. Utvecklingen borde oroa Centerledaren. Det kanske började med lite löst missnöje, men nu är det uppenbart att motståndarna samlat sig till angrepp och det är såhär en partiledare avsätts. Till och med i snäll-partiet Centerpartiet.
