Kärleken är egoistisk och fullkomligt osjälvisk
Sven Lindqvist var berömd författare och skulle snart fylla 50, gift med sinologen Cecilia sedan unga år, mycket medveten om sin storhet. Agneta Stark var en 14 år yngre företagsekonom, docent vid Stockholms universitet.
De träffades, blev stormkära, träffades regelbundet, försökte avhålla sig från sex och ”bara” vara varandras innerligaste vänner samtidigt som Sven fortsatte att vara gift med Cecilia.
Under några år i slutet av 1970-talet och början av 80-talet skrev Agneta och Sven tusen brev till varandra. Cirka 300 finns med i boken med titeln ”Nöj dig aldrig, skrev du” (Nirstedt/Litteratur).
Det är fantastisk läsning som hade blivit outhärdlig och pinsam om de inte vore sådana briljanta skribenter. Det finns en gräns för hur många ”jag älskar dig” en läsare normalt tål.
Agneta Stark har stil och berättarglädje, hon skriver självklart och öppet, rytmiskt och levande. Som detta, från en resa:
”Ljusgrått dis av kolbrasorna över byarna. Ett tungt slott. Kullarna bruna, gröna, blå, skarpa mot himlen där solen fann små hål i molnen.
Och nu i den röda varma restaurangen, med en öl och ett fladdrande ljus på bordet. 50 min tills tåget går, längs havet genom mörkret.”
Agneta och Sven är två förunderliga personligheter, de kräver mycket av sig själva och omgivningen, står inte ut med dumhet och okunskap.
För Sven är en dag utan skrivande en förspilld dag. Agneta undervisar på universitetet, syr sina kläder själv, sjunger i kör på elitnivå, skriver i ett brev om hur som ung lärde sig att vara ”knäpp tyst. Sa jag något så blev jag snart någon man kunde fråga om tyska grammatikens finesser men som var utesluten från det erotiska livet… Så jag gjorde annat. Dansade, spelade, sjöng, läste harmonilära och musikteori, språk, undervisade döva barn, läste och läste och läste, gick på operan varannan vecka i fyra år…”
Så möter hon Sven och livet fylls av kärlek.
En tredje person finns ständigt närvarande: Svens fru Cecilia.
Boken visar hur vacker kärleken är, och hänsynslöst egoistisk, grym och självutplånande.
I smyg går Cecilia till Svens arbetslägenhet och läser makens korrespondens med Agneta. Sven upptäcker tilltaget och grips ”av ett ursinne utan gräns” när han upptäcker vad hustrun gjort. ”Jag ville genast rusa hem och ställa henne till svars”, skriver han till Agneta. ”Jag kände mig till botten förnedrad i att leva i ett äktenskap där min integritet kränktes, där inte ens brevhemligheten respekterades”.
Kärleken är egoistisk, som sagt.
Och fullkomligt osjälvisk. Sven skriver till Agneta om sitt underbara sexliv med Cecilia. Agneta gläds med Sven, vill veta mer: ”På vilket sätt har njutningen ökat? Eftersom jag troligen varit inblandad skulle jag vilja veta vilket slag av förändring det är.”
Vintern 1981 blir Sven impotent ”i tre dagar”. Agneta skriver: ”Det gör mig ont, inte så mycket för dig som för Cilla.”
Medan triangeldramat pågår skriver Sven Lindqvist sina succéböcker ”En älskares dagbok” och ”En gift mans dagbok” om sitt förhållande till Cecilia. Agneta läser manusen och ger råd.
Äktenskapet mellan Sven och Cecilia förgiftas alltmer. Samtidigt sker en maktförskjutning mellan honom och Agneta. I mars 1982 är Sven förtvivlad:
”Varför gjorde du det så plötsligt, så utan minsta förvarning, utan minsta barmhärtighet, som ett nackskott så oväntat och utan pardon … Du har gjort mig så illa.”
Vägrade hon ligga med honom när hon hade träffat en annan man?
Breven är publicerade utan förklarande noter. Man får försöka hänga med. Det är underbart.
Så småningom skiljde sig Sven från Cecilia och gifte sig med Agneta. De fick 33 år tillsammans.
Efter Sven Lindqvists död 2019 sålde Agneta böckerna i hans arbetsrum på Södermalm i Stockholm. Jag var där och köpte några med dedikationer från författarkolleger. Agneta Stark satt på en hög stol och stämplade böckerna för den som ville: ”Ur Sven Lindqvists bibliotek”
För en struntsumma kunde jag också få köpa pulpeten där Sven stod och skrev. Jag tackade nej, hade inte plats.
Jag ångrar mig fortfarande.