I det här avseendet är Sverige inget normalt land
Det skulle förefalla fullt rimligt att man i Sommarsverige kunde stanna till vid en vägkrog, äta reselunch, finna det lokala hemtillverkade ölet ovanligt gott, köpa med sig några flaskor i krogens butik och fortsätta färden. Som i vilket som helst normalt land.
Men i det här avseendet är Sverige inget normalt land. Den vardaglighet jag just beskrev kallas gårdsförsäljning och är sen mer än ett decennium föremål för stenhård politisering och ursinnig kamp mellan höger och vänster. Försöker man sätta sig in i den motsättningen blir det svårt att avgöra vilken sida som är mest osympatisk.
Högern är möjligen lömskast, eftersom deras dolda agenda går ut på att krossa det statliga monopolet Systembolaget. Men det säger de inte. De talar bara om hur trevligt det är med små lokala bryggerier och vinodlingar. Vänstern är möjligen mest korkad. De vill försvara Systembolaget. Men det säger de inte, de låtsas som om gårdsförsäljningen skulle bli ett allvarligt hot mot folkhälsan.
När båda sidorna ägnar sig åt hyckleri långt över trovärdighetens gräns blir det svårare att ta ställning. Man måste försöka förstå vad de inte talar om.
Högern hatar Systembolaget av ideologiska skäl. För det första att det är statligt och framgångsrikt. Det strider mot högerns heliga dogm att privat verksamhet alltid är bättre än statlig. Och för det andra att eftersom Systembolaget tillhandahåller världens bästa service för försäljning av öl, vin och sprit försvåras privat konkurrens och privat vinst.
Att vänstern gillar Systembolaget därför att de erbjuder världens bästa service för försäljning av öl, vin och sprit vågar de inte säga. Det vore att svära i kyrkan. I stället säger de att Systemet räddar arbetarklassen från det brännvinshelvete som rådde för mer än hundra år sen. Argumentationen bygger på hjärtskärande berättelser om hur fulle far super upp hushållskassan och misshandlar fru och små barn om inte Systembolaget hindrar honom en tredjedel av dygnet från att köpa brännvin.
Fast om de verkligen trodde på den onda visionen skulle de ju agitera för ransonering och återinförande av motboken. Men det gör de inte. I stället försvarar de ursinnigt världens kvalitativt bästa service för alkoholkonsumtion även till alkoholister och hustrumisshandlare.
Säga vad man vill om högern, men deras vilja att sabba Systembolaget är i alla fall politiskt mer begriplig. De är villiga att offra världens bästa alkoholservice för glädjen att privatisera. Hellre sämre utbud, bara det är privat. Som när de med berått mod gjorde sig av med gåsen som värpte guldägg, den statliga produktionen av Absolut vodka. Kanske århundradets sämsta affär, men ideologiskt välmotiverad.
Efter lång tids högermajoritet i riksdagen har det nu fattats beslut om gårdsförsäljning, vilket kunde ha blivit en stor framgång för alla våra ambitiösa småbryggerier. Men förunderligt nog lyckades sossarna få igenom så många begränsningar i reformen att den saboteras, inte minst med hjälp av lokala makthavare, som i Stockholm.
Gårdsförsäljning måste till exempel föregås av en halvtimmes ideologisk drill av kunderna med en föreläsning där uppfostran rörande alkoholens skadeverkningar blir obligatoriskt inslag. Gårdsförsäljaren måste gå på kurs, klara efterföljande skriftligt prov och betala en avgift på 20 000 kronor innan han får sälja max sex flaskor öl till vardera kund, dock enbart under Systembolagets öppettider. Så att inte alkoholisterna och hustrumisshandlarna kan smita iväg under kvällstid lyssna på en halvtimmes moralkakor och därefter köpa sex öl. Omsorgen om våra hustrumisshandlande alkoholister tar sig till synes gripande uttryck.
Utan att vilja förringa alkoholens skadliga effekter dristar jag mej ändå att ifrågasätta varför just gårdsförsäljning måste kringgärdas av moraliserande föredrag och inköpsbegränsning när Systembolaget slipper trots hundratusenfalt större försäljning.
Både högern och vänstern inser det löjeväckande i alla dessa bestämmelser. Det handlar återigen om annat, som de inte säger högt. Högern hoppas att en begynnande privatisering, om så en droppe i Systembolagets hav, ska kunna väcka sovande björnar i EU så att de på nytt ifrågasätter det svenska försäljningsmonopolet.
Svenskt vin lär inte ha framgång i konkurrensen de närmaste tusen åren i kamp med traditionella vinländer. Småbryggerierna hotar inte Carlsberg, inget av detta har med saken att göra. Stridsfrågan kan beskrivas mycket enklare. Skall Sverige få behålla världens bästa vinutbud trots att försäljningen är statlig?
Nej! Skriker högern, ty det är statligt! Ja, mumlar vänstern ty, hrm, det är, eh, väldigt nyttigt.
Där vinet går in går vettet ut, sade romarna. För våra alkolholpolitiker till höger och vänster går det utmärkt att bli från vettet utan en droppe.