De nyrika men icke fina har skapat efterfrågan
Idén om att barn som är finare än andra barn skall ha rätt till finare och vitare skolor växer sig allt starkare. Förmögenhetstillväxten i den nya ekonomiska överklassen har följaktligen lett till ökad efterfrågan på pennalism.
Därför finns nu långt framskridna planer på att återuppväcka den monstruösa internatskolan Solbacka från ett mörkt förflutet. Jag uppfattade först nyheten som ett cyniskt skämt. Solbacka gick under på 70-talet efter att alltför många pennalistskandaler skildrats i pressen, så att statsbidragen drogs in av politiska skäl (vid den tiden var Sverige socialdemokratiskt och skolpengen ännu inte uppfunnen).
Men när jag hörde en direktör för det bolag som driver societetsskolan Manilla på Djurgården – där ofina barn icke göre sig besvär – förklara det stegrade behovet av ytterligare en pennalistskola framstod logiken otäckt klar. Direktören framhöll att efterfrågan på internatskolor hade ökat dramatiskt och att Lundsberg ensamt inte kunde absorbera tillströmningen av nya kunder.
Lundsberg är för närvarande intrasslat i sin femtielfte pennalistskandal, även om detaljerna inte läckt ut den här gången (senast gällde det tortyr med upphettade strykjärn).
Förklaringen till att internatskolor med garanterad pennalism är så eftertraktade av överklassen, och överklassen in spé, de som tjänat grova pengar och vill in, har sitt ursprung kring förra sekelskiftet. Det var då, i ett synnerligen stabilt klassamhälle där högern regerade och ingen blev klassresenär vare sig uppåt eller nedåt, som de två internatskolorna Solbacka och Lundsberg kom till.
England var förebilden. Där fostrades överklassens pojkar sen århundraden i internatskolor. Eton var den mest kända, skolan där gossarna bär jackett (en sorts för- och eftermiddagsfrack) som skoluniform. Flertalet brittiska premiärministrar har gått på Eton.
I de engelska internatskolorna var pennalismen en integrerad del av skolgången. De unga gentlemännen skulle fostras till herrefolk i det brittiska imperiet, förberedas för sina plikter att piska eller skjuta uppstudsiga afrikaner, araber eller asiater. En gentleman måste således lära sig att behärska fysisk smärta, både att uthärda den och tillfoga den.
Kring år 1900 när det engelska internatskolesystemet importerades till Sverige var det knappast pennalismen som var den främsta attraktionen. Det var idén om ett reservat för överklassens barn som ett första trappsteg upp mot ledningen och makten i samhället. Sverige hade inget imperium som måste behärskas med våld. De små svenska gentlemännen som rekryterades till Solbacka och Lundsberg hade alltså inget självklart behov att lära sig hantera fysiskt våld mot underlägsna raser. Teoretiskt hade man kunnat överta ett modifierat engelskt system där exklusiviteten var det väsentliga men pennalismen onödig och dessutom osympatisk.
Fast av outredda skäl övertog vi i Sverige hela det engelska konceptet. Därför finns pennalismen kvar på Lundsberg ännu efter typ 125 år. Vill man vara fin får man lida pin.
Således satsar de nya entusiasterna inte på att starta en ny internatskola med moderna byggnader. Ett sådant nybygge skulle inte ha samma ädla historiska vibbar som den återuppbyggda ruinen Solbacka (”grundad 1899”), jämnårig med Lundsberg.
Och därmed landar vi i ett behov av fin gammal internatskola av engelsk typ, med ”kamratuppfostran” på köpet.
I takt med att den ekonomiska ojämlikheten ökar i Sverige får vi en ny klass av superrika som emellertid till sin bestörtning, eller grämelse, upptäcker att de inte räknas som överklass. Det båtar föga att ha tjänat en miljard på spelbolag eller dribbel med pensioner, ens om man köper slott vid Mälaren. Man blir ändå inte bjuden.
Vad göra i detta förtvivlade krisläge? Finns bara en sak. Skicka ungarna till Lundsberg. Då hamnar de, för en ringa inträdesavgift på en kvarts miljon i terminsavgift, i rätt umgänge och lär sig att tala i näsan på rätt sociolekt. Med lite tur kan de därefter gifta sig rätt. Efter ett par generationer mer eller mindre plågade barn släpps familjen in bland hermelinerna.
Tillströmningen av nyrika men icke fina har således skapat efterfrågan på fler pennalismgaranterade skolor. Det är synd om de barn som inte valt sina föräldrar med större försiktighet och därför måste riskera att plågas i åratal för att föräldrarna ska uppnå sina sociala ambitioner. Detta är måhända ett mycket litet samhällsproblem som angår en mycket liten del av befolkningen. Men det är också en satiriskt tydlig bild av klassamhällets absurditet.
För övrigt anser jag att…
…det är urtrist att, som nu senast under VM, se handbollsspelare börja filma till sig fördelar som om de vore fotbollsspelare. Därmed går en lång sportslig tradition i graven.
…när polisen efter skolskjutningen i Örebro meddelade att inga terrormotiv fanns med i bilden hade man inte en susning. Det var bara ett kodmeddelande till allmänheten: gärningsmannen är vit och vita män kan som bekant inte vara terrorister.
