De tunga lejonen stormar ut i manegen
Publicerad 2026-02-12
OS-elden har brunnit i Milano i en vecka.
Men inte förrän nu börjar flammorna sträcka sig mot det oftast täta molntäcket på den glamorösa metropolens himlavalv.
För det är ikväll själva huvudattraktionerna – de här spelens verkliga Dream Teams – äntligen stormar ut i manegen.
Rent objektivt, bortom nationstillhörigheter och de emotionella bindningar sådana helt naturligt bringar till liv, förhåller det sig så.
Kanadas och USA:s lag i herrarnas hockeyturnering är de här vinterspelens verkliga headliners – huvudattraktionerna med stjärnglans så stark att hela Lombardiet tvingas kisa med ögonen för att inte bländas.
Så när de nu, denna torsdag mitt i festen, inleder sina italienska äventyr med matcher mot Tjeckien respektive Lettland stiger pulsen dramatiskt.
De allra bästa ska uppträda nu.
Superstjärnorna.
De som utgör hockeysportens yttersta elit och spets.
Ja, ni kan namnen. Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Cale Makar, Sidney Crosby, Auston Matthews, Quinn Hughes, Matthew Tkachuk…
Det är dem alla med minsta fäbless för högklassig idrott vill se på den olympiska scenen – precis som alla med fäbless för konst vill se Monets trädgårdar på Museum of Modern Art, som den som älskar opera vill höra Placido Domingo sjunga på La Scala och som den som är frälst i högklassig mat vill äta på franska krogar med tre Michelin-stjärnor.
Och här är de nu, The Boys of Winter – i Santagiulia Hockey Arena.
Enjoy the ride, amigos.
• • •
Kvart i tre hann klockan slå innan jag ramlade in på hotellrummet efter Sveriges onödigt spännande thriller mot Gli Azzurri On Ice igår.
Då somnade jag för en gångs skull som om en narkosläkare kört en spruta i armen på mig och jag lyckades också sova djupt och tungt.
Sedan ringde klockan visserligen vid tjugo över åtta, för att jag behövde gå ut och besvara frågan ”Bjurre, vad är grejen (se någonstans på Sportbladet-sajten framöver…), men ändå.
Snart törs jag ändå tro att vi kan knäcka den bedövande jetlaggen.
• • •
Finland och Sverige hade press på sig igår, men den var ingenting mot den som favoriterna vi fokuserar på idag får leva med.
Kanada, framförallt, kan inte förlora några OS-matcher, det skulle utlösa nationell kris.
Men som vi blev varse för ett dygn sedan finns det inga lätta uppgifter i turneringar som denna, i enstaka showdowns kan underhundarna ställa till med sjujävla skrällar, och jag har en bestämd känsla av att ett samspelt Tjeckien, toppat med exempelvis David Pastrnak och Martin Necas – superstars in their own right – kan bli en rejäl prövning för det tänkta guldlaget.
Vi vet snart.
• • •
Apropå pressen på Finland är det ofta frustrerande att gå in på Sanomat-sajten och inte förstå något av vad briljanta kollegor som Sami och Ville skriver – och man kan inte ringa Jarkko och be om översättningar alla tider på dygnet. Men igår kväll behövde jag inte undra särskilt ingående över budskapet i den blåvita draken.
Rubriken ”Katastrofi!” gick inte att misstolka….
• • •
Milano gör starkare och starkare intryck, det är verkligen en förtjusande stad med puls och myllrande energi av rena London- och Patis-kalibern. Men den har mer stil, jag kan inte erinra mig att jag någonsin sett så eleganta, välklädda och coola innevånare någonstans.
Hockeyjournalister – med mig i spetsen – framstår i ännu högre grad än vanligt som hopplösa luffare i vimlet på dessa trottoarer.
• • •
Tungt stjärnmöte i presscentrat i Santagiulia:
Ja, det är King Henrik och gamla Rangers-polaren Marian Gaborik.
Stort ändå.
• • •
Om domarna fortsätter släppa lika mycket som mellan Sverige och Italien kan det bli ett roligt OS för Tom Wilson.
Vore jag tjeck skulle jag – häpp – checka alla skydd lite extra innan premiärfajten
• • •
Dagens bild
Den understryker att man ändå gör vad man kan för att nationens hopp har det de behöver...
• • •
Spårvagnarna som rasslar fram över kullerstensgatorna överallt bidrar till den kosmopolitiska känslan i republikens näst största stad och det gör också de minibilar som tycks vara samma slags lokala braksuccé som vräkiga Suvvar är i Florida.
De ser ut som förkrympta hundkojor och verkar underbara att skrutta runt i i den kaotiska trafiken – och till och med jag skulle antagligen klara av att fickparkera ett dylikt fordon.
Nu vet ni vad jag önskar mig i födelsedagspresent i sommar.
• • •
Tre Kronor kör under tidiga eftermiddagen ett ispass i träningstältet vägg i vägg med Santagiulia och matar puckar mot det hörn där media står och trycker, helt i avsaknad av skyddsnät.
Olyckshändelse, gissar de godtrogna när det galvaniserade gummit vinner runt hjässorna på oss – men jag misstänker starkt att det är en replik på gårdagens skriverier…
• • •
Kanadensisk media har inför lönnlövens första outing framförallt febrat om vilken av sina formsvaga målvakter Jon Cooper kommer starta.
Svaret levereras strax innan matchvärmningen: Jordan Binnington.
Därmed tror jag ännu mer på Tjeckien.
• • •
Masen Med Mustaschen är diplomatisk när han kommenterar det faktum att han fick en minut i istid – i fjärdekedjan – igår och något annat var väl inte att vänta, i ett så här tidigt skede ger ingen uttryck för sin eventuella frustration.
Men liksom de flesta andra börjar han antagligen undra vad det är Sam Hallam har emot masar…
• • •
Fast visst, McDavid hit och MacKinnon dit – hittills är ju det här Frida Karlssons OS.
Vilken queen!
• • •
Tjeckerna kommer, att döma av inflödet på läktarna 50 minuter innan matchstart, få ännu mer besinningslöst publikstöd än sina grannar slovakerna.
Det har de rödvita stjärnorna säkert blivit informerade om, men de fattar nog ändå inte riktigt vad som väntar.
• • •
Teorin om att Hallam inte gillar masar – vilket behandlingen av Filip, Mattias Ekholm, OEL (smålänning, men med stark koppling till Leksand) och Emil Heineman indikerar – spricker dock på att han brukar vara rätt nice mot mig…
• • •
Det är svårt att bedöma vad för slags motstånd de fick av Frankrike, men nog övertygade Schweiz under det lilla jag hann se av dagens tidiga fajt.
• • •
Lika roligt som det är att se en massa nya namn i spåret (utom de som missförstått vad vi gör här och skäller om allt skitprat…), lika roligt är det att få hälsa saknade gamla stammisar som John J och Kung Kenta tillbaka.
Vi vill hänga med er även till vardags, old friends!
• • •
Nu när Tjeckien spelar kanske vi kan bespetsa oss på lite ”Freed From Desire” igen?
Den verkar ju vara en tidlös smash hit i deras hörn av världen.
• • •
OK, nu är det dags för The Main Attraction att inta Santagiulia-estraden.
Det här blir nåt.
•••••••••••• DEL 2 ••••••••••••
TJECKIEN – KANADA 0-1 (Period 1)
• • •
Jamen, doppa ett lönnlöv i Moldau.
Tjeckien står verkligen för en finfin öppningsperiod mot de rödvita celebriteterna.
Ja, det är Kanada som leder i dansen och periodvis orsakar allmän yrsel med sitt snurrande norr om offensiv blå, men pojkarna från Prag och Brno och Pilsen ser till att begränsa antalet riktigt mördande chanser genom att hålla supermakten på utsidan – och utmanar själva med karaktäristiskt giftiga kontringar.
Därför känns det näsan lite taskigt att youngblood Celebrini styr in 1-0 med bara fem sekunder kvar.
• • •
Det är ändå bra att svenske zebran Micke Holm markerar att man inte får göra vad man vill för att försöka stoppa McDavid.
Begår man för grova regelbrott man att ställas mot Kanadas powerplay-uppställningar och det är ungefär lika hälsosamt som att krydda ärtsoppan med cyanid.
• • •
Santagiulia is jumping – bokstavligt talat.
De vilda tjeckerna på läktarna förenas, runtom hela hallen, i synkroniserade hopporgier.
Nordamerikanerna har aldrig upplevt något liknande, det kan jag försäkra.
• • •
Micke Holm imponerar också när han går emot the powers that be och blåser för interference-utvisning just som Nathan MacKinnon flugit igenom tjeckiska zonen och gjort vad man trodde var Kanadas första OS-mål 2026.
• • •
Binnington har inte gjort bort sig – ännu – men Lukas Dostal överglänser honom.
Precis som hemma i NHL.
• • •
Det blir ingen lunch idag, för mikrovågspastan de serverar i presskiosken – rattad av den minst charmige – ser ut som gratinerat novovirus.
• • •
Ja, jag tror man kan utse Micke Holm till hittills bäste svensken på Santagiulia-isen…
• • •
Meh, Mister DJ – spela ”Freed from Desire” nu då!
• • •
Bra match det här och nej, den är absolut inte avgjord ännu.
Så gå ingenstans.
•••••••••••• DEL 3 ••••••••••••
TJECKIEN – KANADA 0-3 (Period 2)
• • •
Nu blöder hjärtat för våra vänner från Böhmen.
Trots att det måste vara förfärligt ansträngande fortsätter de mestadels att spela precis som de ska och tar bort ytor och drar ner tempot i mittzonen och trycker ut motståndare på kanterna.
Men Harlem Globetrotter-jonglörerna de möter behöver så lite, under så korta ögonblick, att det krävs en helt perfekt insats för att stoppa dem – och ingen är nånsin perfekt.
Ett mål önskar jag dock att ”hemmalaget” snart får trösta sig med.
Om inte annat vore det en upplevelse att få se de tjeckiska fansen på läktarna explodera i måljubel.
• • •
Haha, i första pausen är det yster allsång till själva ”Volare”.
Bloggen skrålar glatt med med allt den har av diafragma.
• • •
Mitch Marners flipp-passning till Mark Stone, över back och målvaktsben, vill jag drömma om i natt, bara så mitt undermedvetna har det klart för sig.
• • •
Tjeckiens förstakedja, med Pasta och Necas och Hertl, skulle vara rätt given förstakedja även i Tre Kronor.
Det händer saker varje gång den trion är inne.
• • •
När hans lagkamrater Drew Doughty och Sidney Crosby spelade sina första OS-matcher, i Vancouver 2010, hade målskytten Macklin Celebrini inte ens fyllt fyra år ännu.
Det säger nåt, jag vet bara inte vad.
• • •
Som Abris böjer sig över och säger när de blåser av efter ett byte när Pasta och Necas satt Kanada under svettig press:
– Vilket jävla slutspel det kommer bli i den här turneringen!
Ja, jisses, det är ju faktiskt bara uppvärmningsakter vi fått uppleva ännu.
• • •
Nu fryser jag om nästippen.
• • •
När de svenska ikonerna i tv-bolagens temporära studios på ena kortsidan fick sina guldmedaljer hängda runt halsen 2006 var Celebrini för övrigt inte ens född.
• • •
Man får ju lov att erkänna att Binnington, som varit en trattkantarell i St Louis den här säsongen, är lika bra som vanligt när han spelar för landslaget.
Det händer händer uppenbarligen någonting med den mannen när han trär den rödvita tröjan över hjässan.
• • •
The Strokes föräras vi i alla fall i mittperioden.
En fröjd.
• • •
Det är inte ofta man hör ett smatterband av ”Åh”, ”Ah”, ”Wow” och ”Oh” på en pressläktare, men idag händer det.
Ja, detta är en sann ynnest att få vara med om – och 20 exalterande minuter återstår.
•••••••••••• DEL 4 ••••••••••••
Showen är över, Harlem Globetrotters vinner med 5–0.
Lite mer om ett tag.
•••••••••••• DEL 5/THE END ••••••••••••
TJECKIEN – KANADA 0-5 (Slut)
• • •
Ja, det här sa kanske allt man behöver veta om The Boys of Winter.
Tjeckien bjöd långa stunder så bra motstånd man kan mot den kanadensiska maskinen och fick ändå spö med 5–0.
Till övriga lag i turneringen ber jag att få rikta följande ordstäv:
Ojvoj.
• • •
Det känns lite trist att de fantastiska tjeckiska fansen inte fick chansen att dansa och hoppa åt ett endaste Pastrnak-mål.
Men de lär få sitt lystmäte mot Schweiz och, framförallt, Frankrike istället.
• • •
Makar till McDavid till Crosby till MacKinnon…
Det har vi fulla sekvensen vid Kanadas powerplay-mål och hur man ska kunna försvara sig mot den sortens attack – som en atombomb följd av en vätebomb följd av en neutronbomb följd av en vätebomb till – övergår i alla fall mitt begränsade förstånd.
• • •
Sverige och Finland möts redan vid 12-snåret under fredagen och den blockbustern till tilldragelse – hittills största OS-ögonblicket i alla fall i min lilla värld – kan jag bara inte ta mig an med endast med några få timmars sömn.
Därför kommer jag, trots hypen om de två stora i introt, steka den sena matchen mellan USA och Lettland ikväll och istället åka till John Blund i god tid.
Hoppas ni godtar denna vändning och möter upp på nytt när det ringer in till klassikermöte imorrn.
Tills dess säger Signore Bjurman – Ciao!