Tror män att kvinnors problem sitter i ”fiffi”?
Kanske kan bara pengar få män att forska på oss
Jag satt en frukost och läste i morgontidningen om ny forskning som gjorde gällande något sensationellt.
Det har visat sig att det inte bara är kvinnors kroppar som påverkas av hormoner. Hormonerna tycks också påverka hjärnan! Det hela framställdes som banbrytande. Vid menstruation, till exempel, rör det sig alltså inte bara om blod som rinner. Tydligen händer det också något ytterligare, innan mens, saker som vi inte kan se? I kvinnornas hjärnor?
Häpna forskare hade mätt hjärnans aktivitetsmönster och kunde se att det var ”påtagligt påverkat” under PMS.
Jag vill inte ta heder från resultatet, men måste ändå skicka en hälsning: Ni hade inte behövt mäta, ni hade bara kunnat fråga oss. För hälften av jordens befolkning är det ingen nyhet att våra känslor och tankar finns i hjärnan och inte i våra underliv.
Några dagar senare, jag sitter med morgontidningen igen, ännu en frukost.
Nya förbluffande rön! Enligt en rapport från Försäkringskassan löper kvinnor dubbelt så stor risk som män att bli sjuka av stress. Rapporten var skriven av en man, och han hade också förslag på hur man skulle förbättra för kvinnor på arbetsplatserna.
Grundläggande var "att säkerställa en balans mellan krav och resurser i arbetet”. Förstår någon vad det betyder? Förstod han ens själv vad han försökte säga? Slutsatsen som mannen på Försäkringskassan drog var i alla fall att mycket bra för kvinnors hälsa kan komma ur att byta it-system.
Jag är ingen forskare, men jag är kvinna och en sak kan jag säga med säkerhet: Att kvinnor löper dubbelt så stor risk att bli sjuka av stress har ingenting med it-system att göra. Det är bara en man som kan dra en sådan slutsats.
Det är otur för oss kvinnor, att männen hela tiden glömmer bort att fråga oss hur vi känner och vad vi behöver.
Det kan inte längre vara någon hemlighet för någon att våra kroppar inte är byggda som männens. Och våra kvinnliga hormoner påverkar oss, inte bara vid mens eller PMS, utan varje dag, livet ut. Under klimakteriet får 75 procent av kvinnorna besvär som kan vara så kraftiga att livskvaliteten försämras – ibland rejält. Innan dess är vi många som är gravida, föder barn, ammar och däremellan har PMS eller PMDS. Våra hormoner åker berg- och dalbana under hela våra vuxna liv och det påverkar vår hälsa.
Ändå förbises det hela tiden. Om jag får psykiska besvär på grund av något som har med det hormonella att göra, så skickas jag till gynekologen. Som att problemen sitter i fiffi?
Om jag får förlossningsdepression, skickas jag då till en psykiatriker? Nej, det får en barnmorska ta hand om. Det är ungefär som att gå till tandläkaren med ett brutet ben. Om vi inte nöjer oss så får vi googla själva, ta Ipren och sjukskriva oss. Kanske försöker vi bota oss själva med alternativ medicin som vi sen blir hånade av männen för att vi använder.
Problemet: det här vill ingen prata om. Inte männen, förstås, för de bryr sig inte, men inte vi kvinnor heller. För vi skäms. Få saker är lika skambelagda för oss som vår hälsa. Vi skäms och vi håller det hemligt.
Vi vårdar oss själva och när det inte räcker så hamnar vi i ett annat hemligt rum. Det rummet heter oftast gynekologisk vårdavdelning, förlossning eller gynakut. Där ingen hör att vi skriker och ingen ser våra tårar. Vi blöder och slits isär. Vi föder och vi tar bort. Och vi får skador och blir behandlade för kvinnliga sjukdomar som någon knappt vet namnet på eftersom ingen forskar på oss och därför finns det heller inget botemedel. Och vi hatar oss själva för det och det gör resten av världen med.
Diskrimineringen mot kvinnor när det gäller forskning och hälsa är djupt rotad och går tillbaka till tidernas begynnelse. Kvinnor har helt enkelt exkluderats från många forskningsstudier, just för att de är kvinnor. De flesta är överens om att det har skett av en enkel anledning: forskarna har oftast varit män. Det handlar alltså om forskning som bedrivs av män för män.
Så här långt ner i denna text så är jag helt säker på att de flesta män har slutat läsa.
För de är inte intresserade av kvinnors hälsa. Men om det finns någon man kvar här så kan jag berätta att det finns godis för er här i slutet!
Jag läste nämligen i en text av Katrine Kielos i DN, jag minns inte om det var vid frukosten, om att konsultbolaget McKinsey har presenterat en studie som gör gällande att om vi anpassade sjukvårdssystemen även för kvinnor och gav medicinsk forskning på kvinnor lika mycket utrymme som vi alltid gjort på män så skulle världsekonomin tjäna en biljon dollar - om året!
Kanske är det här det enda sättet att få er män att se oss, med en uppmaning och en morot: Forska på oss också! Inte för vår skull, förstås, men för er! Ni kan bli ännu rikare!
