Inte konstigt att AI gör de unga arga
Dagens kapitalism är en plats för korruption och nihilism
Förra fredagen kastade en ung man en molotovcocktail mot huset där OpenAI:s vd Sam Altman bor. Några dagar senare attackerades samma hus igen av en annan gärningsman, nu med skott från gatan.
På senare tid har protester organiserats vid de stora AI-företagens huvudkontor, och politiker som är positiva till AI-investeringar har hotats.
Vad är det som pågår?
Nyligen genomfördes en stor opinionsundersökning i USA som visar att unga amerikaner på kort tid har fått en mycket mer negativ syn på AI. Nära en tredjedel av de som svarade sade att teknologin fick dem att känna sig arga.
Samma tendens syns i Sverige. Allt fler svenskar är negativa till AI, och även här är det de yngsta användarna som är mest oroade över försämrad läs- och skrivförmåga.
Rädslan kommer inte ur okunskap eller ovana vid teknik, detta är en generation som själva använder AI. Men de unga skräms av tanken på hur hur teknologin kommer påverka deras kreativitet och förmåga till kritiskt tänkande, och förändra den arbetsmarknad de själva är på väg ut i.
Troligen med all rätt.
För ett par veckor sedan kritiserade jag Schibsteds samarbete med OpenAI, med argumentet att företaget samarbetar med den amerikanska krigsmaskinen som just nu gör sig skyldiga till krigsbrott.
Men frågorna om AI-företagens verksamhet och relation till medborgarna är ännu större än så.
OpenAI är ett av de enorma företag som nu tar in extrema summor pengar i investeringskapital och använder dessa för att bygga datacenter som använder alltmer av jordens resurser i form av både energi och vatten. Detta för att i sin tur bygga verktyg som gör människor rädda och oroliga för framtiden. Visst, det finns en stor positiv potential i AI-tekniken, bland annat inom medicin och bioteknik. Men hittills är det framför allt porr- och krigsbranschen som tagit stora kliv framåt.
Det är slående hur det skifte vi är inne i nu så totalt saknar detta ljus
Sam Altmans svar på attackerna kom i form av en lång bloggpost där han lade ut bilder på sin familj och – fullt begripligt – uttryckte hur orolig han var för deras säkerhet. Texten är dock djupt obehaglig i sin blandning av självrättfärdighet och brist på ansvarstagande. I en första version lade Altman dessutom en del av skulden för det som skett på en granskande artikel i tidskriften New Yorker. ”Words matter”, skrev Altman, ord spelar roll. Ett närmast parodiskt uttalande från en man som i intervju efter intervju i åratal hotat med världens undergång – och sedan satsat miljarder på att lobba stenhårt mot alla försök till demokratiska regleringar av AI-tekniken.
I New Yorker-artikeln – liksom i Karen Haos prisbelönta bok om företaget – beskrivs Sam Altman som en person som förenar en extrem övertalnings- och säljförmåga med iskall opportunism och känslokyla. En begåvad lögnare och storsnackare som gått från att sympatisera med Demokraterna till att bli nära lierad med Trump.
I det förra stora teknikskiftet, när internet och sedan sociala medier slog igenom med full kraft, fanns det till en början en ljus och utopisk vision kopplad till det nya. Internet skulle knyta människor samman, sociala medier skulle ge de tystade röst. Jag trodde själv ganska länge på de drömmarna.
Det är slående hur det skifte vi är inne i nu så totalt saknar detta ljus. Företagsledarna själva beskriver sina skapelser som domedagsmaskiner som riskerar att utplåna mänskligt liv. För en lekman är det svårt att veta vad i dessa hyperboler som är sant, och vad som mer är att betrakta som en skruvad pitch riktad mot investerare. OpenAI:s främsta konkurrent Anthropic planerar just nu en börsintroduktion – är det bara en slump att man samtidigt släpper en ny version av sin teknologi som man menar är ett hot mot hela världens cybersäkerhet? Eller är det skrämseltaktik som marknadsföring?
Jag tror att mörkret speglar det faktum att ingen tror längre att företagsledare är hjältar, världsförbättrare eller yttrandefrihetskämpar. På ett djupare plan speglar det i sin tur det faktum att marknaden som metafor och praktik inte längre bär på någon positiv kraft. Dagens kapitalism är inte en plats för kreativitet och skapande – som det i någon mån gick att hävda för bara några decennier sedan – utan för öppen korruption, en nihilistisk människosyn och maktkoncentration på en helt ny nivå.
De har tagit politiken som gisslan och hjälpt Trump till makten i utbyte mot att han inte ska reglera och lägga sig i
Nyligen publicerade OpenAI ett program för ”industripolitik för AI-eran”. Dokumentet innehåller svepande formuleringar om att det är viktigt att värdet av det den nya tekniken producerar ska ”komma många till del”.
Vilket hycklande bullshit.
Techmännen har själva valt hur den teknik de bygger ska beskrivas. Orden är mörka, apokalyptiska, existentiella. I åratal har de målat upp en situation där bara det upplysta fåtalet begriper vad som händer, och där vi andra bara ska lyda och följa med. De har tagit politiken som gisslan och hjälpt Trump till makten i utbyte mot att han inte ska reglera och lägga sig i.
Tills nu då, när backlashen kommer. Då kommer som ett brev på posten kraven på att politikerna och medborgarna bara lite enkelt ska fixa ”en ökande levnadsstandard” i en ekonomi som alltmer domineras av AI-företagens uppblåsta balansräkningar och domedagsscenarier.
Detta är, för att sammanfatta, inte en stabil situation. I glappet mellan techmännens hybris och människors vrede kommer något att krascha.
Café Bambino
