Science fiction, fantasy och apartheidsystemet
Techbaronerna bakom Trump – det här formade deras idévärld
Som barn och tonåring läste jag mycket fantasy och science fiction, den första vuxenbok jag tog mig igenom från pärm till pärm var ”Sagan om ringen”. I de tidiga tonåren glupade jag i mig alla sci-fi-klassiker jag kunde hitta; allt från Heinlein till Arthur C. Clarke och Isaac Asimov. Böcker om kolonisering av rymden, människoliknande robotar och odödlighet, där geniala män och kamp mellan civilisationer oftast stod i centrum.
Inte visste jag då att denna barnets läsning skulle bli en nyttig skola för att förstå världens politiska landskap några decennier senare.
I morgon svärs Donald Trump in som USA:s president för andra gången. Vid sin sida på podiet i Washington DC kommer han att ha några av världens mäktigaste män: Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos. Det är techvärldens feodalherrar, som i allt högre grad dominerar både det ekonomiska och politiska landskapet.
För den som följt deras karriärer är det tydligt att Mark Zuckerberg och Jeff Bezos i första hand är opportunister, utan starka egna ideal. Men bakom och runt dem finns en intellektuell miljö som är viktig att förstå.
Den person som kanske mer än någon annan har påverkat techvärldens mörka vändning de senaste åren är Peter Thiel. Thiel är grundare av Paypal och en av Silicon Valleys mest inflytelserika personer. Han investerade tidigt i Facebook och har ofta fungerat som mentor åt Mark Zuckerberg.
Thiel har länge haft en mörk kultstatus i techkretsar, men hans åsikter har ansetts som alltför extrema för att riktigt tas på allvar. Han har tydligt uttalat att han inte tror på demokrati, och menar att geniala företagsledare bör ges en särskild status, med särskilda rättigheter.
En av Thiels favoritböcker är den politiska pamfletten ”The sovereign individual”, ett cyberlibertarianskt manifest som förutspår nationalstatens slut och uppmanar rika människor att beväpna sig, vägra betala skatt, och starta nya länder där inga av den gamla världens regler gäller. Thiel skrev själv ett förord till boken när den kom ut i nyutgåva 2020.
Thiel har en fanatisk skara fans i Silicon Valley med unga människor som söker hans gunst
Thiel har sagt att han har memorerat hela första delen av ”Sagan om ringen”, och han har döpt många av sina företag med namn ur Tolkiens universum. Det mest kända är mjukvaruföretaget Palantír, där namnet kommer från de allseende kristallkulor som används för kommunikation i Midgård. Stenarna kan bara användas av de som har kraft nog att kontrollera dem, de är inte självklart i det godas tjänst utan snarare kopplade till styrka och makt.
Thiel har en fanatisk skara fans i Silicon Valley med unga människor som söker hans gunst. I den utmärkta biografin ”The contrarian” av journalisten Max Chafkin beskrivs hur det i de kretsarna vuxit fram en hel litterär kanon. Där ingår förutsägbara författarskap som Ayn Rand och Tolkien, men också den kultförklarade ryska fan fiction-versionen av ”Sagan om ringen”, ”The last ringbearer”, där Mordor beskrivs som ett fredligt, stabilt och högteknologiskt feodalsamhälle och Gandalf som en farlig krigshetsare som vill ställa till med kaos.
Elon Musk säger själv att de böcker han formats av är klassisk science fiction som ”Liftarens guide till galaxen” och Isaac Asimovs Stiftelse-trilogi. Den första är en humoristisk skildring av jordens undergång och sökandet efter meningen med livet. I den senare är det mäktiga Galaktiska imperiet på väg mot en kollaps, och en liten grupp sammansvurna, matematiker under ledning av geniet Hari Seldon gör en plan för att förkorta den period av kaos som världen står inför. I boken har Seldon utvecklat en algoritm-baserad supermodell som kan förutspå framtiden, och han låter en liten utvald elitgrupp kolonisera en planet långt bort i galaxen. Låter det bekant?
Under de litterära referenserna finns en annan gemensam nämnare mellan Musk, Thiel och en annan av techvärldens mest inflytelserika personer, David Sacks. Han är riskkapitalisten som tillsammans med Thiel var med och startade Paypal och nu ska få det tunga jobbet som ansvarig för AI och kryptovalutor i Trumpadministrationen.
Den röda tråden mellan dessa tre är att de alla har en bakgrund i Sydafrika under apartheid. Elon Musk växte upp i landet före demokratins genombrott 1994 och flyttade till USA först som 17-åring. Peter Thiel tillbringade flera år av sin barndom i Sydafrika och Namibia, där hans pappa hade en chefsposition i ett gruvföretag som bröt uran som en del av apartheidregimens försök att skaffa kärnvapen. Som Max Chafkin beskriver i sin biografi rådde i företaget en feodal, strängt rassegregerad ordning där de vita anställda hade tillgång till sjukvård och fritidsaktiviteter på toppnivå, medan de svarta levde inspärrade i baracker.
Det finns flera vittnesmål om att Thiel upp i vuxen ålder försvarade apartheidsystemet
Thiel är formad av en uppväxt där den vita eliten självklart hade rätt till kolonial dominans och utsugning, där den svarta majoritetsbefolkningen både ansågs som biologiskt underlägsen och som en farlig kraft som behövde kontrolleras med våld. Det finns flera vittnesmål om att Thiel upp i vuxen ålder försvarade apartheidsystemet, även om han i dag förnekar det. David Sacks kommer också från en vit sydafrikansk familj, även om de flyttade till USA när han var liten.
Demokratins genombrott kom i Sydafrika 1994. Året efter, 1995, skrev Thiel och Sacks, som då hade lärt känna varandra på elituniversitetet Stanford, boken ”The diversity myth” där de ställer mulitkulturalism mot det de menar är västerlandets värderingar.
Som journalisten Simon Kuper, själv med vita sydafrikanska föräldrar, skrev i Financial Times i höstas var det omöjligt att undvika att präglas av apartheidsystemet för den som växte upp i det. Framför allt den centrala tanken att ojämlikhet mellan raserna (och i allmänhet) inte var ett resultat av det politiska systemet, utan en del av naturens ordning. Till och med Trumps tidigare förtrogne Steve Bannon har reagerat: ”Varför ska vita sydafrikaner, de mest rasistiska människorna i världen, ha något att säga till om när det gäller vad som händer i USA?”.
Thiels protegéer och vänner är nästan uteslutande män
Det finns en annan aspekt av ideologin och kulturen som Musk, Thiel och de andra techoligarkerna skapar som är central, men ofta förbises eller förminskas. Det är att deras världar – intellektuella, sociala, kulturella – nästan är helt manliga. Apartheid var ett system för rassegregation, men byggde också på traditionella könsroller och ytterst vilade systemet givetvis på våld och styrka. Thiels protegéer och vänner är nästan uteslutande män, Elon Musk använder kvinnokroppar som produktionsapparater för sitt nya släkte (han har hittills tolv barn med tre kvinnor). Mark Zuckerberg har nyligen sagt i en podcast med Joe Rogan att han tycker att företagsvärlden behöver mer ”maskulin energi”. Att lyssna på de här männen känns ofta som att läsa en daterad sci fi-bok från 60-talet. Kanske av Robert Heinlein, kanske något med en stark våldsam hjälte och en underlägsen ras och kamp mellan civilisationer.
I den era vi nu lämnar var det centrala löftet att demokrati och marknader skulle stärka varandra. Så blev det inte. I stället har vi fått en eskalerande koncentration av både politisk och ekonomisk makt som nu samlas i händerna på ett fåtal vita, medelålders män som inte bara är övertygade om sin egen briljans utan också om att vi andra, majoriteten, på olika sätt är underlägsna dem. Man skulle kunna kalla det fascism, om ordet inte lät så gammaldags.
Själv tänker jag tillbringa Trumps installationsdag med att läsa en annan av fantasyvärldens giganter, den feministiska visionären Ursula K Le Guin. Kanske hennes bok ”Always coming home” som utspelar sig i ett Kalifornien långt i framtiden, efter apokalypsen. Där en annan ny civilisation vuxit fram, med myter och sånger som känns både helt nya och märkligt bekanta.