Det går att begränsa makten för Elon Musk
Varför i h-vete är europeiska ledare kvar på X?
Gamers i hela världen anade ugglor i mossen. I sin livestream raglade Elon Musk runt som ett desorienterat fyllo i det krävande spelet ”Path of exile 2”. Under streamen avslöjades amatörmisstagen – ett efter ett. Musk hade uppenbarligen fuskat sig fram till de höga nivåer hans spelkaraktärer befinner sig på. Miljontals fans är enormt besvikna; de inser att de blivit lurade.
Det här svider för Elon Musk. Gamingkulturen är viktig i världens rikaste mans självbild och image. Den bryggar hans konservativa ideal till futurism och modernitet. Förvandlar elitism till folkets röst. Därför streamar han för att verka som vilken gamer som helst, namedroppar speltitlar i intervjuer och diskuterar val av vapen på sin plattform Twitter/X.
De lånta fjädrarna känns igen från andra sammanhang; de har funnits där hela tiden. Många har dock låtit sig luras. Jag minns de hyllande tongångarna när Musk tog över Twitter. En i hyllningskören var journalisten Malin Ekman. På nyhetsplats skrev hon om Musks köp som ett demokratiskt hälsotecken, en ”början på ett sunt skifte”. Jag och andra menade att de 44 miljarderna han betalade för Twitter var en biljett till Vita huset.
Även Elon Musks låtsasdepartement Doge – Department of government efficiency – är genomskinlig politisk propaganda. De anställda på Doge har stormat in på amerikanska myndigheter, krävt och fått total access till allt – system, data, webbplatser. Med president Trumps goda minne ska Musks techbros skärskåda varenda myndighet. De anställdas ”slöseri” ska stoppas. Mejl har skickats ut till alla två miljoner anställda. Precis som när Musk tog över Twitter har det rubriken ”Fork in the road” och innehåller samma budskap: Dags att kliva av om du inte gillar Musk.
Dekret utfärdas: Alla myndighetsinitiativ ska nu gå via Vita huset och it-chefer utnämns av Trump-administrationen. Effekten blir att Trump och Musk – inte oberoende myndigheter – kontrollerar systemen som bär upp landet. Som det brukar vara i diktaturer.
Doges kader av unga, oerfarna knektar river runt lika korkat och amatörmässigt som Musk i ”Path of exile”. Ett av många exempel: Hundratals statsanställda med ansvar för kärnvapensäkerhet fick gå på dagen – de verkade ju inte göra något vettigt ändå. Sedan insåg Musk riskerna för rikets säkerhet, och försökte snabbt återanställa dem. Det var bara det att Musks gäng hade raderat alla namn och kontaktuppgifter. Ridå.
Den nya transatlantiska axeln är högerextrem och digital
Musks radikala jakt på kostnader kan vid en första anblick ha sina poänger. Även USA har sina skolplattformar och Henrik Landerholms. Men Doge är en rökridå för att dölja det verkliga syftet. Musk vill ta politisk kontroll över myndigheterna. Hans minioner kan radera och manipulera myndigheternas webbplatser, sociala medie-inlägg och statistik. Det ger en avgörande, långsiktig fördel: problemformuleringsprivilegiet. Faktabasen för diskussioner om ekonomi, lagstiftning och utrikespolitik förvrids. Precis som på X/Twitter, kan Elon Musk forma världsbilden åt Donald Trump.
I ”Spheres of justice” (1983) skriver den politiske filosofen Michael Walzer om ”dominant goods”. Historiskt sett: pengar, råvara eller markområden. Den som förfogar över stora mängder sånt, får politiska fördelar.
Data och mellanmänskliga relationer är vår tids ”dominant goods”. Det fåtal som äger och kan raffinera dem, dikterar samhällets regler. Mjukvaruingenjör blir social ingenjör. Först tar vi Silicon Valley, sedan tar vi Washington. Sedan Berlin.
Just Tysklands politiska liv har varit särskilt intressant för Elon Musk. I inlägg och livesändningar på X har han propagerat för det högerextrema partiet AfD. Förra veckans möte mellan Ryssland och USA i Saudiarabien gav kontexten: Ett instabilt Europa hjälper Putin till seger. Fred – vilken som helst – öppnar för lukrativa handelskontrakt mellan Ryssland och USA. Den nya transatlantiska axeln är högerextrem och digital. Den länkar ihop ryssvänliga makthavare med varandra. Tillsammans tar de geopolitiken in i en ny era.
Musks närmaste konfidant i Tyskland är AfD:s partiledare Alice Weidel. Hennes parti är högerextremt, värdekonservativt. Anhängarna hatar woke, invandrare och ”eliten”. Weidel själv är lesbisk, gift med en kvinna från Sri Lanka och har ärvt familjens pengar. Paret bor i Schweiz med sina två adopterade barn. Liksom sydafrikanen Musk är hon entreprenör, och bådas politiska engagemang grundar sig i begränsandet av statens inflytande.
Amerikanska sociala medie-appar borde hanteras precis som Tiktok
Men enligt Weidel ska staten – tydligen – få bestämma vem man får gifta sig med. Alice Weidel lämnade 2019 in en motion till den tyska förbundsdagen. Den krävde ett äktenskapsförbud för samkönade par.
Skillnaderna mellan privat och politiskt kan tyckas oförenliga. Men mixen är exakt vad de techkonservativas husgud – den politiske filosofen Leo Strauss – förespråkade. För att föra fram konservativa ideal måste den politiska kommunikationen, till och med företrädarna, anpassas. Ingen får fäste i 2020-talet med Edmund Burkes (eller Gunnar Hökmarks) entoniga stämma. Avsändare och budskap behöver vara ”fanatisk, radikal, nihilistisk och postmodern”, som Shadia B. Drurys beskriver det i ”Leo Strauss and the American right” (1999). Alltså: precis som Alice Weidel och Elon Musk.
Europa måste agera. Mot Trump men också mot Musk. Utan användare, kunder och uppmärksamhet tappar Elon Musk sin spira. Så: europeiska ledare – vad i h-vete gör ni på Twitter?! Varför göda en plattform optimerad för att sprida pro-rysk propaganda?? Det borde – av flera skäl – vara självklart för EU och medlemsländerna att förbjuda personal och folkvalda att använda Twitter/X. En app där Elon Musk i hemlighet kan läsa, ändra och styra. Amerikanska sociala medie-appar borde hanteras precis som Tiktok.
Som gamingvärlden har avslöjat: Elon är en poser. Förvisso en med makt, men den går att begränsa. Är det isolering Musk, Trump och USA vill ha – ge dem det. Mata inte trollen, som det heter.
