Glittrande gala mot mörk bakgrund
Hollywood görs om
Två filmer dominerade helt på årets Oscarsgala: Ryan Cooglers ”Sinners” och Paul Thomas Andersons ”One battle after another”. Båda är mörka, djupt politiska berättelser om vår tid, där ”Sinners” med hjälp av bluesen och skräckfilmsgenren sätter den svarta historiska erfarenheten i centrum.
I ”One battle after another” beskrivs i sin tur ett USA styrt av ett hemligt sällskap av vita rasistiska miljardärer i det så kallade ”Christmas adventurers club”, som har kontroll över både politiken och militären. Filmen skildrar förföljelse och fängslandet av migranter, och känns i sin brutalitet nästan dokumentär mot bakgrund av Trump-administrationens våldsamma och dödliga ICE-räder det senaste året.
Galan ägde också rum bara ett par veckor efter USA och Israels invasion av Iran, och frågan var om och hur detta skulle synas i det som sades på scenen.
Det finns gott om exempel på Oscarsgalan som politisk scen. 2003 ägde galan rum bara dagar efter USA:s invasion av Irak och då använde dokumentärfilmaren Michael Moore som vunnit en Oscar för ”Bowling for Columbine” sin plats på scen till att protestera mot kriget, och i talet anklagade han den dåvarande presidenten George W Bush för att ha ljugit för det amerikanska folket. Ett annat klassiskt ögonblick är när Tom Hanks efter ha vunnit för bästa huvudroll i ”Philadelphia” 1994 uppmärksammade aids-krisen och homosexuellas rättigheter. Kanske är ändå det mest legendariska ögonblicket när Marlon Brando vann för sin roll i ”Gudfadern” 1973 och själv vägrade närvara. I sitt ställe skickade han aktivisten Sacheen Littlefeather som gick upp på scenen och protesterade mot hur urfolk behandlades i USA och i filmindustrin. Stämningen blev minst sagt dålig.
I natt inträffade inget sådant riktigt iögonfallande ögonblick, men politiken var ändå närvarande. Vassast var det kanske när kvällens värd Conan O’Brien skämtade om Epsteinskandalen. ”I år är det första gången på länge som inga brittiska skådespelare är nominerade till bästa huvudroll. Men å andra sidan sätter de i alla fall sina pedofiler i fängelse”.
Kanske var det ingen slump i det ändå rätt ängsliga USA att det var den spanske skådespelaren Javier Bardem som var den som tog tydligast politisk ställning. Han var på scen för att dela ut Oscar för bästa internationella film och i ett eko av Moores tal passade han på att säga både ”nej till alla krig” och ”befria Palestina”, vilket möttes av jubel. ”Hamnet”-kostymören Malgosia Turzanska bar en ”ICE OUT”-knapp, och filmskaparna av årets bästa dokumentär, ”Mr Nobody against Putin”, jämförde den politiska utvecklingen i Ryssland med den i USA.
Under ytan fanns också en annan, stor fråga. Warner Bros, den studio som ligger bakom både ”Sinners” och ”One battle after another” hade sammantaget fått hela 30 nomineringar, och tog till slut hem hela elva Oscars, bland annat för bästa film vilket gör detta till en av de största segerkvällarna för en enskild filmstudio genom historien.
Men Warner Bros är under försäljning, och det högsta budet har lagts av Paramount Skydance, som ägs av familjen Ellison som just nu bygger ett av världens mäktigaste medieimperier, och har nära band till Donald Trump.
I sitt tacktal riktade sig Michael B. Jordan, kvällens vinnare av bästa manliga huvudroll för sina två (!) roller i ”Sinners”, just till Warner Bros för att de vågat satsa på originalitet och konstnärskap.
Frågan är både vad som kommer hända med själva Hollywoods struktur när köpet gått igenom, men också om de nya ägarna i framtiden alls kommer att släppa igenom det slags nyskapande – och i årets fall djupt politiska – filmer som dominerade i år. Kanske kommer denna Oscarsgala gå till historien som det gamla Hollywoods sista stora kväll.
