Folkfest och folkmord hör tydligen ihop
Israel borde ha kastats ut från Eurovision
I dag drar Eurovision igång. Semifinal!
Kul? Jag kommer till det.
Från Sverige skickar vi som bekant en låt som tänkt ta hem tävlingen genom farsliknande stereotypisering av det förmodat äktfinska. Lite i samma tradition som när Hooja lever gott på en fiktionaliserad bild av det genuint norrländska. Både Hooja och KAJ får en att inse att Dr Bombay var mer än bara en genant schablon – han var också före sin tid. Men nog om dem!
Israel är ju med i år igen. Kul?
Till att börja med är låten, ”New day will rise”, kass som poplåt betraktat. Men det är inte musiken eller artisten som är huvudproblemet. Tvärtom är Yuval Raphael en skickligare sångerska än många andra som deltar, dessutom överlevare från Hamas blodiga attack den 7 oktober 2023. Och det finns låtar i startfältet som svänger ännu mindre än Israels.
Nä, problemet är folkmordet. Svårt att komma runt ju.
I januari 2024 debatterade jag i P1 med Lars Adaktusson efter att 1 500 svenska artister krävt att Israel skulle uteslutas från tävlingen. Något jag och flera andra också hade krävt. Jag pekade på de enorma dödstalen, då runt 25 000, de flesta civila, många barn. Och jag påtalade hur dödstalen kommer att växa framåt om utrotningskriget fortsätter, medan vi dansar och sjunger med Israels representanter på scen.
Det gjorde mig illamående.
Lars Adaktusson blev förbannad, ropade ”ansvaret är inte Israels!” och tyckte att det var vansinne att jag spekulerade i att Israel skulle döda fler civila framöver, att jag extrapolerade dödstalen.
Jag återkommer till det här för att dödstalen nu är minst 50 000, enligt de flesta bedömare långt högre, och att kriget på intet sätt tagit slut. Tvärtom finns nu explicit uttalade planer på total etnisk rensning av Gaza. Hela tiden fattas nya israeliska beslut som handlar om att döda, utrota, svälta och plåga civila palestinier, små desperata barn.
Total makt och kontroll används mot de totalt maktlösa. Kul?
Det bästa vore om land efter land mobiliserade krafter som åker till Gaza och gör motstånd, stoppar dödandet och tvingar Israel att släppa fram nödhjälpen. Det kommer nog inte att hända. Så i brist på verkligt kurage spelar också symbolhandlingar roll.
Därför är det välkommet att Islands utrikesminister Thorgerdur Katrin Gunnarsdottir sagt att det är ”märkligt och faktiskt onormalt att israeler tillåts delta i Eurovision med tanke på krigsförbrytelserna”. Att Sloveniens public service-bolag RTVSLO och spanska RTVE, enligt SVT:s Kulturnyheterna, har krävt att Israel portas eller utesluts. Och över 70 tidigare medverkande artister i Eurovision har skrivit ett öppet brev där de kräver att Israel stoppas från medverkan.
Från Sverige hörs nästan ingenting.
Inte från SVT som sänder Eurovision och är medlemmar i EBU. Inte från de svenska programledarna och kommentatorerna Edward af Sillén och Petra Mede. Inte från KAJ.
Det är en tystnad som gör att det vänder sig i magen.
Det är fel. Det är omänskligt.
Men kul? Nej.
