Högerdominansen i Agenda är total
Var är ramaskriet från Riks, Fokus och Kvartal?
Jag vet många kvinnor som inte orkar läsa eller titta på nyheterna längre.
På frågan om varför finns många svar. Det blir för mycket Trump, krig, politiskt spel och tech-oligarker. Världen känns för mörk, för sinnessjuk och samtidigt omöjlig att förändra, bättre då att lägga tiden på något annat.
Men det är inte bara världen det är fel på. Det är också hur den skildras.
I dag publicerar den fackliga tankesmedjan Katalys en rapport om SVT:s Agenda. Den visar hur utrymmet i programmet fördelas mellan Tidönära och liberala opinionsbildare å ena sidan – och vänstern å den andra.
Resultatet är tydligt: högerdominansen är brutal. Visst, det är naturligt att regeringspartierna och deras närstående opinionsbildare ges mer utrymme än oppositionen. Men ungefär hälften av väljarna stöttar idag V, S eller MP – ändå får dessa partiers företrädare bara 30 procent av medieutrymmet. Det är häpnadsväckande siffror.
Varför ser det ut så här?
Min tes är enkel: public service lider av en dubbel ängslighet.
Dels verkar de vara besatta av att försöka nå den delen av befolkningen som misstror institutioner och ofta röstar på SD, vilket gör att de krampaktigt lyfter fram röster och frågor som de tror att dessa väljare gillar. Dels är de oroliga för att helt enkelt bli av med sina anslag om en högerradikaliserad, framtida SD-regering uppfattar dem som för ”vänster”. En oro som är berättigad, senast i slutet av förra året ville SD kalla SVT:s ledning till kulturutskottet för att diskutera vinklar och innehåll som de ogillade.
Resultatet blir självcensur.
Lägg till detta ett medielandskap där mycket av debatt och opinionsbildning förs på sociala medier, som i sin tur har en struktur som gynnar en viss typ av innehåll. ”Det är inte högerextrema partier som är bra på sociala medier, utan sociala medier som är bra på högerextremism”, som Martin Gelin och jag konstaterade i vår bok ”Internet är trasigt” för ett antal år sedan. Algoritmerna premierar helt enkelt en viss typ av innehåll; det arga, konspirationsteorierna, rasismen. För den som vill veta hur de digitala ekokamrarna radikaliserar män går det bra att se hur detta fungerar i praktiken i Louis Theroux nya dokumentärserie ”Inside the manosphere” som nyligen hade premiär på Netflix.
Det är inget lätt landskap att navigera i. Men tyvärr verkar public service-företagen ofta landa i att ta den enklaste vägen, vilket för debattprogrammens del innebär att följa de sociala mediernas logik. Resultatet blir denna nya åsiktskorridor. Som alltså inte bara gynnar högerns frågor, utan i förlängningen också männens.
För om det är en sak vi vet idag så är det att kvinnor och mäns politiska prioriteringar skiljer sig åt. Kvinnors viktigaste frågor är typiskt vård, skola, äldreomsorg och klimat, medan män prioriterar kriminalpolitik, skatter, försvar och integration.
I ett medielandskap där både sociala och traditionella medier domineras av högersidans frågor, blir resultatet att det som kvinnorna tycker är viktigt försvinner.
Var är det mediekritiska ramaskriet från Riks, Fokus eller gubbarna på Kvartal när public service faktiskt snedvrider debatten – åt ”rätt” håll?
Café Bambino: Age gap romance, Nicki Minaj-apologist & Ulf Kristerssons podd
