Klappen som kommer skaka om dig i grunden
Kulturredaktionen tipsar om de bästa böckerna att ge bort i jul
RASMUS LANDSTRÖM
Tony Samuelsson ”Kungen av Nostratien” (Wahlströms & Widstrands förlag)
Samuelsson är – vilket få känner till – en av Sveriges bästa essäister. Redan i sin förra bok ”Kafkapaviljongen” försökte han väva samman sin essäistik med det skönlitterära författarskapet, men först med ”Kungen av Nostratien” fick han fullträff. Romanen innehåller allt: en drabbande kärlekshistoria, en mysterieroman i förlagsmiljö, en äventyrsbok om jakten på det ursprungliga språket samt en barndomsskildring med Ivar Lo Johansson som fadersgestalt. Romanformen var ursprungligen tänkt som allkonstverk – och ”Kungen av Nostratien” är riktigt nära att vara ett.
Ingela Strandberg ”När jag var snö” (Norstedts förlag)
Med en död katt i baksätet åker Strandberg ut i skogen och reflekterar över den industriella brutaliteten mot djuren och ljuset ”norr om mörkret”. Ingen annan poet kan få mig att uppleva naturen som så stark av både död och kärlek som Strandberg. Att ”När jag var snö” inte nominerades till Augustpriset var en absurditet – detta är hennes bästa diktsamling på årtionden.
Jonas Elvander ”Disciplinerad demokrati. EU:s nyliberala historia” (Verbal förlag)
Elvander går till botten med EU:s problem och visar hur motarbetandet av demokratin är unionsbyggets själva fundament. Ur en olycklig allians mellan efterkrigstidens teknokrater – livrädda att en ny Hitler skulle röstas fram – och nyliberaler, fixerade vid att skydda marknaden, skapades en oantastbar högerpolitik som förgiftar alla progressiva försök. Poängen: vänstern har inte en chans utan en vital EU-kritik. På en blixtrande intelligent prosa förklarar Elvander varför – i årets bästa fackbok.
KARIN PETTERSSON
Amer Sarsour – ”Medan vi brinner” (Norstedts förlag)
Omar ger sig i väg på en resa från Uppsala till södra Italien för att hämta hem sina kusiner till Sverige. Det är 2013, de har flytt krigets Syrien. Omar själv står på gränsen till vuxenlivet, och tar på sig ett uppdrag som är på gränsen till hans förmåga. Det här är en debutroman och berättelse om Sverige som är rolig och smärtsam, skriven på en rytmisk och sjungande prosa.
Naomi Klein – ”Doppelgänger – en färd genom spegelvärlden” (Ordfront förlag)
Den här boken har växt i betydelse för mig sedan jag läste den och jag tycker att det är det bästa – och svåraste - Naomi Klein har skrivit. Klein låter dubbelgångaren bli metaforen med vilken hon förklarar, synar och utmanar vår politiska och mediala samtid. Hon kallar det för en spegelvärld, i vilken våra digitala alias (dubbelgångare) är viktigare än våra riktiga jag. Det handlar – bland annat - om konspirationsteorier, hälsoinfluencers och Israels självbild.
Julia Ravanis – ”Emmys teorem” (Natur & kultur förlag)
Jag tyckte mycket om Julia Ravanis ”Skönheten i kaos” som kom 2021, som kopplar den teoretiska fysiken till människans villkor. I år kom ”Emmys teorem” om Emmy Noether, en av världens främsta matematiker som var verksam i det tidiga 1900-talets Tyskland. Ravanis skriver på en klar, vacker och pedagogisk prosa och lyckas med konststycket att tillgängliggöra och förklara matematikens skönhet och begränsningar för denna samhällsvetare.
ERIC ROSÉN
Hernan Diaz ”På avstånd” (Brombergs bokförlag)
”På avstånd” är en pärla. Diaz har rättvist prisats och hyllats för ”Egendom”. Men den här ovanliga boken är lika bra. Ett slags oförsonlig western, en långsam roadmovie om svenske Håkan som på 1800-talet utvandrar till USA i jakt på ett bättre liv. Det är ingen lättsam historia, men Diaz sätt att skriva är lekfullt och intelligent.
Erik Hågård ”Ursinnet” (Albert Bonniers förlag)
”Ursinnet” hyllades som ett ”mörkt litet mästerverk” av Göran Greider när den kom förra året. I slutet på 2023 dog Hågård. En fruktansvärd sak i sig. Men en sorg också för att hans skrivande upphört. Jag läste ”Ursinnet” i våras och skakades i grunden. Jag var en annan efteråt. Fler borde upptäcka den här boken, tung och brutalt plågsam läsning – men sensationellt bra.
Nina Björk ”Medan vi lever: tankar om existensen” (Wahlström & Widstrands förlag)
”Vill jag vilja det jag vill?” Det här är kanske den svenska bok vars frågeställningar diskuterats mest i poddar och på middagar under den här hösten. Och det känns som att tänkarna, tyckarna och alla andra börjar bli redo att göra det Björk kräver av oss: misstänkliggöra våra egna begär. Att värdera saker, sysselsättningar och idéer som bättre och sämre. Det är dags nu.
ANNA ANDERSSON
Mikael Berglund ”Slask” (Albert Bonniers förlag)
Melvin, Hannah och Mika växer upp tillsammans, i tonåren blir Melvin och Hannah ett par men nu knakar relationen. Mika är arg och saknar sin döda bror. Plötsligt händer något som skakar om allt, även läsaren som plötsligt ser allt i ett annat ljus. 137 försåtminerade sidor – dra mig baklänges så skickligt skrivet av Mikael Berglund.
Andrew McMillan ”Synd” (Norstedts förlag)
Det finns gott om böcker och filmer om de stolta engelska gruvarbetarna, deras kamp och nederlag under Thatcher-åren. För Simon är det där fädrens historia, själv jobbar han på ett callcenter och underhåller på den lokala puben som dragartist – men vare sig gruvhål, minnen eller insikter går att täcka över för alltid. En kort och elegant roman om hur det som var fortsätter att påverka.
Jennifer Clement ”Löftet om en fest” (Albert Bonniers förlag)
Författaren Jennifer Clement, född 1960, växte upp i Mexico Citys bohemiska kretsar, i kvarteren där Frida Kahlo och Diego Rivera hade bott. Som tonåring flyttade hon till New York, gick på Studio 54 och hängde med Basquiat, Warhol och Holzer. Ni hör ju själva, det här är en (andra) memoar med ovanligt matigt innehåll – dessutom utan sentimentalitet.
ULRIKA STAHRE
Solvej Balle ”Om uträkning av omfång” (Wahlström & Widstrands förlag)
Ja, möjligen sackar Balles mastodontserie lite nu framåt delarna fyra och fem, som kommit på svenska i år. Det hindrar absolut inte att projektet är imponerande. Och till stor del roligt. Läs i kapp innan serien går i mål och fundera på om inte någon i omgivningen sitter fast i tiden!
Jon Jordås ”Den sista boken om mordet på Olof Palme” (Natur & Kultur förlag)
Om Solvej Balles serie har den konstigaste titeln så har Jordås bok den bästa. Om det ändå kunde vara den allra sista boken! Privatspanarna nackade den snabbt, men den är en läsvärd och pedagogisk introduktion som utan tröttande detaljer berättar om en tid, ett mord, en havererad utredning.
Nina Bouraoui ”Sorgen har ett minne” (Elisabeth Grate Bokförlag)
Liemannen har varit flitig denna höst, och Bouraoui skildrar träffsäkert vad döden innebär, i den nyligen översatta romanen som cirklar kring hennes pappas bortgång. Sorgen, trösten, det förflutna – allt virvlar samman, med ett språk som får gudarna att gråta av rörelse.
MINNA HÖGGREN
Asta Olivia Nordenhof ”Djävulsboken” (Norstedts förlag)
Nordenhof är med sin septologi en av Nordens mest intressanta författare. Kanske till och med den intressantaste. Redan i den andra boken av serien ”Scandinavian star” bryter hon kontraktet med läsaren och går ifrån berättelsen om mordbranden på passagerarfartyget som introducerades i den första boken ”Pengar på fickan”. ”Djävulsboken” är inte riktigt lika stark men tillräckligt för att få en att undra vad som kommer härnäst. Kommer hon fortsätta fucka med läsaren? Kommer hon överhuvudtaget få hop det?
Agneta Pleijel ”Sniglar och snö” (Norstedts förlag)
Det blir inte mindre tråkigt att läsa Pleijels ”Sniglar och snö” när man själv arbetar på den kulturredaktion som hon blev första kvinnliga kulturchef på. Hennes blick på världen och människorna i den är så storsint och stoisk att man ibland blir orolig. Samtidigt visar Pleijel att vi i slutändan bara består av relationerna vi har med varandra.
Annika Norlin ”Stacken” (Weyler förlag)
Norlins första roman gavs visserligen ut 2023 men dröjde sig kvar i minnet långt in på 2024. Läs den och älska den. Det är allt jag har att säga.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
