Inte undra på att folk är trötta på skiten
Timbro fattar inte ens sin egen idol Hayek
Tankesmedjan Timbro höll nyligen ett event för en återutgivning av Friedrich von Hayeks klassiker ”Frihetens grundvalar”. Det var en helkväll med föredrag av Elon Musks favorit Johan Norberg, debatt mellan ordföranden för högerns ungdomsförbund (minus SDU), och quiz. Det bjöds på öl, vin och korv med bröd och sauerkraut. Men frånsett korven lämnade tillställningen en hel del att önska.
Huvudbudskapet var att Hayek alltjämt är relevant. Han skrev i en tid som liksom vår präglades av kollektivistiska ideologier och starka ledare.
Men trots Norbergs messianska föredrag, framfört med hans karaktäristiskt högstämda ton, känner jag mig inte helt övertygad.
Hayek var tveklöst en av 1900-talets mest inflytelserika politiska tänkare. Margaret Thatcher ska med ”Frihetens grundvalar” i hand sagt ”This is what we believe in!”, innan hon nedmonterade den brittiska välfärdsstaten och bussade polisen på strejkande gruvarbetare. Hayeks nyliberala idéer inspirerade också Reagan och Pinochet och låg till grund för WTO och EU.
Hayek menade att marknadsekonomi, privat ägande och frihandel är förutsättningar för ett fritt samhälle. Han varnade för att statlig inblandning leder till ineffektivitet och i förlängningen diktatur. Samhället frodas då marknaden släpps fri, så att en spontan ordning skapad av den osynliga handen kan uppstå.
Flera gånger upprepades på Timbros event att Hayek var för ”fri marknad” och frånvaro av statligt inflytande. Men detta är en vanlig missuppfattning om honom och andra nyliberaler.
Trots att de på pappret förespråkar en minimal stat som inte lägger sig i krävs i praktiken omfattande institutioner för att skydda kapitalismen. Andrew Gamble i ”The iron cage of liberty” och Quinn Slobodian i ”Globalists: The end of empire and the birth of neoliberalism” kritiserar nyliberalerna för att inte bry sig främst om frihet, utan om lag, ordning och institutioner som skyddar kapitalet från demokratisk kontroll.
Konkreta exempel är oberoende centralbanker, EU:s budgetregler och frihandelszoner. Staten ska alltså inte rullas tillbaka. Bara omstöpas. I så måtto skiljer sig Hayeks nyliberalism från den klassiska Manchesterliberalismen, som förespråkade laissez-faire. Tvärtom var nyliberalerna besatta av tanken på att aktivt bygga en global ordning med hjälp av inkapslingar, lagar och avtal.
Marknadsutopin har aldrig existerat utanför nationalekonomernas modeller. Kanske är det därför Svenskt Näringsliv pumpar in så mycket pengar i Timbro för att övertyga oss om motsatsen? För i verkligheten utövas makten inte bara av en klåfingrig stat utan också på försåtliga sätt genom ekonomiskt tvång. Du är ”fri” att sälja din arbetskraft till någon som bestämmer vad du ska göra 8 timmar om dagen. Kapitalisterna är fria att ackumulera hur mycket tillgångar som helst och använda dem för lobbyism och korruption. Det samhälle som skapas genom den konstgjort ”fria” marknaden är allt annat än fritt och öppet.
Att det nu liksom på Hayeks tid finns en ökande efterfrågan på auktoritära ledare och främlingsfientlighet är inte så konstigt. Efter decennier av nyliberal teknokrati är resultatet inget mer än astronomisk ojämlikhet och en kaputt välfärd. Inte undra på att folk är trötta på skiten och söker enkla svar. Men på Timbros event nämns inte kopplingen. Man förfasar sig bara över Trump och Orbán, utan att se sin egen roll i att undergräva de egna idealen. Kanske har de läst för mycket Hayek för att kunna göra en ordentlig analys.
