”Drottningen stirrade föraktfullt på mig”
Aftonbladets Åsa Linderborg släpper bok om kungen
Publicerad 2025-04-02
Det låter som en paradox att republikanen Åsa Linderborg skrivit en bok om kungen.
Men kungafamiljen har följt henne genom livet – från arbetarkvarteren i Västerås till karriären i storstaden.
– Jag är djupt fascinerad av monarkin, säger Linderborg.
Alla har en relation till kungen – oavsett om man gillar honom eller inte.
Orden är författaren, historikern och journalisten Åsa Linderborgs.
Hon både ogillar och gillar.
– Jag tillhör de elva procenten av svenskarna som är republikaner. Jag tycker att vi ska ha ett annat statsskick. Det är fel att en familj ska ärva landets högsta ämbete.
Men hon har ingenting emot kungafamiljens medlemmar som människor. Kan rentav tycka att kungen ”verkar vara snäll och rolig”.
På ett mentalt plan har hon levt sida vid sida med kungen de senaste tre åren. Dokumentären ”Kungen med två ansikten” gjorde hon efter en förfrågan från Warner Bros i samband med kungens 50-årsjubileum på tronen – och nu boken ”Tjabo” som från och med idag står i bokhandelns hyllor.
Feta frasiga veckotidningar
Som historiker känner hon en stor fascination för monarkin. Men intresset är inte nytt.
Det var moster Nina som fick Åsa att engagera sig i kungafamiljen som liten flicka. Hemma hos Nina blomstrade samtalen om vad drottningen och prinsessorna hade på sig och var kungen klippte band någonstans.
– Jag är arbetarklass från Västerås och tyckte det var magiskt att fly in i den värld som fanns i moster Ninas härligt feta, frasiga veckotidningar, förklarar Åsa.
Stödet för monarkin är relativt starkt i Sverige. Orsaken till att så många svenskar är rojalister, eller i vart fall bekvämlighetsrojalister som Åsa kallar dem, är att många kan känna igen sig i kungafamiljens liv tror hon.
Hon pekar på att kronprinsessan Victoria och prins Daniel framstår som hårt arbetande småbarnsföräldrar – trots sina privilegier.
– När man pratar om kungahuset så pratar man ofta om sig själv: ”kungen får köra för fort, det får inte jag”. ”Vem har inte varit otrogen någon gång, men vi kan skilja oss, det kan inte de”. ”Oj, vad hon är smal trots att hon är 65”, säger Åsa.
Alla vet vem kungen är
Tusentals kvinnor skickade kastruller och virkade grytlappar till kungens mamma, prinsessan Sibylla, när hon gifte sig med arvprins Gustaf Adolf 1932. I deras ögon kämpade Sibylla med samma saker som de själva gjorde: ta hand om familjen och laga mat. De tänkte inte på att Sibylla hade hjälp med det mesta, förklarar Åsa.
Att skriva en bok om Sveriges statschef är som att stå på ett gungfly. Alla vet vem kungen är, men ingen känner honom helt och hållet.
I ”Tjabo” lägger Åsa Linderborg ett tre lager brett raster över kungens liv: historia, politik och samhällsutveckling. Med de glasögonen följer läsaren kungen från vaggan till idag. Boken beskriver hur Carl XVI Gustaf blev just den typ av regent – och människa – som han blev.
Tabu att prata om
Boken tar avstamp i kungens föräldrars liv. Tyska prinsessan Sibylla kom till Sverige under tidigt 30-tal för att gifta sig med den tillknäppta arvprinsen Gustaf Adolf. Sibyllas pappa var anhängare av nazismen. Något som han först hyllades för, och sedan när kriget var över, avskyddes och straffades för.
– I Sverige vänder vi på alla stenar när det gäller nazismen och dess historia. Men när det gäller statschefen och hans familj är det tabu. Svenska kungahusets historia är Sveriges historia, konstaterar Åsa.
Hon poängterar att varken kungen eller drottningen har något som helst ansvar för sina föräldrars åsikter eller handlingar. Det enda ansvar hon tycker att de har i frågan är att prata om det. Då skulle kungahuset uppfattas som ärligt och transparent.
– De är en del av ett historiskt skeende och påverkar historieutvecklingen också med sina ställningstaganden, säger Åsa Linderborg.
Omgiven av kvinnor
Hon är socialist och republikan, men anser att kungen fyller en viktig roll som en sammanhållande kraft, särskilt i oroliga tider. Hon kallar dem skämtsamt för katastrofparasiter. Medan politiker kan bete sig illa och bytas ut så är kungen en konstant.
– Kungahuset har vi haft i tusen år och vi ska ha det i tusen år till, det är i alla fall tanken. Det skänker en trygghet som man inte ska underskatta, säger Åsa.
I sin bok avslöjar hon att hovet lät en jämnårig pojke flytta in på Haga slott när kungen var fyra år.
Det fanns en oro över att den lille prinsen bara omgavs av kvinnor. Man ansåg inte att mamma Sibylla och de fyra systrarna kunde fostra den blivande kungen till en duglig man.
”Offer på monarkins altare”
Kungens adjutant Swen Lagerberg tackade stolt ja till att låta sin son Per flytta in på slottet. ”Pelle” sov i samma sovrum som prinsen och delade vardagen med honom i två års tid. Vid särskilda tillfällen fick ”Pelle” lov att träffa sina föräldrar.
– Han blev ett slags offer på monarkins altare. Hans föräldrar var väldigt stolta över det, men ”Pelle” kände sig konstant övergiven, säger Åsa Linderborg.
Per Lagerberg har ingen kontakt med kungen idag, men säger sig ändå vara glad för åren på Haga slott, berättar Åsa Linderborg.
Kungens barndom och ungdom var relativt lätt att beskriva, det finns mycket nedtecknat och många vittnesmål. Men att komma nära dagens kung har varit knepigare.
Det är svårt att få direkt access till statschefen.
”Förnedrande”
När Åsa arbetade med tv-dokumentären ”Kungen med två ansikten” kände hon sig inte välkommen på slottet. Hon träffade hovets informationschef Margareta Thorgren och en medarbetare på ett kafé i Gamla stan inför inspelningarna.
– De ifrågasatte att jag kunde göra en objektiv dokumentär. Det var en ganska förnedrande situation som journalist att befinna sig i. Jag blev oprofessionellt behandlad, tycker jag, säger Åsa.
Ett möte med kungaparet i Östersund hade också en del att önska.
Åsa Linderborg och dokumentärteamet var inbjudna av landshövdingen att följa kungaparet under deras första besök efter pandemin. Vid ett tillfälle vände sig drottningen om och tittade på Åsa.
– Hon stirrar på mig uppifrån och ner med en föraktfull min. Då funderade jag naturligtvis, är det för att det är jag? Sedan fick jag höra att det kunde ha varit för att jag hade jeans och kängor på mig. Jag var klädd för 20 minusgrader. Och jag hade mycket smink också. Jag tror att hon tyckte att jag såg vulgär och slafsig ut. I det ögonblicket kände jag mig väldigt liten, säger Åsa Linderborg.
”Republikaner är grälsjuka”
Åsa Linderborg hoppas ha skrivit en bok som ser lite bredare på kungen. Hon vill ha ett vettigt samtal om vad monarkin är.
– Jag tycker diskussionen är så dum i Sverige. De som är republikaner är fruktansvärt grälsjuka, avundsjuka och rättshaverister.
Hon vill att läsaren av ”Tjabo” ska skapa sin egen åsikt om monarkin.
Något mer kungligt projekt blir det däremot inte.
– Det här har varit vansinnigt roligt, men jag är klar med detta nu.
Aftonbladet har varit i kontakt med hovet som avböjer att kommentera Åsa Linderborgs påståenden.
