Regeringen vill att du glömmer Landerholm
Stoppar granskning för att skydda Kristersson
Strax före jul stängdes dörren.
Tidöpartierna meddelade att det inte blir någon KU-granskning av den så kallade Landerholmaffären före valet. Rättsprocessen mot den tidigare säkerhetsrådgivaren är inte avslutad. Alltså bör riksdagen avvakta, menar de.
Det kan låta rimligt. Men det håller inte.
Socialdemokraterna vill tillsammans med övriga oppositionen låta KU:s tjänstemän analysera vilka delar som faktiskt kan granskas utan att störa någon rättsprocess. Då säger Tidöpartierna nej igen.
– Detta är en uppenbar mörkläggning från statsministerns sida, säger KU:s ordförande Jennie Nilsson (S) till TT.
Politiska ansvaret
Frågan som måste ställas: Vad är det Ulf Kristersson är så rädd för?
Henrik Landerholm åtalades för vårdslöshet med hemlig uppgift efter att ha glömt känsliga dokument om Sveriges kontakter med Turkiet under Natoprocessen på en kursgård. Han friades i tingsrätten, men domen har överklagats till Svea hovrätt.
Den juridiska prövningen är en sak. KU:s uppdrag är inte att avgöra skuld i brottsmål. KU ska granska det politiska ansvaret.
Och det försvinner inte för att en domstol friar.
Det finns en rad frågor som inte rör själva åtalet. Som varför det tog 637 dagar att diarieföra en handling i Regeringskansliet. Hur såg säkerhetsrutinerna ut? Vilken information fick statsministern – och när?
Inget av detta avgörs i en domstol.
Långvarig relation
Det är svårt att tolka på annat sätt än att Tidöpartierna vill skydda statsministern inför valet.
Ulf Kristersson rekryterade själv Henrik Landerholm som nationell säkerhetsrådgivare. De har en lång personlig relation. Det gör inte statsministern ansvarig för varje misstag Landerholm begått.
Men det gör frågan politiskt känslig.
Lojalitet före transparens
Oppositionen föreslår nu att en minoritet i KU ska kunna begära in underlag i ärenden som är anmälda till utskottet. De vill se en ”Lex Landerholm”.
I dag kan majoriteten stoppa granskningar och försvaga riksdagens roll.
Det allvarligaste i Landerholmaffären är nästan inte de borttappade dokumenten. Det är signalen om en politisk kultur där lojalitet väger tyngre än öppenhet.
Om regeringen är trygg i att allt har gått rätt till, varför fruktar den då att frågor ställs?
En KU-granskning är inte en dom. Den är ett sätt att bringa klarhet. När dörren till granskningen stängs växer i stället misstanken att det finns något att dölja.
Varför skulle regeringen annars hindra riksdagen från att göra sitt jobb?