“Jimmie Åkesson har rätt – så rösta inte på honom”
Inför kongressen verkar S förvirrade
Jag minns ett torgmöte från Göteborg på 1990-talet. Dåtidens rasistparti hette Ny Demokrati. Vi SSU:are delade ut flygblad. Göteborgs starke man Göran Johansson talade.
Någon i publiken fick ett utbrott mot invandrare.
Göran Johansson spände ögonen i honom och frågade i högtalarna över hela Brunnsparken vem han egentligen trodde byggde bilarna ute på Volvo och vem som jobbade i långvården. Han blev arg. Göteborg var allas stad.
På onsdag inleder Socialdemokraterna sin 42:a kongress på Svenska Mässan inte långt därifrån.
Stämningen i partiet är god. Alla är glada. Opinionssiffrorna ligger omkring 36 procent och om det vore val idag skulle Magdalena Andersson bli statsminister.
Men den ideologiska kompassnålen snurrar.
I media beskrivs kongressen i termer av ”vänstersväng” men läser man partiprogrammet, de politiska riktlinjerna och svaren på medlemmarnas motioner stämmer inte det.
Socialdemokraterna fortsätter åt höger – men inte i liberal riktning, utan i konservativ. Över hela S-kongressen svävar Jimmie Åkesson som en stor väderballong.
Vart blåser vindarna?
Det senaste utspelet säger mer än man först kan tro.
”Borde det inte finnas (...) en sidoorganisation som organiserar och stärker LO-männens inflytande i Socialdemokraterna?”
Frågan ställdes av Payam Moula, chefredaktör på Socialdemokraternas idétidning Tiden.
En ”sidoorganisation” är alltså ett eget förbund, som SSU för unga, S-studenter och S-kvinnor.
Att förslaget på ett mansförbund kommer när Socialdemokraterna har fått sin första kvinnliga statsminister är knappast en slump.
Men det är även ett bra exempel på vart vindarna bär. Socialdemokraternas kroppsminne av valet 2022 är att man förlorade på tre områden. Och att SD-männen är nyckeln till alla tre.
Det första var att Tidölaget ljög sig genom valrörelsen. Högern fabulerade fritt om att S ville införa fastighetsskatt och bussning av skolelever. De ljög om priset på falukorv, bensin och kärnkraft. Media faktakollade inte och högerns lögner blev till sanning.
Det andra området var invandring. Att Stefan Löfven 2015 sa ”Mitt Europa bygger inga murar”. Där sattes bilden av att partiet tappat kontrollen över Sveriges gränser.
Det tredje var gängbrottsligheten. I valrörelsen 2022 blev varje sprängning och skjutning till argument mot sittande regering.
Magdalena Anderssons svar blev att överkompensera. Och det har präglat Socialdemokraterna hela mandatperioden.
Hennes mål är tydligt.
Tidölaget ska aldrig mer kunna ljuga fast Socialdemokraterna om matpriser, diesel och kärnkraft. Och i migrationspolitik och brottsbekämpning ska det inte finnas några synliga skillnader mellan socialdemokrater och tidöpartister.
Man ska, om en sportmetafor tillåts, spela ett-ett i hårda frågor mot regeringen för att sedan vinna valet med ett-noll i mjuka frågor som sjukvård, skola, arbetslöshet och klimat.
Ekonomimatchen är fortfarande en öppen fråga. Men möjligen kan man vinna där också. På pappret ser det ganska bra ut.
Och opinionsmätningarnas siffror dansar efter valstrategernas pipa.
Men politik handlar om verkligheten.
Om en vardag där människor som har arbete och är etablerade i Sverige utvisas på löpande band. Där medmänsklighet är satt på undantag. Och grundläggande rättsäkerhet och integritet rullas tillbaka.
I verkligheten är männen som grupp inte alls förlorare. I varje lönekuvert, vid varje skymning, i varje tidning påminns kvinnor dagligen om detta.
Vi har också blivit ett land där rösterna mot rasism, diskriminering och kvinnohat trängs tillbaka och tystnar. Där kön, mörkare hudfärg eller en slöja gör dig till lovligt byte för nätets träsktroll. Och där det blivit ”fult” att påminna om SD:s nazistiska förflutna och rasistiska värderingar.
När Socialdemokraterna valde sina strider, så övergav man samtidigt många gamla stridskamrater.
Genom att ständigt backa, ständigt ge Jimmie Åkesson till hälften rätt så sågar man av den gren man sitter på. Att omfamna SD-män är samtidigt att ta kvinnornas röster för givna.
“Jimmie Åkesson har rätt – så rösta inte på honom” blir dessutom ett något förvirrande valbudskap.
Politik handlar om att vinna. Att sitta i opposition är värdelöst. Jag är den förste att hålla med. Men politik handlar även om värderingar, om vad man vill göra med makten.
I det nya förslaget till partiprogram som ska antas på S-kongressen har man skrivit in ”stram svensk migrationspolitik” som ett mål.
Partiprogrammet är partiets grundlag och ingen plats för dagspolitik. Tänk om Stefan Löfven skrivit in ”vårt Europa bygger inga murar” i förra partiprogrammet? Vindar vänder.
Det här, mina vänner, är ingen ”vänstersväng”.
Och Jimmie Åkesson har inte rätt. Det moderna Sveriges framgångar bygger inte på ”stram migrationspolitik” utan på på öppenhet, nyfikenhet och mångfald.
Ideologiskt är Socialdemokrater och SD motsatser: vänster mot höger, liberal demokrati mot auktoritärt styre, allas lika värde mot rasism.
Det var inte värderingarna i Ultima Thules För fäderneslandet som byggde landet – det var Kents Sverige.
”Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är”
Men det handlar inte bara om värderingar.
I förra veckan berättade P4 Örebro att hälften av landets kommuner kommer att behöva stänga hela eller delar av förskolan inom de kommande fem åren. I en enkät svarade 130 kommuner att de redan börjat, eftersom befolkningen minskar.
Den retoriska frågan om vem som ska bygga bilarna på Volvo eller jobba i äldreomsorgen ekar fortfarande. Välstånd skapas av arbete och att strypa invandringen gör oss i förlängningen inte bara äldre utan även fattigare.
Göran Johanssons socialdemokrater vann dessutom val. Ett parti som överger kvinnorna för att vinna SD-män lär få svårt att göra det.