Fel åsikter? Då får du räkna gem i källaren
Politiska utrensningar hör inte hemma i Sverige
I dag avslöjar tidningen ETC att Tidöregeringen håller på att rensa ut misstänkta politiska motståndare bland regeringskaliets opolitiska tjänstemän.
”Svarta listan: SD rensar ut ”sossiga” tjänstemän från Regeringskansliet”
ETC har intervjuat över tio personer med insyn i flera departement. De vittnar om att personer som kan misstänkas hysa sympatier för oppositionen hamnar i en slags ”frysbox”.
SD-toppen Björn Söder erkänner öppet att han har en förteckning med sig med namn på misshagliga personer.
– Jag har alltid listan med mig, säger han till ETC.
Konsekvenserna på regeringskansliet är rädsla bland de anställda och allt lägre i tak. Politiska förslag utreds inte längre ordentligt eftersom tjänstemännen är rädda att trampa den politiska ledningen på tårna.
En tjänsteman, ETC kallar henne Tara, berättar.
– Jag vet att en högt uppsatt chef har frågat runt om min politiska hemvist och även fått svar på det.
Eftersom Tara är socialdemokrat har hon nu stoppats från att få tjänster hon tidigare uppmanats att söka.
Enligt ETC:s källor använder sig Sverigedemokraterna av svarta listor som utesluter vissa personer från jobb. Och eftersom partiet har plats i samordningskansliet på Statsrådsberedningen kan de driva igenom en helt ny policy för anställningar.
Partibok går före förtjänst och skicklighet. Och Tara är långt ifrån ensam.
Regeringskansliets opolitiska tjänstemän är ryggraden i vår demokrati. Oavsett vem som vinner valen genomför de politiken på ett professionellt och effektivt sätt. Så har det varit i århundraden och under både röda och blå regeringar.
Det är denna modell som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson nu hotar att slå sönder. Något som helt strider mot svensk tradition.
ETC:s avslöjande om åsiktsregistrering och politiska utrensningar borde inte komma som en överraskning. Tidöregeringens demokratiska reflexer är uppenbarligen extremt svaga.
Ett exempel är den riktade straffskatten mot Socialdemokraternas partifinansiering och i praktiken ett förbud mot partiets lotteri. Det är, såvitt jag känner till, första gången en svensk regering riktar lagstiftning direkt mot ett oppositionsparti.
Ett annat är utredningen som ska hindra fackliga organisationer från att engagera sig politiskt. Något liknande mot näringslivets opinionsbildning finns självfallet inte.
Ett tredje är fallet ”Anna”. Hon fick sluta på Energimyndigheten sedan högerdebattörer avslöjat att hon på fritiden var engagerad i miljöorganisationen ”Rebellmammorna”. Ministern Carl-Oskar Bohlin är nu KU-anmäld för sin inblandning och Annas fackförbund ST har stämt staten. Även FN har kritiserat Sverige.
Ett fjärde exempel är behandlingen av vissa journalister. ETC:s reporter Max V Karlsson fick rapportera om Moderaternas Sverigemöte i Karlstad för två veckor sedan – från parkeringen utanför, eftersom han inte blev insläppt.
Så här brukar vi inte göra i Sverige. Tvärtom brukar taket vara högt och debatten ganska livlig.
Problemet, om man ska gå till forskningen, är att det brukar börja så här.
Auktoritära partier brukar använda sig av en ”salamitaktik” där friheten skalas bort en liten skiva i taget. Just aktivister som ”Anna” eller journalister på mindre tidningar, som Max V Karlsson,ß är de första måltavlorna. Liksom tjänstemän som ”Tara”.
Om partierna kommer undan med det blir starkare organisationer, större tidningar och högre tjänstemän nästa måltavla. Till slut är hela salamin borta.
Vill man stoppa utvecklingen måste man göra det nu. Genom att stå upp för ”Anna”, Max och ”Tara” så försvarar vi någonting mycket större.
Du ska inte behöva räkna gem i källaren, rapportera från en parkering eller få kicken bara för att politikerna inte gillar dina åsikter.