Tv-serier om ultrarika är den nya folkhemsporren
Spyr på ännu en evighetspool
Netflix har under våren släppt två uppmärksammade serier. Amerikanska ”Sirens” och danska ”Reservatet”. Båda handlar om ultrarika familjer i skamlöst lyxigiga miljöer. Alla huvudkaraktärer är vältränade, smala och vita. Och alla verkar må fruktansvärt dåligt.
”Wealth porn”, rikedomsporr, har blivit till en egen och växande genre i film och tv. Men den är knappast ny. Redan på 1980-talet bänkade sig svenskarna framför tv:n när veckans avsnitt av ”Dallas” eller ”Falcon Crest” visades i SVT.
Skillnaden är att karaktärerna i dagens serier har blivit ännu rikare – och själsligt mer depraverade.
”White Lotus”, ”Succession”, ”Industry”, ”Big Little Lies”... Listan kan göras lång. Ofta har de Nicole Kidman i huvudrollen. Serierna utspelas i bostäder med evighetspooler och köksbänkar som kostar mer än en medelsvensk årslön.
Övriga samhällsklasser existerar mest för att få de rikas värld att fungera. De är chaufförer, städerskor, personliga assistenter och hotellpersonal.
De är där men ofta reducerade till kuliss.
När de väl märks framställs de ofta som ett hot – kriminella och bedragare – eller som hjälplösa offer. Ibland som representanter för "det verkliga livet" i kontrast till de rikas bubbla.
Detta säger något om vår tids berättelser. Vi verkar mer intresserade av de rikas psykologiska kriser än av samhällets orättvisor.
Serierna låter oss betrakta överklassen med en mix av avund, förakt och fascination. Ojämlikheten i världen har exploderat efter pandemi, inflation och klimatkris. Gatorna borde fyllas av protester mot hur de mest förmögna blivit ännu rikare.
Istället stirrar vi på vackra miljöer, lyxyachter och själsligt döda miljardärer.
Samtidigt som vi följer deras dekadenta liv händer något mycket allvarligare utanför skärmen. De verkliga miljardärerna stärker sin makt – inte minst politiskt.
Elon Musk har gått från att vara företagsledare till att bli en politisk aktör. Genom att köpa Twitter (nu X) och sedan aktivt forma dess algoritmer, främja konspirationsteorier och extremhögern hjälpte han Donald Trump att vinna valet 2024.
Musk har sedan öppet attackerat medier, fackförbund och forskare och lagt sig i andra länders valrörelser.
I ”Succession” kan vi skratta åt en mediemogul som styr politiken bakom kulisserna, men vi får också se honom förlora makten. I ”White Lotus” dör någon rik varje säsong. I ”The Menu” straffas en dekadent elit också med döden.
Det finns en känsla av symbolisk rättvisa i fiktionen.
Men Elon Musk, Jeff Bezos och andra verkliga miljardärer blir bara starkare. De överlever, växer och konsoliderar makt.
Snart räcker inte seriernas tillfälliga katharsis. Ser jag en enda serie till om ultrarika spyr jag rakt ut. Ja, som i Ruben Östlunds film om överklassen, ”Triangle of sadness”.
