De vägrar låta företagen döda deras datorspel
Man äger inte längre det man betalar för
Föreställ dig att TV-serien du ser på Netflix försvinner när du inte ens sett hela tredje säsongen.
Men i det här hypotetiska fallet går den inte att streama någon annanstans heller. Du hittar en gammal DVD-skiva med serien, men den funkar konstigt nog inte heller.
Ett kulturellt verk har upphört att existera.
Detta är ödet för fler och fler datorspel som kräver internetuppkoppling. Företag går under, har inte råd att hålla uppe servrarna längre eller bryr sig bara inte om att bevara spelen.
Jag har bara accepterat att det förr eller senare kommer hända många av de hundratals spelen som jag köpt online på tjänsten Steam, ett slags iTunes för datorspel.
För i praktiken äger jag inte dem. Inte på samma sätt som jag äger mina CD-skivor och böcker. Jag har bara betalat för rätten att spela dem fram till företaget drar ut kontakten.
Det borde inte vara så här illa.
E-böcker, streaming, Spotify och till och med smarta bilar är allt oftare prenumerationer. Tjänster, istället för produkter.
Men en grupp datorspelare har fått nog. De har nu samlat 1,3 miljoner underskrifter och är på väg att få upp frågan på EU-nivå.
”Stop Killing Games”, sluta döda spel, heter deras medborgarinitiativ. De har sett sina favoritspel försvinna, och med dem hela digitala världar.
Människorna bakom initiativet vet att de inte kan begära att spelutgivare håller igång servrar för spel som ingen längre spelar. De begär bara att det finns en plan för slutet av spelens livscykel, så att andra kan hålla dem vid liv.
Tyvärr riskerar deras förslag att landa fel. Alla servrar och databaser kan inte lämnas över till entusiastiska fans. Koden bakom datorspel är ofta snåriga hopkok av licensavtal, upphovsrätt, användaruppgifter och affärshemligheter. En mardröm för GDPR.
Att reda ut det är dyrt och tidskrävande, vilket skulle slå hårt mot små spelutvecklare.
Men trots att ”Stop Killing Games” inte har en magisk lösning sätter de fingret på ett problem som politiker och spelindustrin låtit växa fram. Och även kritiker till medborgarinitiativet medger att bevarandefrågan är viktig.
Så många spel som möjligt bör hållas levande, eller i alla fall arkiveras för forskning. Men det minsta som industrin kan göra är att vara ärligare mot kunderna. Att skriva ut tydligt vad som gäller, köper man en kopia av spelet eller bara hyr det?
De behöver ge ett löfte om hur länge man kan förvänta sig att spela det.
EU borde stärka konsumenträtten gentemot digitala varor och tjänster. Vi kan inte ha ett samhälle där hela våra kulturella liv är på låns från techbolag.
I framtiden vill jag fortsätta kunna spela mina gamla favoritspel, även om spelskaparen gått vidare.