Ska vi överge Ukraina på slagfältet?
Trumps eftergiftspolitik mot Putin är livsfarlig
HAMBURG Kvart i tio på kvällen den 24 juli 1943 lämnade nästan åtta hundra bombplan från Royal Air Force Oakingtons flygplats i Storbritannien.
Det var inledningen på Operation Gomorrah, döpt efter den bibliska berättelsen om hur Gud förintade städerna Sodom och Gomorra.
Målet var Hamburg.
Anfallet var riktat mot civilbefolkningen och bombningen skapade en eldstorm som inte gick att släcka.
Gomorrah pågick i två veckor. Fler än 34 000 människor dog och 120 000 skadades. Nästan en miljon flydde staden.
Anfallet var en hämnd för att Tyska Luftwaffe tre år tidigare hade totalförstört brittiska Coventry.
”Freden är dyrbar” står ristat i tornet på den stora nygotiska S:t Nikolai-katedralen mitt i Hamburg. Bredvid ett kors av spikar från katedralen i just Coventry.
Själva S:t Nikolai är en ruin, utan tak eller fönster. Bara ett fåtal skulpturer överlevde eldstormen. Men tornet reser sig som ett utropstecken över staden.
Jag tar hissen till toppen. Utsikten över Hamburg är fantastisk. På stora fotografer från 1945 kan man jämföra med staden direkt efter kriget. Gator och torg är de samma men på bilderna är alla byggnader förbrända. Jättestaden är aska.
Tyskland minns vad krig betyder.
Ibland undrar jag om övriga Europa fortfarande gör det.
I München pågår just nu den årliga säkerhetskonferensen. Det mesta ser ut att gå åt skogen. Vice president J.D. Vance höll ett tal på konferensen där han totalt gjorde ner Europa och bland annat Sverige.
Donald Trump har förklarat att han vill göra upp om Ukrainas framtid direkt med Vladimir Putin, över huvudet på både Kiev och EU.
Vi ska betala, är det tänkt, men får inte vara i rummet där besluten fattas. Trumps administration föraktar oss.
EU:s utrikesminister Kaja Kallas jämförde strategin med den beryktade Münchenkonferensen 1938 då västmakterna lät Adolf Hitler få Tjeckoslovakien. Storbritannien och Frankrike förhandlade med Tyskland utan att Tjeckoslovakien själva fick sitta vid bordet.
Det fascistiska Italien fick däremot vara med.
Den eftergiftspolitiken gjorde att Hitler året efter tog även Polen, och startade andra världskriget.
Kaja Kallas sa att läget nu är som 1938, med skillnaden att dagens motsvarighet till Tjeckoslovakien, Ukraina, har valt att försvara sig. Och att västmakterna i stället för eftergifter stödjer Ukraina militärt.
Det är en träffande jämförelse (som hon lånat av Stanfordprofessorn Timothy Snyder). Och nu vill alltså Trump tillbaka till eftergiftspolitiken.
Precis som Hitler ser Putin kompromisser och eftergifter som ett uttryck för svaghet. Om Trump ger Putin Ukraina är det en tidsfråga innan Ryssland ställer krav på nya länder.
När vi inte kan lita på USA länge behöver Europa en helt annan nivå på vårt försvar än det vi har idag.
Och det är bråttom. Vi har sedan 2022 sett vad Vladimir Putin är kapabel till. Men än så länge har inte Europa anpassat sin försvarspolitik till det hot vi ser.
Det måste bli ändring på det.
För så här hänger det ihop. Vi kan bara avskräcka ryska attacker mot fler stater genom att vara starka.
Och om vi ska ta Kaja Kallas jämförelse med München 1938 på allvar är det bästa vi kan göra att stödja Ukraina oavsett vad Putin och Trump förhandlar fram.
Alltså strunta i vad USA säger.
Det kommer att ge Ukraina bättre möjligheter att försvara sig och oss mer tid att själva rusta upp. Men i så fall måste Europa axla kostnaden för försvaret av Ukraina.
Idag kommer 60 procent av stödet till Ukraina från Europa. I morgon kan det behöva vara 100 procent.
Det kräver i så fall tre saker av oss.
Vi måste själva öka vår försvarsförmåga inom EU och i Norden snabbare än vad som idag är planerat. Det kommer att kosta mer än idag och det bästa vore att låna upp pengar till snabba investeringar här och nu. Så gjorde EU med sin återuppbyggnadsfond efter pandemin och det behöver vi göra igen.
Vi har råd att försvara oss – men vi har inte råd att vänta.
Vi måste satsa på Europeiska lösningar som står fria från USA. Det gäller för försvarsindustrin och för hur vår egen militära förmåga är uppbyggd. När USA lämnade Afghanistan var alla andra tvugna att också lämna eftersom Europas stater är så beroende av USA:s förmågor att vi inte kunde stå på egna ben.
Det fungerar inte längre om USA inte är att lita på.
Och vi måste öka stödet till Ukraina. EU och Storbritannien har ekonomiska resurser till det, en stark försvarsindustri och ett bra nätverk med länder som Sydkorea som snabbt kan förse Ukraina med ammunition och materiel bara vi är beredda att betala.
450 miljoner Européer behöver inte lägga sitt platt för 130 miljoner ryssar.
Efter München 1938 åkte den brittiske premiärministern Neville Chamberlain hem till London, viftade med avtalet med Adolf Hitler och sa de berömda orden ”Fred i vår tid”.
Winston Churchill svarade surt: “You were given the choice between war and dishonour. You chose dishonour, and you will have war.”
”Ni hade ett val mellan krig och förnedring. Ni valde förnedring, och ni kommer att få krig.”
Så blev det.
Vill vi undvika ytterligare krig i Europa är eftergiftspolitik fel väg att gå. Krig är vansinne och lidande utan gräns. I krig finns inga vinnare, bara förlorare. Bara nedbrända hus och förstörda liv. Krig är nya S:t Nikolai mitt i Europa.
Det måste undvikas. Och lärdomen från Europas historia är kristallklar.
Inga fler München 1938.
När nu Donald Trump vill gå i Neville Chamberlains fotspår måste vårt svar bli lika buttert som Winston Churchills.
Nej, herr president. Den vägen har Europa gått förut. Vi har lärt oss vår läxa. Vi överger inte våra vänner på slagfältet.
***
Texten är en del av Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här.
