Magda måste kliva ur Tidöpartiernas skugga
Regeringen har gått för långt – följ inte efter
TRUDERING-RIEM Om några veckor är det lokalval i Bayern. I valkretsen Trudering-Riem inleder socialdemokratiska SPD kampanjen med öl och korv i församlingshemmet, levande orkester och ett rejält japanskt slagsmål med rustning och svärd.
Inbjudna är också den lokala Böllerschützen-föreningen. Deras uppdrag är i vanliga fall att skjuta salut med stora pistoler när man firar saker, iförda traditionella kläder.
Mycket folkligare kan det inte bli. En helkväll.
Jag har följt med Christian Köning, ordförande för SPD i München, som är en av huvudtalarna.
– Vi lever i en av de bästa städerna i världen. Vi har lett München nästan oavbrutet sedan 1945 och det har vi gjort genom att hålla ihop staden. Det är det valet handlar om, säger han.
I München lär SPD regera vidare. Partiets kandidat till överborgmästare Dieter Reiter har dubbelt så starkt stöd som någon av utmanarna.
Annars är diskussionen kring borden väldigt lik den i Sverige. Hur tusan ska man hantera Trump? Vad ska SPD göra för att inte fastna i kulturkrig om invandring och brott? Hur få valrörelsen att handla om bostäder, skola och fungerande kollektivtrafik?
En viktig skillnad är att högerextremisterna, än så länge, hålls borta från den verkliga makten. Högern håller gränsen mot rasismen.
Motkrafterna mot SPD i Bayern är starka. Ministerpresidenten Markus Söder, från konservativa CSU, är en av landets mest kända politiker. Både i media och på TikTok.
Och precis som i Sverige är det högerextremisterna, i AfD, som tuggar i sig socialdemokraternas väljarbas i arbetarklassen.
Lokalvalet i Bayern kommer att följas av en rad intressanta val i Tyskland i år, bland annat fem delstatsval. I Sachsen-Anhalt har AfD just nu 39 procent i mätningarna och att bilda regering kan bli tufft. I Rheinland-Pfalz, som röstar ett par veckor efter lokalvalet i Bayern ser SPD ut att förlora positionen som största parti till konservativa CDU.
Med det är kring AfD samtalen cirklar.
Som i Sverige ungefär, om SD.
Magdalena Anderssons vånda i veckan om tonårsutvisningarna sätter fingret rakt i såret.
Socialdemokraterna vill verkligen visa att man har en stram migrationspolitik för att kunna vinna över SD. Så när regeringen steg för steg skärpt reglerna har S följt efter.
De så kallade tonårsutvisningarna är en direkt konsekvens av detta. Så nu utvisas ungdomar som vuxit upp i Sverige, integrerats och har både vänner, familj och framtid här.
Det var idiotiskt redan när reglerna ändrades. Men detta är vad ”stram migrationspolitik” betyder i praktiken.
Därför fick Socialdemokraterna kalla fötter när Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lade fram ett initiativ i riksdagen för att stoppa tonårsutvisningarna. S vägrade skriva på.
”Sverige har en integrationsskuld som måste betas av och då är den strama migrationspolitiken en förutsättning för att integrationen ska fungera.” skrev Ida Karkiainen (S) till Aftonbladet.
Det tog hus i helvete ute i den socialdemokratiska rörelsen. Både de som aldrig accepterat den nya hårda migrationspolitiken och de som egentligen håller med tyckte att det nu gått för långt.
På lördagen bytte partiet fot.
– Vi kräver en omedelbar frysning av de här utvisningarna tills dess att rättsläget är klarlagt och regeringen har presenterat hur de tänker lösa den här frågan, säger Ida Karkiainen till DN.
Vi får se var det slutar.
Varje tid har sin fingertoppskänsla och nog känns det som att den socialdemokratiska ledningen tappat markkontakten. Partiets analys är att man måste spela 1–1 mot Tidölaget inom invandring, kriminalitet och kärnkraft för att kunna få valrörelsen att handla om jobb, välfärd och ekonomi.
Annars blir valet 2026 en upprepning av 2022, och då vann som bekant högern.
Det är i sak ingen dum strategi. Men den förutsätter en sak som inte verkar finnas: en egen samhällsanalys och en egen politik från S.
Om man vill att valrörelsen ska handla om ens egna profilfrågor så måste man faktiskt ha profilfrågor.
Här gick i varje fall gränsen för folkrörelsen.
Om jag ska komma med en egen analys från läktaren så tror jag S håller på att gå i fällan att göra huvudmotståndaren till valrörelsens huvudrollsinnehavare.
Jag tror att det hände något viktigt i veckan. Regeringen har gått för långt i migrationspolitiken. SD:s rasistiska avsikt är att minska antalet människor med utländsk bakgrund i Sverige, oavsett om folk är integrerade. Oavsett om de arbetar. Oavsett om de behövs här. Det är detta som nu får genomslag.
Socialdemokraterna måste sluta jamsa med i den här politiken. De kan inte fortsätta följa efter i tangentens riktning bara för att de investerat så mycket i ”stram migrationspolitik”.
Att stryka nationalismen medhårs leder till att man dras med i i dess fall. Precis som när Socialdemokraterna på 1990-talet strök nyliberalismen medhårs.
Jag tror Magdalena Andersson, och kretsen kring henne, måste börja läsa kartan utan skygglappar. Regeringen går för långt ut på den tunna isen, människor tycker inte så här – följ inte efter.
Folklighet behöver inte vara samma sak som nationalism, även om SD försöker få det till det. Man kan möta människor i ögonhöjd utan att låna retorik från höger. Socialdemokraterna brukade vara bra på det.
Regeringen är historiskt impopulär av en orsak. Svenska folket vill ha något annat.
Erbjud det.
Magdalena Andersson behöver kliva ut ur Tidöpartiernas skugga och sluta förhålla sig till regeringen och SD hela tiden.
Socialdemokraterna har, trots opinionsmätningarna, ett för dåligt självförtroende.
Det går att ändra på. Men då måste man våga göra det.
Hos SPD Trudering-Riem är det inget fel på självkänslan i varje fall. De tänker vinna det här. Folkliga och glada. De kör sitt race och är stolta över sin röda stad i ett i övrigt stockkonservativt Bayern.
De har aldrig vikt ner sig, och de tänker inte börja nu.
***
Texten är hämtad från veckans nyhetsbrev. Prenumerera på ledarredaktionens nyhetsbrev här.
