Riksbankens dundermiss – därför är allt så dyrt
Inflationen har de senaste åren plågat Sverige och världen.
Men vad beror den egentligen på?
Ska man tro en person som borde veta är den viktigaste förklaringen att de experter som fått ansvaret för ekonomin stått för en rejäl blunder.
Inflationstakten var i juli 0,8 procent, jämfört med 0,7 procent i juni, enligt färska siffror från SCB. Räknas effekten av sjunkande räntor bort var ökningen 3 procent.
De senaste årens fördyrningar har inneburit en chock för många. Den allmänna prisnivån i Sverige är i dag cirka 25 procent högre än 2020, enligt SCB:s konsumentprisindex.
Inflationen har också pekats ut som orsak till politiska maktskiften i en lång rad länder i västvärlden, inte minst i USA.
Ansvaret för att hålla nere inflationen ligger på centralbanker, som Federal Reserve i USA och Riksbanken i Sverige. Deras förklaring till de stigande priserna kan sammanfattas så här: pandemin och Putin.
Eller “hög efterfrågan och utbudsstörningar”, som riksbankschefen Erik Thedéen förklarade i ett tal våren 2024.
Något som Riksbanken och andra centralbanker brukar tala betydligt mindre om är deras eget ansvar. Och det är möjligen ganska stort.
Åtminstone om man ska tro en man vid namn Mervyn King.
Han är inte vilken tjomme som helst utan var chef för Storbritanniens centralbank under åren 2003-2013 och räknas som en av världens främsta auktoriteter på penningpolitik.
I ett samtal med Financial Times kolumnist Martin Wolf pekar han på en helt annan orsak till att priserna stack iväg: att centralbankerna tryckte pengar som galna.
Under och efter pandemin stödköpte centralbanker som Federal Reserve, Europeiska centralbanken ECB och även Riksbanken värdepapper i en aldrig tidigare skådad omfattning för att förhindra en ekonomisk kollaps. Det handlade om tusen och åter tusen miljarder.
Det innebar i sin tur att mängden pengar i omlopp växte i den snabbaste takten sedan åtminstone andra världskriget, i Sverige och USA med hela 40 procent på två år.
Det var en gigantisk miss enligt Mervyn King eftersom så mycket nya pengar ofrånkomligen skulle leda till högre inflation, särskilt i ett läge där alla stod redo att börja konsumera när pandemin klingat av.
Han skräder inte orden utan använder uttryck som “bisarrt” för att beskriva centralbankernas agerande.
Särskilt anmärkningsvärt var det eftersom det finns en hel ekonomisk skola, mest förknippad med den amerikanske ekonomen Milton Friedman, vars själva definition av inflation är att volymen pengar ökar. En teori som dock pensionerades i akademiska kretsar och därmed hos centralbankerna.
”Tanken att man plötsligt kan trycka enorma mängder pengar och ignorera påverkan på inflationen är bara dåraktigt”, säger Mervyn King.
Det är dock just precis vad centralbankerna gjorde.
”Man hade förväntat sig att de ställde sig frågan vad allt det här kommer innebära? Och det gjorde man inte. Det var ett intellektuellt misslyckande”, säger Mervyn King.
Inte heller Riksbanken tycks ha ställt sig denna fråga. I protokollen från mötena i riksbankens direktion under 2022 och 2023 nämns inte ordet ”penningmängd” en enda gång.
Att Riksbankens stödköp under pandemin blev dyra vet vi, när räntorna steg gjorde Riksbanken under 2022 en förlust på sina värdepapper på över 80 miljarder och tvingades be riksdagen om mer pengar.
I en kritisk utvärdering gjord av Riksrevisionen framgår att utvecklingen av penningmängden följdes upp vid ”enstaka tillfällen” men det verkar alltså inte ha kopplats ihop med inflationen.
Att det egna pengatryckandet kunde ha bidragit till de stigande priser som Riksbanken sedan ägnat flera år åt till att bekämpa är som en stor elefant som glider omkring helt osedd i riksbankens direktionsrum.
Mängden kronor i omlopp är fortfarande 33 procent högre än den var i slutet av 2019.
Riksbanken var alltså inte ensamt om sin analys, andra stora centralbanker agerade likadant. Mervyn Kings förklaring till detta kollektiva feltänk är att Milton Friedman blivit synonym med en ganska extrem högerpolitik i synen på ekonomin och att många i den akademiska världen inte vill bli associerad med idéer som han förde fram.
Även FT:s Martin Wolf delar Mervyn Kings syn på vad som hände, men det finns naturligtvis en uppsjö av andra uppfattningar.
Slutsatsen?
Att ekonomi inte är fysik. Teorier kommer och går. Felaktiga slutsatser dras gång på gång, även av de mest lärda.
Den som närmar sig ämnet ekonomi med känslan av att “inte kunna så mycket” kan hålla huvudet högt.
Du är i bästa tänkbara sällskap.