769 miljarder på fem år - bankernas vinstexplosion i krisen
En rekordusel tid för svensk ekonomi och den bästa någonsin för svenska banker. Så kan de senaste åren summeras. Är det någon som tycker att det verkar lite konstigt?
Om svaret är ja, så kan vederbörande lugnas med att förståndet är intakt. Det är nämligen konstigt.
Banker är otroligt viktiga och lever i en slags symbios med samhället. Utvecklingen står och faller med hur det går för kunderna och ekonomin i stort.
I alla fall i teorin. Så har det inte riktigt blivit i Sverige. Mer om det strax.
Först en titt i sifferskåpet.
På måndagen var Handelsbanken den sista av storbankerna att rapportera resultatet för 2024. Vinsten blev bättre än väntat och liksom flera av de andra bankerna slog banken till med en höjd utdelning till sina ägare, totalt nära 30 miljarder.
Sammanlagt delar de fyra storbankerna Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB ut 115 miljarder kronor efter 2024, en ökning med 11 procent jämfört med 2023. Till det ska läggas så kallade återköp av aktier, SEB ska överföra 10 miljarder till ägarna på detta sätt.
Bara det borde väcka frågor. Ingen har väl missat att fjolåret var minst sagt trögt för svensk ekonomi och även på flera av bankernas andra marknader i Norden och Baltikum.
Den sammanlagda vinsten var också oförändrad jämfört med 2024, vilket normalt sett inte brukar betyda utdelningsfest.
Orsaken till att bankerna ändå kan dränka sina ägare med pengar är de enorma vinster de samlat på sig de senaste åren.
Det har varit några ovanliga och turbulenta år i ekonomin, först en pandemi, sedan högkonjunktur och så en inflations - och räntechock.
Undertecknad ska inte trötta ut er med en genomgång av hur kännbart detta blivit för svenskarna, men det har avhandlats bland annat här och här.
Men att säga att det är den största krisen sedan 90-talet är ingen överdrift, snarare ett konstaterande av fakta.
Hur har det gått för bankerna under den här tiden? För att få ett ärligt svar på det bör vi jämföra med hur det såg ut 2019, det sista “normala” året i ekonomin (om man nu kan använda det ordet om ett land där det rådde minusränta.)
Under detta år var de fyra storbankernas sammanlaga räntenetto, alltså skillnaden mellan räntan på konton och räntan på utlåning, 133 miljarder kronor. 2024 hade siffran stigit till 228 miljarder, en ökning med 71 procent.
Vinsten, mätt som rörelseresultatet, steg från 109 miljarder 2019 till 200 miljarder ifjol, upp 83 procent. Den sammanlagda vinsten under krisåren 2020-2024 uppgår därmed till 769 miljarder kronor.
Lönsamheten har också stigit betydligt. Det viktigaste måttet på framgång för en bankdirektör är vilken avkastning som kan genereras på ägarnas kapital. 2019 var den genomsnittliga avkastningen på eget kapital för de fyra storbankerna 11,3 procent, under 2024 var den 16 procent.
Swedbank och Handelsbanken, de banker med störst exponering mot svenska hushåll och bolån, har mellan 2019 och 2024 ökat sin avkastning från 11,9 till 14,2 procent för Handelsbanken och 14,7 till 17,1 procent för Swedbank.
Det kan tyckas som små rörelser men är stora hopp i bankvärlden och är utvecklingen är spektakulär eftersom den alltså sammanfaller med en tid då många av bankernas kunder, både privatpersoner och företag, hållit huvudet i händerna av ekonomisk ångest.
Orsaken till detta står att finna i det där med den symbiotiska relationen till samhällsekonomin.
Enligt en gammaldags tumregel ska bankernas utlåning inte öka mer än BNP varje år.
Det är en utveckling i balans.
Men i Sverige har lånetillväxten varit flera gånger snabbare än så - inte bara enstaka år utan i ett par decennier i sträck. Det har betalat sig för bankerna i form av de rekordhöga vinster vi nu ser, och straffat sig för ekonomin i övrigt.
Att vi under många år lånade för mycket bevisas av att svenskarnas skulder nu inte har ökat alls på tre år. Man kan alltså säga att vi är mitt uppe i en ganska smärtsam omställning till en sundare ekonomi.
Eller? Några avancerade slutsatser av den utdragna skuldutlösta krasch som Sverige genomgått har inte riktigt synts till, bortsett från hårdare regler för snabblåneföretag som tar ut ockerräntor, en åtgärd värd en applåd även om den kommer femton år för sent.
I övrigt verkar hoppet mest stå att att allt ska återgå till det normala, med snabb lånetillväxt. Reglerna för kontantinsats och amorteringar ska lättas samtidigt som det inte görs något åt de grundläggande problemen på bostadsmarknaden eller skattesystemet som gynnar låntagare.
Är det någon som tycker det verkar konstigt? Ni är inte ensamma.