Spansk galenskap på tre olika språk är årets låt
Markus Larsson om Rosalías ”Berghain”
En symfoniorkester, opera på tyska och världens bästa träd som gäst, till att börja med.
Tävlingen om årets låt kan vara över.
På mindre än tre minuter gör Rosalía mer än vad andra artister brukar att klara av på tre album.
När hon var 15 år gammal ställde Rosalia Vila Tobella upp i en talangjakt på tv hemma i Spanien. Hon blev utslagen och bortglömd relativt tidigt.
Det bevisar en gammal sanning.
Talangjakter handlar mest om att lyfta fram identitetslösa namn och bekväma uttryck som publiken redan känner igen. Riktiga original har inget där att göra. Den bästa popmusiken, eller konst över huvud taget, handlar om att skapa något som publiken och musikbranschen inte visste om att de behövde.
I dag är det få som minns att Rosalía har medverkat i programmet ”Tú sí sue vales”. Det är desto fler som vill vara som henne genom att sjunga hennes låtar.
Alla som vill göra en cover på Rosalías nya singel ”Berghain” behöver dock en flytväst och en bön för att inte sjunka genom golvet.
Lycka till.
Rosalía har en arsenal bakom sig. The London Symphony Orchestra som dirigeras av den isländske kompositören och dirigenten Daniel Bjarnason, till exempel. Frågade någon efter den anrika kören Escolania de Montserrat i Cor Cambra Palau de la Música Catalana också? Den är på plats. Och det är bara början.
Stråkarna försöker att springa från sina vänner från vinterdelen i Vivaldis symfoni ”De fyra årstiderna”. Opera på tyska virvlar förbi lika snabbt. Och till slut dyker även Björk upp, som om någon väntade sig nåt annat. Allt slutar med att den experimentella musikern och producenten Yves Tumor mässar ”I’ll fuck you ’til you love me”.
Man har för en gångs skull förtjusande många frågor efteråt. Den viktigaste kan formuleras ungefär så här:
Vad fan är det som pågår?
Det är också lite oklart varför Rosalía har döpt låten efter en nattklubb i Berlin. En ledtråd kan vara att klubben nyligen ställde in ett gig med den fransk-libanesiska dj:n Arabian Panther eftersom han stöttar Palestina. Vem vet?
”Berghain” är artpop i ordets finaste betydelse. Ingen som tyckte att Rosalías förra album ”Motomami” var det bästa som hände 2022 bör vara förvånad över hennes gränslösa version av musik.
Rosalía har verkat i det elastiska utrymmet mellan P2 och den största scenen på musikfestivalen Primavera förr. Rosalía studerade musikvetenskap på Catalonia College of Music i Barcelona från fjortons års ålder. På hennes andra album, genombrottet ”El mal querer” från 2018, mixade hon flamenco med modern r’n’b.
Men ”Berghain” är ändå så långt bort från hennes tidigare hits som ”Depechá” att man börjar fnissa.
Nästa år kommer världens mest strömmade popartist just nu, Bad Bunny, att ta över vår del av världen tack vare två jättekonserter i Stockholm. Men inom modern latinpop är Rosalía intressantare.
Där Bad Bunny har hittat en vinnande formel vet ingen hur hennes kommande album ”Lux” som släpps om en vecka kommer att vara och låta.
Rosalía har ännu inte uppträtt i Sverige. Väntan på Kataloniens Ziggy Stardust börjar att bli lång.
Hon får det mesta att kännas mediokert och betydelselöst.
