Tom skogs-”E.T.” – men med magisk yta

”The legend of Ochi” är en ambitiös saga med brister

Emma Gray

helskärm

The Legend of Ochi

Regi Isaiah Saxon, med Helena Zengel, Willem Dafoe, Emily Watson, Finn Wolfhard

FILMRECENSION. Med ”The legend of Ochi" ger sig produktionsbolaget A24 in i barnfilmsvärlden.

ÄVENTYR. Yuri (Helena Zengel) bor på en ö i Svarta havet, där alla lever av jorden och skogarna utöver björnar och vargar är fulla av farliga ochivarelser. Byn är marinerad i skräck, på kvällar och nätter är det utegångsförbud och på dagarna ger sig en barntrupp ledda av Yuris hatiskt hetsiga pappa (Willem Dafoe) ut på våldsam jakt. I tumultet under en sådan lämnas en ynklig ochiunge kvar, och Yuri bestämmer sig för att försöka föra hem den till sin mamma. 

Skogarna de tar sig igenom är drömskt dimmiga och filmade med kameralinser från 1930-talet. Effekterna är från den gamla skolan, med bakgrundsmålningar, animatronics och människor som spelar djur i pälskostymer. I bilderna samsas hästar, vagnar och kvinnor i hucklen med bilar och färgglada stormarknader, i en skevhet som påminner om känslan i Simon Stålenhags serierutor. Ytan i "The Legend of Ochi" är också utan tvekan storslagen, imponerande ambitiös och filmens behållning – men där under estetiken och den kompakta sagomusikmattan ekar det av en grundare "E.T."-variant.

Barnfilmer är alltid svåra att betygsätta, för samtidigt som "The legend of Ochi" lämnar mig själv märkligt oberörd och dessutom dammar av hipsterhippie är jag 100% säker på att den för barn kan vara en helt magisk och annorlunda upplevelse att omslutas av i mörkret. 

Visas på bio, med en åldersgräns på 11 år. Känsliga och/eller mindre barn kan uppleva delar i början som lite för otäcka.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.