Hittar tillbaka till första filmen – trots ful T-rex
Nya ”Jurassic World” är underhållande mest hela tiden
Uppdaterad 2025-11-04 | Publicerad 2025-07-02
Jurassic World: Rebirth
Regi Gareth Edwards, med Scarlett Johansson, Mahershala Ali, Jonathan Bailey, Rupert Friend, Manuel Garcia-Rulfo.
FILMRECENSION. Mer än någonsin förr försöker den sjunde filmen i den här serien hitta tillbaka till originalet.
Trots fulare T-rex är underhållningen garanterad.
ÄVENTYR. Det kanske kommer som en nyhet för er men jag har faktiskt en stegosaurus intatuerad på min överarm. Redan i unga dagar fascinerade de förhistoriska varelserna som varit så pass nära alltings början att man nästan blir lite avundsjuk. En så viktig och skör hållpunkt i vårt tafatta försök att förstå vår egen berättelse.
Den första ”Jurassic Park”-filmen från 1993 nådde publiken några år innan min alldeles egna början. Men som alla andra 11-åringar som sett filmen när man väl hade åldern inne kunde man inte annat än fascineras. Den går aldrig ur tiden, inte ens när man själv gör det. Steven Spielberg ville egentligen bara skapa en uppföljare till succéfilmen “Hajen” fast på land, resultatet blev en av tidernas mest inkomstbringande filmer.
Folk gick till biograferna för att se de verklighetstrogna, digitalt animerade dinosaurierna som banade vägen för framtida filmskapare. Men anledningen till att man återvänder till originalfilmen flera decennium senare är inte för specialeffekterna. För även om tekniken blivit bättre med åren så har de efterföljande ”Jurassic Park” och ”World”-filmerna inte blivit det. I de senaste ”Fallen kingdom” och ”Dominion” fyller dinosaurierna ingen annan funktion än läskigt monster från valfri actionfilm, och den grundläggande konflikten mellan människa och natur har blivit mindre synlig.
Inte lika imponerad
När nu “Jurassic World: Rebirth”, den sjunde filmen i serien har premiär blir man likt “folket” i ”Jurassic”-universumet inte längre lika imponerad av de stora varelserna när man ser dem på vita duken. Om storyn i filmen från 1993 ansågs primitiv är det inte något som regissören Gareth Edwards och manusförfattaren David Koepp försökt göra sig av med, snarare verkar det som att de försökt återgå till originalet.
Filmen utspelar sig fem år efter ”Jurassic World: Dominion” och trots att de flesta dinosaurier som spridit sig över planeten dött ut har några kunnat överleva längst med ekvatorn. Nu ska den härdade specialagenten Zora Bennett (spelad av Scarlett Johansson) tillsammans med sitt team hämta DNA-prover från tre olika dinosaurier till ett läkemedelsföretag som vill använda dem i medicinska syften.
Samtidigt som jakten efter DNA äger rum har en pappa med sina två döttrar och dotterns pojkvän kapsejsat efter att de blivit anfallna av en muterad havsödla. Tillsammans med Bennetts team (som består av alldeles för många oviktiga karaktärer som endast fungerar som kanonmat) tar de sig till den gamla nöjesparken och synar den onda representanten från läkemedelsföretaget.
Doktorn håller låda
Efter två timmar och tretton minuter känner jag mig underhållen nästan hela tiden. Manuset får inte särskilt många plus men helheten funkar. Kanske tack vare den parallella familjehistorien eller den goda dr Henry Loomis (spelad av Jonathan Bailey) som håller låda om människans förmåga att utrota sig själv och är först ut med att insistera på att det nya botemedlet borde vara tillgängligt för alla.
Kanske indikerar titeln “Rebirth” också på en nystart för franchisen där diskussion om människans dumdristiga behov av att leka gud har återkommit. Synd bara att man envisas med att hela tiden skapa ännu större och fulare T-rex (den här gången en fullständigt ointressant D-rex) som flyttar fokus från de mer mänskliga teman som kännetecknade originalet.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
