5 Seconds Of Summer är ett pojkband i kajal
Publicerad 2026-04-19 01.02
KONSERT I återkommande filmer driver 5 Seconds Of Summer konserten igenom med bilden av sig själva som pojkband. De kan skoja hur mycket de vill.
Ett pojkband i sorgsen kajal är precis vad de är.
5 Seconds Of Summer
Plats: Hovet, Stockholm. Publik: Cirka 5 500. Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”She looks so perfect”. Sämst: Låtarna från senaste skivan ”Everyone’s a star” låter ganska bedrövliga i kväll.
5 Seconds Of Summer slog igenom i början av 10-talet med Youtube-covers på Justin Bieber, Chris Brown och Wheatus. Det australiska bandet supportade i begynnelsen One Direction och har hunnit släppa sex album.
Gruppens svårt engagerade fans – de som levt på Oreo-kex och tältat på asfalt i en vecka – slukar bandets grälla merch, som åker ner i jättestora silvriga totebags. Inne i arenan spelas landsmännen i Jet och deras riviga hit ”Are you gonna be my girl” i högtalarna.
5 Seconds Of Summer gör entré med Rickenbacker-gitarrer och solglasögon inomhus. Scenen är utformad som en cirkel. I mitten av den får ett par hundra lyckliga stackare se sina favoritslynglar på extra nära håll för, gissar jag, årets samlade månadspeng.
Konserten är uppbyggt i akter, där små filmer agerar ständig pausunderhållning. I dessa raljerar kvartetten över bilden av sig själva som pojkband.
De kan skoja hur mycket de vill. Tuffa sig i trasiga jeans, långa nyckelkedjor och stripiga frisyrer. Musiken må verka i rakt nedstigande led från 90-talets poppunkakter som Green Day och Blink 182 – men ett pojkband är precis vad de är.
Sångaren Luke Hemmings tittar ständigt och tvålfagert på publiken från bildskärmarna. Gitarristen Michael Cliffords sorgsna kajalmålade ögon är inte mycket sämre. Hela framträdandet är superbjussigt, som vore Sydney-killarna inhyrda att spela bandet i en Hollywood-film.
Precis som i Globen 2016 kan de heller inte låta bli att prata om köttbullar – troligen det mest kännetecknande draget för ett pojkband som finns. Ju mer 5SOS, som fansen kallar dem, vågar omfamna sin mjuka sida, desto bättre blir konserten.
I sina mest besvärande stunder låter dock musiken som Muse. Jag föredrar bandet ju poppigare de är – på tryggt avstånd från tidningen Kerrang. Den manglande ”Bad omens” har en fin desperation som klär dem utmärkt. ”English love affair” är en övertygande punkpoppig smocka som troligtvis fått många föräldrar att gråta över döttrars nypiercade ögonbryn.
Allra bäst är 5 Seconds Of Summer när de låter som slutscenen i en amerikansk collegefilm. Som i hiten ”She looks so perfect”. I den vågar bandet släppa ut jättestora rosa ballonger i publiken – alltid ett sundhetstecken för män i läderbyxor.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.